SARSESSESRAENEIERS DER JERFEP SFP OJESEPRERMESRAO
—— HÅ Ä Q -fS —— —-
— Boktryckaren C. Schultze, den nyligen u
gångna tidningen Dagens förläggare, har ifrå
Köpenhamn skrifvit ett bref, som bär till ö
verskrift till min far och mina syskon, hvar:
man begärt att ett utdrag måtte införas i ÅA
tonbladet, för att upplysa allmänheten om ål
skilliga förhållanden i afseende på hans afv
kande. Vi anse oss icke böra förvägra dett
utan att likväl tillåta oss några vidare kom
mentarier deröfver och med uteslutande af e
par punkter; som synas af för mycket enskil
natur för att utgöra föremål för offentligheten
Köpenhamn.,
Till min far och mina samtliga syskon.
Ni, som veta huru jag alltid sträfvat, hur ja
fäktat, hur jag ansträngt mitt arma förstånd fö
att en gång bli karl, ni böra också kunna tänk
er hvad jag lider, då jag till lön för mina mödo
måst rymma! ja! jag har rymt! Men jag beklaga
er mer än mig. Vär farisynnerhet! Och tro icke
att jag var vid kassa då jag rymde! Jag förlorad
4000 Rdr på de första 42 n:r af Dagen. Det ä
Dagen, som gjort min olycka, och de penningar
som i år inkommit för den, hafva allaredan sprun
git. Böckerna skola utvisa sannfärdigheten härai
Jeg ångrar icke detta sista steg jag tagit; ty för
säljes det lilla jag eger, rätt, så hinner det god
till. Att prenumeranterna icke kunna återfå sin:
få riksdaler, förstås. För en cession blygdes jag
och som en nesa till allmän spott ville jag icki
gå. Med den kredit jag hade, hade det varit mi;
mycket lätt att uppehålla affärerna ganska länge
ty något penningelån har jag aldrig tagit. Ja
har aldrig lånat en skilling på revers, och var
den dag jag rymde, icke skyldig det allraringast
fick!ån. Till ingen käft på tryckeriet är jag skyl
dig det ringaste — — (Härefter följer en redo
göreise angående penningeförhållanden till ett pa
af Schultzes bekanta samt till redaktörerne af Da
gen, men hvilket allt är af ingen betydenhet.) —
Hade tit. Em endast haft den ringaste reson
sig, så hade jag icke tagit detta steg; men bal
ville ösa penningar för tidningen med båda bän
der! Ingenting blef nog högt betalt; och aldrig
heller fick han tillräckligt många pennor. Fi
lumpen följetong, visserligen af utmärkt författare
men hvars namn dock icke stod der, betaltes me
3 Rdr per spalt; andra artiklar till förtigandes
emedan jag icke har rättighet uppgifva auktorn
namn. På så sätt kunde jag i andanom se, at
det skulle bära åt fanders, — Icke en enda daj
sedan tidningen började har jag varit vid lynne
Ni har ingen rättighet alls till hvad jag lemnat
Allt skall användas för att betala mina skulder
Kan och viil redaktionen öfvertaga affärerna, hvil
ket icke alls är svårt för dem, så får ni på inte
sätt sätta er deremot och jag skulle tacka Guc
om de gjore det. Jag frånsäger mig i så fall al
rält både nu och framdeles till tryckeriet. Jag
har skrifvit till S—g och bedt honom hjeipa pappa
Jag är säker på att ban gör det, ty han har et:
godt bjerta. — Under fremmande namn reser jag
nu tili Continenten, för att com arbetare försök:
min lycka. Karl skall jag nog bli ändå. Jag skal
längre fram låta höra af mig, men kan och bör
icke vämna nu hvarken mitt antagna namn eller
hvart jag reser. — Helsa alla! Mina arbetare
alla som känna mig. Lef väl! Gud välsigne er
alla! Och ni syskon! Varen flitiga och ordentliga,
och hjelpen vår gamla far! Ställen er så att ni
icke behöfva blygas för er sjelfva. Och nu farväl,
farväl! kanske för alltid. Äuvunu en gårg, Gud
välsigne och bevare eder! Claös
P. S. Bed hvar och en som känner mig, att
han förlåer mig. Må den Evige förbarma sig öf-
ver er alla; med stora tårar i ögonen ber jag det
innerligt och varmt. Farväl! C!aös.