nan anläggningen af nya sådana i bergslagerna upp-
muntras, helst emedan kändt är, att i en eller
annan ort, t. ex. Norbergs bergslag, redan finnes
uppförda vida flere härdar, än som med ortens
skogstillgångar möjligen kunna året om med full
smidesdrift underhållas, men bvarå smidet nu är
inskränkt till 200 eller 400 Sk per härd samt
äfven någon gång derunder.
Vidkommande serskildt 3:dje punkten uti Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, deri det, efter 10
års förlopp, medgifves hvar och en fri rättighet
till anläggning af jernbruk inom bergslag, fastän
med det vilkor. att, då sådan anläggning före-
nas med tackjernshyltav, hyttelaget afstår från
bergsmansfriheterna; så föranlåtes kollegium fästa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksåmhet derå,
att hela denna föreskrift om bergslags-privilegier-
nas frånträdande synes något dunkel i hvad den
angår den nya bruksanläggningens förenande med
tackjernshytlta. — Ty vore, såsom ordställningen gif-
ver vid handen, meningen den, att smiden eljest
kunde få i bergslag anläggas, utan bergslagsförmå-
nernas afsägelse, så faller det sig klart, att aldrig
hytte-intressenterne i eget namn sökte eller verk-
ställde anläggningen; och uppenbart är det äfven,
att, enligt det föreslagna stadgandet, bruksanläg-
gare, som sedermera inköpte bergsmanshemman,
derföre icke behöfde förlora de bergslagsförmåner,
som förut voro med innehbafvandet deraf förenade,
enär bammaren och hyttan ändock blefvo serskilda
possessioner. Den sålunda gifna föreskriften om
bergsmansfriheternas afstående kunde alltså desto
lättare eluderas, som den af Rikets Ständer förut-
satta fria anläggningsrätten alldeles frikallar an-
läggaren från skyldigheten att uppgifva några hem-
man eller skogslägenheter, såsom grund för smi-
det, samt med äganderätten till byggnadsplats hvar-
ken andel i hytta, eller innehafvandet af några
bergsmannaförmåner, som kunde förloras, nödvän-
digt behöfva vara förknippade.
Uti Rikets Ständers skrifvelse saknas väl all
upplysning derom, huruvida skyldigheten att fort-
sätta tackjernsblåsningen, eller att åtminstone del-
taga uti byggnad och värmning vid hyttorna, skulle
qvarstå på de ställen i bergslagerna, hvarest nya
härdar och hamrar omlades; fastän deruppå bergs-
lagernes så väl som jernhandteringens ällmänna
ställning för framtiden hufvudsakligen måste blifva
beroende; men om det antages, att skyldigheten!
att såsom förut fortsatta hyttebruket skulle fort-
fara i de fall, då smide i bergslag anlades enligt
4:sta punkten, utan förändring af bergslags-privi-
legierna, och att samma skyldighet upphörde enär
för bruksanläggning eller smidesutvidgning bergs-
lagsförmånerne frånträddes; så måste ju i det förra
fallet bergslagsskogarnes snara utödande blifva den :
gifna fö!jden af förändringen, och i sednare fallet, l.
då såmedelst vissa bergslagsdistrikter öfvergingo lj;
till jandslag, komme tackjernsblåsningen derstädes .
att endast fortdrifvas i det förhållande, som be-!
kofvet sf tackjern för egna smiden påfordrade; och
hvarigenom de på bergslagstackjern privilegierade
äldre stångjernstruken, såsom förut nämndt är,!
skulle blifva i mistning af den för deras bestånd :
nödiga tackjernstillgången. — I båda fallen blef-
ve tillika den ifrån början med så stora upp-
offringar från statens sida grundlagda bergslags-.
inrättningens totala upplösning med säkerhet för-
beredd, och bergsmansståndets upphörande samt
bergsmännens förvandling till kolare under bruken
mäste fördenskull snart emotses. .
Uti Rikets Ständers nu ifrågavarande underdå- ;
niga skrifvelse yttras väl, ibland annat, att af dem l.
någon farhåga icke hystes, det tackjernstillgången .
skulle minskas derigenom, att det medgåfves tack-
jernstillverkarne i bergslag. att sjelfve förädla sin ;
vara; men huru välgrundadt ett sådant antagande
må vara, inses bäst vid öfvervägande deraf: attl;
skogarne uti bergslagerna redan på de flesta stäl-l,
len äro ganska hårdt ålitade, eller medtagna utöf-l;
ver hvad omtankan för deras framtida bestånd
bordt medgifva; att uti de af Rikets Ständer fö-l,
reslagpa stadganden allt blifvit gjordt, som, utan ,
premiers utsättande, kunnat göras för att uppmun- 1
tra de förnämsta hyttelogen till forcerad anläggning i
af nya stångjernsverk; samt att, oberäknadt det,
ökade skogsbehofvet för inrättandet och underhål-l4
let af nya bruksbyggnader i bergslagerna, sjelfva
förädlingen af tackjernet inom bergslagsorten med- ,
tager ungefärligen dubbelt så mycket kol, som till
frambringande af rudimaterien eller tackjernet van-4
ligen åtgår. Serdeles anmärkningsvärdt är det äf-j
ven, att, ehuru det i Rikets Ständers skrifvelsels
heter: ,att den enklaste beräkning skulle visa
bergsmännen och hytteägare inom bergslag, attlz
de hafva större vinst af att använda de inom
dessa orter alltid dyrare kolen till uppdrifvandelq
af deras hufvudnäring, hvartill förlagskapitalet en ;j
gång är nedlagdt, än att med högst dryga kost- t
pnader kasta sig på en ny tillverkning, hvilken, g
med så dyra kol som vanligen i bergslag, ej ens,
pkan bära sig med hågon möjlighet af täflan c.;ly
så medgifva likväl Rikets Ständer sjelfva, längre lg
ned uti samma skrifvelse; då frågan är om vVerk-lg
ningarne af den så beskaffade, utaf dem i under-,
dänighet tillstyrkta smidesfribeten inom bergslag:l,
halt de mindre talrika bruksägare, hvilka ej haf-11
pPva egna rudimalerier (kol och tackjern), ochå,
derigenom ej synas kunna tillverka sin varale
för det pris, som de mera oberoende bruksägar-s
ne, skola måhända nödgas upphöra med sin till-1r
verkning. t
Kollegium deremot håller för sin del.i underd.t
före, alt om det är sant, hvad Ständerna här ve-Jw
lat antyda, att nemligen nya eller ökade smiden il
bergslagetna ej rimligen borde uppkomma ellerlr
blifva lönande, så är det under sådane förhållan-g
den ganska svårt att förklara egentliga orsakenl:
dertill, hvarföre Rikets Ständer, med upphäfvandel?
af det hittills gällande förbudet emot all ny an-F
läggning af smide å andra ställen, än hvarest nö-lg
dig skogstillgång derföre Kan uppgifvas, utan för-1
närmande af andras bruksrätt, eller inskränkning c
i det för tackjernsblåsningen i bergslag behöfliga lr
kolfånget, genom den för vissa hyttelag inomls
bergslag föreslagna serskilda tilåtelsen till nyalr
härdars anläggande, just velat förmå hytteägarelr
och bergsmän att, till sin egen skada, kasta sigli
på en för dem ny tillverkning, hvilken med sålr
dyra kol, som vanligen i bergslag, ej ens kunde
EE FL a ee