jag snart alldeles bra. Mer. är ni gästgifvare,
så kom in, det är icke farligt.
Herr Spöstedt smög försigtigt in, men lem-
nade dörren öppen, för att hafva reträtten fri,
i händelse af fara. Med armarne stödda mot
disken, började han att betrakta den resande
och blef dervid mycket lugnare, då han fann
att denne såg ut som annat folk, till och med
indå litet bättre.
Ni håller just en god orduing här,, sade den
resande, ganska förnuftigt, men lita på att jag
skall anmäla er, gamle skälm, på behörig ort.
Om jag ej mellankommit, bade säkert den stac-
karen, som pustar derbor:a, blifvit ihje!slagen
i ert eget hus -IHjelp honom ru på benen,
annars skall jag lära er det
Straxt, min värdaste herre! sade herr Spö-
stedt smilande, men qvarstod lika orörlig bak-
om sin förskarsning.
Jaså! ni vill då göra mig galen igen, ro-
pade den resande och började att rulla sina
ögon. (Forts. följer).