berr Spöstedts hus ifrån morgon till morgon,
men på den afton vår berättelse börjas, var
den likväl alldeles ovanlig, emedan en stor
auktion stått i grannskapet och de auktions-
besökande bönderna, naturligtvis endast af öm-
het för sina sjelfvilligt stannande hästar, talat
tillv i Slagsmåla, för att få sig en god kum-
minsup och möjligtvis äfven ett godt kok stryk.
Det gifves få ställen på jorden, ja, troligen
i sjelfva underjorden, som för betraktarens öga
framställa scener af vildare, råare och bedröf-
ligare art, än en svensk privilegierad bondkrog,
och hvarje uppriktig vän af allmogen miste
dervid blunda eller spring2, om han nemli-
gen vill framhärda i sin fattade öfvertyselse om
bondens förträfflighet. När man inträder i det
stora, stinkande bränvinsmicuteringsmagasinet,
eljest gästgifvarestugan kalladt, hvilket förfärligt
sor), hvilka rysliga eder möta icke ens öra!
särdeles på en dag då det varit zuktion i grann-
skapet. I en vrå står en raglande grupp in-
begripna i klockbyte, för hvilket allmogens sö-
ner hafva en lika förderflig som allmänt gängse
passion, ehuru den är alldeles obekant för dem
af våra filantroper, som aldrig varit utom Stock-
holms portar. Man skulle väl kunna tycka att
ett sådant byte är någonting g:nska oskyldigt,
men så är det icke, om man tager i betrak-
tande alla de oxödiga svordomar, som derun-
der utbytas, alla de bränvinsqvarter, som der-
under spenderas, de slagsmål som derunder
uppstå och vid bvilka knifven ofta tillgripes,
såsom p,ultima ratio. Dessutom är denra by-
teshandel, mer än någon annen, anlagd på att
lura hvarandra ömsesidigt, och vanligtvis blir
den fullaste den lidande. Jag bar hört omta-
las en bonde, som, efter ait hafva bytt kloc-
kor en hel dag igenom, slutligen återfick just
densamma med hvilken han börjat kommersen,
och hvilken nu hade kostat honom: först en
mörbultad kropp och sedan, hvad värre var;