har ingifvit sin ansökning till vederbörande,
som remitterat den till en undersökning a
bergmästaren i orten om vattenfallets beskaf-
fenhet, och det kolfång den tillämnade anlägg-
ningen egde att påräkna. Härvid hafva bruks-
egarze då uppzifvit: i främsta rummet huru
mycken skog bruket sjelf egde; i det andra
något visst belopp, om hvars lefvererande ute-
slutande till detta bruk ordentliga kontrakter
blifvit ingåpgna med vissa hemmansegare, som
afsagt sig rättigheten att sälja kol till någon
annan. och således åtagit sig en bestämd servi-
tut till bruksegaren. I tredje rummet hafva
också oftast en mängd af ortens kringboende
skogsegare blifvit af bruksegaren tillkallade och
förklarat, att de ansågo anläggningen nyttig till
åstedkommande af arbetsförtjenst, samt att de
kunde cch ville sälja kol för den blifv2nde
tillverkningen, men utan att binda sig till pris
eller qvantitet genom speciella kontrakter.
Nu kan det vid den föreslagna reformen,
naturligtvis, aldrig komma i fråga, att genom
fribeten i smidesanläggningar den rättighet, som
förut varande bruksegare kunna ega enligt
första och andra punkterna, skulle rubbas, eme-
dan en verklig eganderätt här finnes. Frågan
är egentligen huruvida redan utfärdade privi-
legier från förveltningens sida kunna gifva en
presumtiv eganderätt eller åtminstone företrä-
desrätt äfven till de hemmans skogseffekter,
hvilkas egare ej ingått någon ovilkorlig förbin-
delse, och om denna presumtiva rätt kan vara
starkare, ön hewmmansegarnes lagliga rätt att
få fritt disponera afkastningen af sin jord.
Detta är den ena delen af frågan, hvars af-
görande likväl icke kan vara tvifvel underka-
stadt, och, medgifvom det, icke heller blifvit
helt och hållet så behandlad af bergskollesium
i tillämpningen, fastän koll. i ofvanstående rä-
sonnemang tyckes utgå ifrån antagandet af den
presumtiva rättigheten såsom en princip, då
koll. talar om användandet af pandras tillgångarn.
Den andra delen af frågan är den, huruvida
det är nyttigt och statsklokt för handteringens
bästa i det hea, att medgifva den lagliga dis-
Posit:onsrättens utöfning i hela dess vidd, eller
om en fortfarande inskränkning deri bör kunna
ega rum ifrån synpunkten af statens förmyn-
derskap öfver den enskilda hushållningen.
Det är i detta sednare afseende vi äre af
olika tanka med kongl. bergskollegium. Otvif-
velaktigt får medgifvas, att genom proklame-
rande af tillverkniogens frihet, d. v. s. genom
denna näringsgrens försättande i paritet med
andra fabrikat:oner, komma en del af de hit-
tills genom privilegier mot medtäflan skyddade
bruken att förlora, andra åter, som äro bättre
belägna för transporter 0. s. v., att vinna, äf-
vensom det är antagligt och troligt, att sko-
garna på vissa puakter skola hårdt anlitas, i
synnerhet i början, och intill dess en rationell
skogshushållning hinner göra sig gällande.
Men å andra sidan måste tagas i betraktande
följande omständigheter. E:t industrielt privi-
legium från statens sida kan egentligen icke
innefatta anzat än ett berättigande att drifval
en näring och icke något monopol eller intrång
på andras framtida rättighet, hvarpå bästa be-
viset är, att ingen satt i fråga statsmakternas
rätt att ändra författningen. Ett sådant privi-
legium kan således icke heller innefatta någon
ovilkorlig försäkran om vinst eller utkomst af
företaget, hvilket alltid beror, dels af konjunk-
turen, dels af den enskilda omtankan.
Dernäst kommer, att det utan tvifvel vore
väl om alla bruksegare, likasom öfverhufvud alla
menniskor, till evinnerlig tid kunde vara för-
säkrade om sin bergning; men sakernas gång
är nu en gång sådan, att det icke kan ske.
Man måste då framför allt i näringar, som skola
täfla på den utländska marknaden, söka följa
med sin tid både i det ena och andra. Detta
är t. ex. skälet, hvarföre det alltid anses stats-
pyttigt att gynna införandet af uppfinningar,
som nedsätta produktens tillverkningskostnad,
om än många af de varande idkarne i samma
branche derigenom för en viss period blifva li-
dande.
Härefter förekommer ytterligare och mera
specielt angående de af bergskollegium åbero-
pade privilegiirättigheterna till kolfång, att, ehuru
sådana fivnas på papperet, exis!era de numera
redan icke i verkligheten, der ej serskilda bin-
dande kontrakter försäkra derom, utan hem-
mansegarne sälja till den af hvilken de få bäst
betaldt, hvilket också är det naturliga och nå
got som man ej bör motverka, då det höjer
skogens värde och i ssmma mån äfven upp-
muntrar till en förbättrad skogsbushållning.
Slutligen skall man ock, i denna som andra
näringar, snart få göra den erfarenheten, att
totalsumman af de enskilde alltid i längdenl;
hushålla bättre för egen räkning under en fri
jäflan, än staten kan göra det på deras räkning.
LITTERATUR-BULLETIN.
Genom bokhandlaren A. Bonniers försorg haf-
va några exemplar hitkommit af det interes-
santa föredrag öfver Skandinavismens Utför-
barhet, eller praktiska sida, som rektor C. J.