— Demoise!lerna Berwalds tredje soirå i förr
går var arrangerad med mycken omtanka oc
smak: programmet pryddes af namnen Mozart
Spobr, Crusell, Geijer m: fl.; och allmänheten
tillfredsställelse såväl med detta, som med exe
kutionen bevittnades nogsamt genom de liflig
applåderna, som egnades de flesta numren. Blan
dessa nämna vi i första rummet Mozarts herr
liga Violinqvintett i C-dur, hvaruti br kapell
mästaren Berwald utförde första violinpartie
med samma poetiska uppfattning, samma inta
gande behag, med ett ord samma mästerskap
som utmärkte hans spel vid de föregående soi
reerna. Äfven bör den ypperliga exekutione
af det obligata altpartiet i andanten genom :-hi
Randel :mnas med välförtjient loford. De öl
riga prruerna utfördes ganska väl af hr TAu
bert, Schwartz och Sack; och sålunda gaf de
hela (med undantag af menueltens i vår tank:
något. för bastigt tagna tempo) en i alla afseen
den Jyckad bild af det beundransvärda verket
— Man har på sednare tid haft stort skäl at
anmärka förbigåendet af ensembler för blås
instrumenter vid offentliga musikproduktioner
ty utom Beethovens septett bafva soirprogram.
merna, utom sången, nästan endast bjudit på
stränginstrumenter och piano. Det var derför
tilifredsställande att fiona, det man här börja
frångå denna ensidiga princip, helst då denn:
början gjordes med ett så intressant verk som
Crusells tripelkonsert för. klarinett, fagolt och
Wwaldhorn. För ett par decennier sedan hörde
man härstädes nämde pjes med en fulländning,
hvilken ej lemnade något öfrigt att önska, och
som numera ej si lätt står att återfion2; men
om man aflägsnar alla jemförelser, så bör man
äfven erkänna, att hrr Böhme, Hellman och
Heidenreich i flerå afeeenden inlade förtjenst i
sin exekution af denna svåra komrosition, hvar-
emot orkester-ackompagnementet stundom var
något osäkert. — Hr Sack lät oss höra en vio-
lonceli-fontasi af Kummer ölver en melodi af
Pacini, och visade äfv.n nu sin talang från en
ganska fördelaktig sida... Kompositionen är rätt
bebaglig, förnänvligast i mellansatsen, som dock
mindre erinrar om det Paciniska motivet, än
fastmer om Mozarts violinqvintett i G-moll. —
land sångnumren nämna vi den melodiösa ca-
vatinan ur Tancred, som här ej varit börd på