huruvida redan utfärdade privilegier från förvalt-
ningens sida kunna gifva en presumtiv eganderätt
eller åtminstone företrädesrätt äfven till de hem-
mans skogseffekter, hvilkas egare ej ingått någon
oviskorlig förbindelse, och om denna presumtiva
rätt kan vara starkare, än hemmansegarnes lag:
liga rätt att få fritt disponera afkastningen af sin
jord.
i Detta är den ena delen af frågan, hvars afgö-
rande likväl icke kan vara tvifvel underkastadt,
och, medgifvom det, icke heller blifvit helt och
hållet så behandlad af bergskollegium i tillämp-
ningen, fastän koll. i ofvanstående räsonnemang
tyckes utgå ifrån antagandet af den presumtiva
rättigheten såsom en princip, då koll. talar om an-
vändandet af andras tillgångar.
Den andra delen af frågan är den, huruvida
det är nyttigt och statsklokt för handteringens bä-
sta det hela, att medgifva den lagliga dispositions-
rättens uiöfning i hela dess vidd, eller om en fort-
farande inskränkning deri bör kunna ega rum ifrån
synpunkten af statens förmynderskap öfver den en-
skilda hushållningen.
Det är i detta sednare afseende vi äre af olika
tanka med kongl. bergskollegium. Otvifvelaktigt
får medgifvas, stt genom proklamerande af tillverk-
ningens frihet, d. v. s. genom denna näringsgrens
försättande i paritet med andra fabrikationer, kom-
ma en del af de hittills genom privilegier mot med-
täflan skyddade bruken att förlora, andra åter, som
äro bättre belägna för transporter o. s. v., att vin-
na, äfvensom det är antagligt och troligt, att sko-
garna på vissa punkter skola hårdt anlitas, i syn-
nerhet i början, och intill dess en rationell skogs-
hushållning hinner göra sig, gällande.
Men å andra sidan måste tagas i betraktande
följande omständigheter: Ett industrielt privilegium
från statens sida kan egentligen icke innefatta an-
nat än et: herättigande att drifva- en näring och
icke något monopol eller intrång på andras fram-
tida rättighet, hvarpå bästa beviset är, att ingen
satt i fråga statsmakternas rätt att ändra författ-
ningen. Ett sådant privilegium kan således icke
heller innefatta någon ovilkorlig försäkran om vinst
eller utkomst af företaget, hvilket alltid beror, dels
af konjunkturen, dels af den enskilda omtankan.
Dernäst kommer, att det utan tvifvel vore väl
om alla bruksegare, likasom öfverhufvud alla men-
niskor, till evinnerlig tid kunde vara försäkrade om
sin bergning; men sakernas gång är nu en gång
sådan, att det icke kan ske. Man måste då fram-
för allt i näringar, som skola täfla på den utländ-
ska marknaden, söka följa med sin tid både i det
ena och andra. Detta är t. ex. skälet, hvarföre
det alltid anses statsnyttigt att gynna införandet af
uppfinningar, som nedsätta produktens tillverknings-
kostnad, om än många af de varande idkarne i
samma branche derigenom för en viss period blifva
lidande,
Härefter förekommer ytterligare och mera spe-
cielt angående de af bergskollegium åberopade pri-
vilegiirättigheterna till kolfång, att, ehuru sådana
finnas på papperet, existera de numera redan icke
i verkligheten, der ej särskilda bindande kontrak-
ter försäkra derom, utan hemmansegarne sälja till
den af bvilken de få bäst betaldt, hvilket också är
det naturliga och något som man ej bör motverka,
då det höjer skogens värde ochisamma mån äfven
uppmuntsar till en förbättrad skogshushållning:
Slutligen skall man ock, i denna som andra nä-
ringar, snart få göra den erfarenheten, att total-
summan af de enskilde alltid i längden hushålla
bättre för egen räkning under en fri täflan, än
staten ken göra det för deras räkning.
En enkel innanläsning är tillräcklig, för att
visa meningen af denna artikel, om ligger all-
deles klari i dagen och som i afseende på sjelf-
va hufvudfrågan, mellan privilegiisystem eller
icke privilegtisystem, öfverensstämmer med Stän-
dernas och är motsatt mot bergskollegi:, samt
byllar den friare åsigten.
Imedlertid hände sig af en tillfällighet, hvars
närmare omständigheter det föga gagnar att bär
omförmäöla, vidare än att Red. erkänner den
såsom en följd af mindre uppmärksamhet, att
i Aftonbladet för onsdagen den 44 Maj kom
att inflyia en insänd artikel, kallad: ,Belys-
ning al det vid 4841 års riksdag af Ekonomi-
utskottet framställda s. k. liberala förslaget till
s, k. smidesstadga. Uti denna artikel finnas
åtskilliga efter vår tanka grundade anmärknin-
gar emot detaljerna af näranda förslag, men det
innehåller, derjemte eti obilligt och med afse-
ende på tonen obehörigt bittert klander af
sjelfva bufv rudprincipen, neml. näringens eman-
ciperande i afseende på verkstäder och smides-
belopp ur det fordna förmynaderskapssystemet,
och hvilket klander alldeles strider emot den
opinion, Redaktionen sjelf yttrade den 9:de.
Denna artikels införande föranledde sedan,
att vid sjelfva smidesförfattningens meddelande
lördagen d. 46 dennes, en annan person än
den som skrifvit artikeln af d. 9 Maj, och hvil-
ken då var frånvarande, uti ett beledsagande
omdöme om denna författning hade kommit
att upptaga efter den insända artikeln ett om-
döme, som till någon del stod i strid mot det
föregående.
Af allt detta kunde onekligen den slutsats
dragas, att redaktionen, emot sin vana, varit
inkonseqvent i denna fråga. Men det borde
dock icke för någon, som följt våra framställ-
ningar i saken, vara tvifvelaktigt, att det tyd-
liga och motiverade omdömet i artikeln af d.
9 Maj till förmån för den friare åsigten ut-
gjorde redaktionens verkliga mening i denna
sak, så att icke den insända artikeln eller ett
par derifrån bärledda, i förbigående yttrade, af
misstag tillkomna, ord borde tillräknas redak-
tionen. Imedlertid har det nu inträffat allde-,
Jar Trvärtanmn Le ss datltmn avnan titlning tagit nAanr