KORRESPONDENS-ARTIEEL.
Christiania i April 1845. (Från Red:s kor-
respondent.) Tillfälliga omständigheter hafva
föranledt en långvsrigare tystnad från min sida,
än jag önskat; och då jag nu återknyter tråden
till dessa så länge afbrutna meddelanden och
för första gången på detta året tillskrifver er,
önskar jag af hjertat, att det nya året må åt
våra svenska bröder bringa en säker usigt till
fösning af den stora fråga, som i lång tid hål-
lit sveoska statskroppen i ett slags nervös spän-
ning och som icke mera kan kringsås, utan
måste lösas, om man vill befria landet från de
förderfliga verkningarna af Sphinxens förste-
nande blickar. Den nu uti verksamhet trädde
kommit: n skall väl, under den nye justitie-
ministerns auspicier bringa saken något framå;
men om gåtan der har funnit sin Oedipus är
väl ett annat spörsmål. Jag har förut haft an-
ledning väcka uppmärksamhet på, att man här
i Norge, med liflizt intresse följer brödrarikets
sträfvanden, alt skaffa sig en national-represen-
tation i anda cch sanning; cch om man icke
skulle äsa nog irsigt i de svenska förhållan-
derna, för att kunna bilda sig en sjelfständig
mening om sättet på hvilket den stora refor-
men bör begynnes och genomföras, är det lik-
väl en naturlig följd af det pobtiska samband!
som äger rum mellan begge rikena, att man
icke här kan vara likgiltig för dessa bemödan-
dens framgång och u:fall. Den skandinaviska
idern, som under sistförflutna året first så
vackra triumfer, cch som icke längre kan af-
visas eller förnekas stt verldshistoriska rötts-
anspråk, är äfven i hög grad intresserad i dessa
rörelsers resultat. Den redan tillvarande för-
eningen mellan Norge och Sverige är en v2c-
ker skandinavisk början — att begagna et
uttryck af en blard talarne vid den stora studervt-
festen här i Christiania, den 43 Jan. d. å. —
och väl egnad att lemna ett ansenligt bidrag
till ideens verkliggörende, liksom den inrebiål-
ler de bästa löften om skandinavismens slut-
liga seger. Men bidraget förminskas och hop-
pet förmörkes, ju lärgre det drager vt med
att se den förra lifsfrågan bragt på det rena.
Vi räkna i denna sak på Konung Oscar, och
på den stora pluraliteten af det upplysta och
kraftisa svenska folket; ja vi förlita oss till och
med på de beståndsdelar deraf, som hittills hafva
lagdt de väsendtligaste hindren i vägen för re-
formen: det vill säga, med And. Fryxell, på
sjelfva adeln och presterskapet. De skola lystna
till tiders pulsslag och folkens bjertklappning,
och lära att uppskatta ringheten af det offer
som de sjelfva görs, i jemförelse med allt det
goda, som skulle derigerom åstadkommas. De
skola inse, att det är en falsk ära att sola cig
i efterglansen af förfäders glorsördiga minnen
eller hvila i kräklans skugga; men att en sann
ära kan hemtas i medborgares, på personliga
förtjenster grundade förtroende och fria val.
Men hafve vi då sjelfve alltipg på det rena
— skall man måhända fråga — sedan vi äro
så frikostiga med goda önskningar för andra?
Dert:ll måste jag visserligen svara, stt detta in-
galunda är förhållandet, då vi, som först nyli-
gen börjat att gå, efter a!t i en lång tidföljd
hafva legat till sängs, naturligtvis ännu ofta
kunne vara utsatte för att snafva; men vi hafva
dock möjligheten att kunna gå, derigenom att
vi genom vår statsförfaitning kommit i besitt-
ning af de hufvudsakligaste vilkoren för en sä-
ker och upprätt ginz, såden som anstår den
frie mannen och medborgaren.
Det flydda året har varit af djup betydelse
för utvecklingen af vårt statsskick; det har
varit rikt på erfarenhetsrön och jag räknar på,
att vi icke förgäfves bafva betalt våra lärpen-
gar. Elfte ordinarie Storthingets verksamhet
bar jag skildrat i mitt förra bref, och om än
denna skildring, för att lemna en sann afbild-
ning, ) måst hafva sina skuggsidor, lärer det
dock icke undgått den uppmärksamme läsaren,
att statsförfattningen icke bör uppbära skulden
för hvad i dessa afseenden kan hafva felats;
utan att det just är ifrån den som vi hemta
våra säkraste förboppningar, att enskilta brister
skola kunna rättas och afbjelpas.
Vår sunda och kraftfulla konstitution inne-
bär i sig, läkemedlet för sina egna svagheter.
Ett representationssystem, hvilket, såsom vårt,
är grundadt på personlighets-prircipen och
allmänna val, kan i längden icke slå felt; ty
man bör lägga noga märke till, att det här icke
så mycket kommer an på hvilka vilkor man
uppställer för valbarheten, som på den omstän-
digheten, att inom dessa nödvändiga kategori-
) Då jag förmodar att statsrevisor Daas bekanta
skrift, Varsko, formedelst den offentliga stäm-
ning og Redegjörelse i anledning af ellevte or-
dentlige Storthing, äfven är känd i Sverige, be-
häfver jag andact att hänvisa till den. för att