köpesumman för en samma dag försåld ko. Är
ej detta en handel ett taga sig upp med?
I en annan vrå — det är i Slagsmila gäst-
eifvarestuga vi befinna oss — är en större
grupp församlad kring tvenne väldiga hästsko-
jare, som ömsesidigt auklaga hvarandra för be-
drägligt hästbyte under förra marknaden. För-
underligt hvad hästars ålder snart kan fördubb-
las! De arme, af en dosis meklament uppig-
gade kampar, som trenne veckor förut med
dyra, heliga eder försäkrades vara endast i
tolfte året, räknade nu sina modiga tjugofyra
vintrar, och den ena af dem hade till och med
redan ljutit spilte-döden och derizenom lyck-
lien blifvit befriad från vidare merknadståg
Skojaren med döda hästen vari följd häraf all-
deles ursinnig och ban utgöt på sin värde con-
frater, i rikt mått, allt det vederstyggliga som
sjöd i hans vredes käril. Men denne, som var
särde!es belåten med sin handel och derföre
mindre än vanligt känslig för förolämpningar,
sökte att tala ur en fogligare ton och gick slut-
ligen så långt i liberalitet, att han bjöd sin
motståndare jemte de dem närmast omgifvande
på en kanna af herr Spösted:s kummin, så-
som ett tacknamligt försoningsoffer. Vid denna
hyggliga propos tystnade skojaren med döda
hösten ögonblickligt, stack med en satanisk blick
den turga blypiskan under rocken och fram-
gick till disken, bakom hvilken herr Spöstedt
en liten trindlagd man med stor kopparnäsa
och små lurande ormögon, flink som en ekorre
rörde sig bland bleckstop och glas. Försonings-
glaset tömdes under högtidliga eder, derpå et!
tull och så ännu ett, men just som skojarer
med lefvande hästen lutade sig fram för at!
fylla det fjerde, träffades hans hufvud bakifrån
af ett så kraftigt slag från skojarens med döda
hästen blypiska, att han ögonblickligt föll ned
på golfvet. Ursinnig af rus och vrede kastade
sig nidingen öfver den så lömskt slagne, utan