svunnit. Bondhopen, som blifvit ökad af klock-
bytarne, kom imediertid honom allt närmare på
lifvet, och den ene tycktes blott vänta på den
andra, att han skulle angripa. Irseende det
kinkiga i sin bslägentet och huru liten ära det
var alt vinna i en slik batalj, beslöt han ha-
stist alt förekomma den helt och hål!et, samt
deta på det mest löjliga sätt. Han hade nem-
ligen ena sor mimisk förmåga och var en mä-
stare i att sjunga B llmans boryktad2 Telge-
visa. Nu förvred han sitt vackra ansigte på
ett så rysligt sätt, att bönderna, häpnande,
drogo sig tillbaka, och han skrek vildt: akta
er, godt folk! akta er! jag blir ga!en och äter
upp er allihop!, Och nu börjad: ex grymt-
ning, så nalurlig, så förfärlig och så hållande,
som om tjugo fyrfotingar, varit inne på kro-
gen. Med rullande ögon och fradgande mun
sprang han midt i hopen, som betagen af den
gränslösaste förskräckelse och uppgifvande skri
af fasa störtade på dörren, med sådan hast att
rummet, med. undantag af den grymtande sjelf
och den slagre hästskojaren, blef på några ögon-
blick a!ldeles tomt på folk. Ioom sig skrat-
tande åt si t lustiga och väl lyckade påbitt, tog
ban en stol och satte sig midt på goltvet, ännu
allteme!lanåt uppgifvande ett af dessa ljud, bvar-
med han jgat sina motståndare jå flykten. )
Den resande hade sålunda setat i ful och
oföraekad besiltving af slagfältet redan ett pöar
minuter, då en dörr bakom disken sakta öpp-
nades på flint och en röd näsa framist: ck der-
igenom. Näsan var herr Spösted s. Ar det
sannt att min värdaste herre har bli:vit galen?
frågade derefter en smilande, rosslig röst.
Åh, det börjar nu på att gå öfver, svarade
den resande, och bara jag ej blir retad, blir
) Hvad här är berättadt om den resandes så egen-
domliga sätt att försvara sig, är grundadt på en
sann händelse, Förf:s anm.