— Demoise!lerna Berwalds tredje soirå i förr går var arrangerad med mycken omtanka oc smak: programmet pryddes af namnen Mozart Spobr, Crusell, Geijer m: fl.; och allmänheten tillfredsställelse såväl med detta, som med exe kutionen bevittnades nogsamt genom de liflig applåderna, som egnades de flesta numren. Blan dessa nämna vi i första rummet Mozarts herr liga Violinqvintett i C-dur, hvaruti br kapell mästaren Berwald utförde första violinpartie med samma poetiska uppfattning, samma inta gande behag, med ett ord samma mästerskap som utmärkte hans spel vid de föregående soi reerna. Äfven bör den ypperliga exekutione af det obligata altpartiet i andanten genom :-hi Randel :mnas med välförtjient loford. De öl riga prruerna utfördes ganska väl af hr TAu bert, Schwartz och Sack; och sålunda gaf de hela (med undantag af menueltens i vår tank: något. för bastigt tagna tempo) en i alla afseen den Jyckad bild af det beundransvärda verket — Man har på sednare tid haft stort skäl at anmärka förbigåendet af ensembler för blås instrumenter vid offentliga musikproduktioner ty utom Beethovens septett bafva soirprogram. merna, utom sången, nästan endast bjudit på stränginstrumenter och piano. Det var derför tilifredsställande att fiona, det man här börja frångå denna ensidiga princip, helst då denn: början gjordes med ett så intressant verk som Crusells tripelkonsert för. klarinett, fagolt och Wwaldhorn. För ett par decennier sedan hörde man härstädes nämde pjes med en fulländning, hvilken ej lemnade något öfrigt att önska, och som numera ej si lätt står att återfion2; men om man aflägsnar alla jemförelser, så bör man äfven erkänna, att hrr Böhme, Hellman och Heidenreich i flerå afeeenden inlade förtjenst i sin exekution af denna svåra komrosition, hvaremot orkester-ackompagnementet stundom var något osäkert. — Hr Sack lät oss höra en violonceli-fontasi af Kummer ölver en melodi af Pacini, och visade äfv.n nu sin talang från en ganska fördelaktig sida... Kompositionen är rätt bebaglig, förnänvligast i mellansatsen, som dock mindre erinrar om det Paciniska motivet, än fastmer om Mozarts violinqvintett i G-moll. — land sångnumren nämna vi den melodiösa cavatinan ur Tancred, som här ej varit börd på