öfver alt denna tvungna kemmendering skell
vara synnerligen besvärande för kavalleriets, i
synnerhet den indel:a delens, befäl; och Mor-
genbladet ifrågasätter grundlagsenligbeten af sjelf-
va sättet att beordra, officerare till ett rivilligt
garde. 235 grundlagen säger: Kosgen kan
dog i Sverige have Norsk Garde af Frivillige.
Morgenbladet yttrar åtskilligt, som visar, att
det aner öaskvärdt om hela det lilla obe-
tydliga detachementets bitkommendering upp:
hörde, åberopande det redan längesedan gängse
ryktet, att Konungen skall hafva haft för afsigt
att återsända det ull Norge.
BbMorgenbladet, berättar äfven, att i Trond-
hjem är man i ständig ångest för mordbrands-
anläcgningar. Nyligen hafva två dylika försök
blifvit gjorda; ett i en sidobyggnad af theatern,
ett annat i Sandveiten. Det var sjunde gån-
gen brandsignal der hade hörts sedan sistl. Jul
I Christiania uppmanas autoriteterna att tänka
på en särskild assuransinrättning för staden,
emedan de ständiga utgfterna för de af trä
byggda landsortsstäderna blifva så betungande.
Kongsbergs smälthytta hade i 4:de bergsmå-
naden lemnat öfver 1300 mark gediget silfver.
NÄRINGSFRIHET OCH PAUPERISM.
Dessa begge samhällsföreteelser stå omedel-
bart bredvid hvarandra i våra prohibitisters
och skråmäns ordbok; der näringsfribet finnes
eller ivlåtes, der, påstå de, finnes eller inställer
sig pauperismen, lika oafvisligt som skuggan
bredvid ljuset. Ägde detia påstående sin grund
i verkligheten, så tyckes ej annat råd å:erstå
till samhällenas räddninpg, än just det, hvarmed
påståendets härolder genast äro färdige, nämli-
gen att hvar stat för sig bör på sin inhemska
produktion lägga så många band af skrån och
privilegier som möjligt, och inskräcka sina han-
delsförbindelser med andra stater till det al-
draoumbärligaste; eller helst, efter Japans före-
döme, afsöndra sig från all gemensksp med
den öfriga verlden. Väl bör man antaga at
europeisk statsklokhet omöjligen kan i vår tid
lyssna till rådet i kela dess fanatiska ytterlig-
het; men blotta misstankan att den förutsätt
ning, lvarpå det hvilar, kunde vara rigg
innebär skäl nog till betänkligheter mot der
industrielia verksamhetens ostörda utveckling
och skall således alltid föranleda hinder hos
lagstiftaren mot all verklig frihet i produktion
och bandel.
Inträffar imedlertid nu, hvad erforenheten
andra länder ändtligen begynnt uppdaga, at
hela förutsättningen befinn:s vara grundfalsk
och stt frihet i handel och näringar tvärton
viser sig som det erda botemedlet emot pau
perismen; då är det onekligen tid för den eko
nomiska lagstiftningen alt rent af kasta öfve
bord denna prohibitismens och skråandans före
gifna trosartikel — föregifna sade vi, ty)
ganska visst tro partiets skarpsyntare män all
deles icke på den sjelfva, utan göra deraf b!o!
samma bruk, som förkunvnarne af så minge
annan fördom, det att leda den, som tror derpå
efter partiets enskilda interessen.
För att både inse grundtösheten af föregif-
vardet om näringsfrihetens verkan till paupe-
rismens förökande, och upptäcka hyckleriet ho:
dem, som påstå deita orsaksförkållande, behöf
föga mer, än att erinra huru skriket ora pau
perismen först uppkommit och genom hvilk:
det blifvit inblandadt i jemmerropen öfver in
dustriens samhällsutbiidavde verkan.
I ett föreg. JZ af detta blad är redan anmörkt
att namnet pauperism, likasom hvad dermed ur-
sprunglizen betecknades, är af engelsk härkomst
fastän af latinsk sprikstam. Det begagnade:
först af engelska författare, om engelska sam-
hällsomständigheter, samt blef egentligen mec
anledning af de engelska fattigtexorna föremål
för en allmännare uppmärksamhet. Man be-
tecknade dermed det missförhållandet, att en
stor mängd engelsmän saknade utväg til lifs-
bergning gerom ärfda- eller förvärfda tillgånga
eller genom arbet flit, och måste linöras, utan
ersältning, af de bitre lottade, genom frivilliga
eller ålagda allmosor. — Att ett visst antal af
befolkningen finnes, som måste för sitt lifsuppe-
hälle understödjas genom offentliga anstalter och
åtgärder, utgör alltså pauperisraens grundbe-
grepp; ty ville man med detta nya ord icke
säga annat, än att antalet af de obemedlade
bland den arbetande klassen är större än antalet
af rika, så visar bistorien alt sådant ägt rum
i alla länder och alla tider, och pauperismer
vore icke då, hvad man pistått, någon moderr
samhällsolycka. För vår del tro vi ock at
pauperismen icke är så ny som dess namn
utan att den funnits fordom så väl som nu
ehuru litet mer i det ena samhället och 1:
tet: mindre i det andra. Men att man förs
i England gjort den till ämne för en särskilc
doktrin, med sira teorier och konseqvenser
SS mh Srsrle m4 oo oo Ca