UTRIKES. STORBRITANNIEN Enligt de sednaste underrättelserne från Irland hafva oroligheterne i Tipperary, Clonmel och trakten deromkring blifvit stillade, dels genom utdelning af lifsmedel, dels genom truppernes åtgärd. Generalguvernörn i Ostindien bar genom en proklamation tackat trupperne för deras tapperhet i striden emot Labore, och derjemte tillagt dem 42 månaders fältaflöning som gratifikation. Enligt hvad premierministern tillkännagifvit i Underbuset, ämnar regeringen föreslå uppresandet af ett nationalmonument åt de trenne genera!erne Sale, MCaskill och Dick, hvilka alla tre fallit i slagtningarne vid Setledgefloden, sedan de särdeles utmärkt sig för skicklighet och tapperhet. Underrättelsen att lord Gough från Ostindien hemskickat 70,000 till inköp af en egendom i Irland, förklaras nu för ogrundad. Från de engelska öarna i Westindien förnimmes, att der råder en stark och ihållande torka, som menligt inverkar på den blifvande skörden. TYSKLAND. Det omnämndes för någon tid sedan att priorn för liguorianerne i Wien, en polack, som skickat penningar till sina insurgerade landsmän, hängt sig, då detta blef upptäckt, för att undvika det straff ban föresåg. Oesterreichiseher Beobachter kom mycket myndigt fram och förklarade, att uppgiften var helt och hållet osann. Vi intogo, såsom vi borde, detta beriktigande. Nu visar sig imedlertid att detsamma varit fullkomligt åa la Statstidning, då den på sin tid gjorde sig så ryktbar med sina beriktiganden. Den bängde polacken var icke prior, utan blott en ordensledamot. Sjelfva factum af sjelfmordet och orsaken dertill äro båda fullkomligt sanna. i Man börjar nu på flere ställen i Tyskland, att behandla tyskkatholikerne med mera fördragsamhet och billighet å statens sida, än bittills. I Leipzig hafva de nu fått tillåte!se att begagna en kyrka; äfvenså i Berlin. I Sachsen Weimar har regeringen numera erkänt dem som en särskild kyrka. Arfprinsessan af Hohenzollern-Sigmaringen, dotter af aflidne storbertigen af Baden och storkertiginnan Stefanie, har d. 9 April cffentligen öfvergått till katholska trosbekännelsen. POLEN. Om sättet huru ryssarne gå tillväga i det stackars Polen, läser man följande notiser i en tysk tidning. — En rysk furste bade efterskrifvit en mycket berömd jordgumma, för ati gå tillbanda vid hans furstinnas förlossning. Godset der de bo ligger bortom Wilna. : Jordgumman begaf sig på vägen, och kom slutligen till Warschau, efter att hafva öfvervunnit alide!es otroliga svårigheter i afseende på sitt pass. Här uppehöll man henne en hel vecka, och ehuru ändamålet med hennes resa gjorde den största skyndsamhet nödvändig, så blef hon dock af autoriteterna underrättad, att åtminstone ei par veckor skulle gå åt innan hon kunde få fortsätta resan. Under sådana förhållanden såg hon sig nödsakad att vända tillbaka, utan att kunna: uppnå målet för sin resa. .I Warschau talade hon med den olyckliga modren till en af de nyligen afrättade Polackarne; denna fru hade med förbundna ögon blifvit förd till sin son, för att ännu en gång tala med honom innan bans afrättning. Sonen glädde sig, att bans moder icke kunde se honom, emedan han blifvit så grufligt bebandlad genom knutslag, att hela hans kropp var på det gräsligaste sätt vanställd. Hvad som ytterligare fästade den resandes uppmärksamhet, var den mängd barn i militärdrägt, som man såg på gatorna i Warschau. Man sade henne, att det var polska skolbarn, hvilka måste göra militärisk honnör för hvarje rysk officer, som de mötte. . På konferenserna i Berlin emellan fullmäktige från de trenne makter, Hvilka kalla sig askyddande för Tepubliken Krakau, skall nu hafva blifvit definitift beslutet, att staden Krakau kommer att afvexlande besättas af dessa makters trupper. Slottet i Krakau skall, befästas och planen dertill kommer ätt ofördröjligen uppgöras af preussiske och österrikiske ingeniörofficerare. Milisen i Krakau skall upplösas, så att den s. k. republiken icke sjelf får hålla en enda soldat till sitt skydd. OSTINDIEN. Fredsvilkoren emellan Lahore och engelsmännen äro hufvudsakligen följande: Engelsmännens krigskostnader betalas af Lahore, med hallfannan million pund sterling (48 millioner rdr bko), hvaraf en tredjedel d. 22 Februari 1846, en tredjedel den 22 Februari 4847, och en tredjedel den 22 Februari 4848; Lahore afstår åt ostindiska kompaniet allt det land, som ligdam amallaan Aadanmna Caddlatceh Aach BPRiac muta