stå och, genom val af folket i det hela, ut gången lika väl som den Första hafva vi me detsamma yttrat vår tanke öfver denna kam mares hurudanthet (se ofvan). Det enda spörsmål, som nu återstår, är följ aktligen, om en sådan Andra Kammare en behöfves? Då den bloit utgör en afdelning a Första Kammaren, samt af hufvudsakligen samm: qvalifikationer, så kan man fråga: HRvartill tje nar den? Derpå svara vi, att emedan den, ehun utgörande endast ett slags JE 2 af Första Kam maren, likväl öfverlägger, röstar och fattar be slut, oberoende af den Första, samt i vissa riks dagsimnen äfven eger initiativet, så bildar dei just härigencm (jemte omständigheten, att med lemmar, som ktkärtill ur Första Kammaren kunn utses, böra ega en utstakad bögre ålder oci hafva bevistat några riksdagar förut) det hinde: mot förhastade riksdagsbeslut (hvartill fordra begge kamrarnas öfverensstämmelse), som mar begär och behöfver. ,Alltså se vi häruti tvenne krafter, hvilks icke ;motväga och söka upphäfva hvarann (hvil. ket är nonsens att önska), utan som arbeta til! sammans för ett gemensamt mål cch endes kunna hindra hvaraun i det enda fall, då et verkligt förhastande förekomme. Sådant är det slags Tvåkammarsystem vi gilla, och hvilket vi öfverlemna åt hvarje tänkande fosterlandsvän att bebjerta. Vi veta ganska väl, att mången kallar deita endast ett varieradt Enkammarsystem, enär kamrarna icke skiljas genom den enas sjelfskrifna prerogaliver. utan begge stå på val af utmärkta personligheter allenast. Men denna namntvist skall icke röra oss; och i den, såsom öfverflödig, ingå wi icke.n