— Minerva för i dag gör sura miner öfve
att inga ordensdrägter sågos i processionen 0
densdagen, blott uniformer, och ser deri för
bud till den möjligen inträffande gräsliga hä
delsen, att förenämnde dräögter hädanefter e
dast komma att begagnas af sina respekti
innehafvare till svepning,. Det är ganska mö
ligt, att Minerva kan häri blifva sannspåd
men vi anse det icke omöjligt, att det gam
Sverige dock skall kunna hålla sig uppe, äfven o
man ej mera den 28 April hvarje år får skå
dessa brokigheter af sammet, atlas och spets:
hvilka utgöra en så kär ögonfägnad för vå
Stockholmska tanter, med eller utan vishet
uggla.
En förundran egnas sedermera åt det mör
värdiga förhållardet, att Aftonbladet ej kän
alt grefve von Sallza, såsom banerförare i su
vivance, intagit friherre Palmsfjernas plats. Up
riktigt sagdt taga vi i allmänhet så liten kä
nedom af den del af statskalendern, som afhan
lar ordensväsendet, att vi ej kunna göra a
språk på att der vara särdeles hemmastadd
men då vi hört att åtskilliga förändrin:ar skul
vara i fråga inom de högre embetena och me
öfverofficianterna vid de kungliga ordnarne, hvi
ket sedermera äfven bekräftades af det officiel
bladet, så ansågo vi ej otroligt, att grefve vo
Saltzas å:derstigna arm kunnat draga sig ifrå
det tunga ordensbaneret, då vi sågo det för:
af grefve Lewenhaupt.
Minerva har i samma blad en uppmanin
till Aftonbladet att gifva svar på en reklam:
tion, af henne framställd i bladet för den 4
dennes, hvilket svar hon påstår o:s ännu var
skyldige. Detta synes visa, att Minerva kom
mit att förbise, att vi redan samma afton,
JM B4 af Aftonbladet, uppfyllde Minervas åstun
dan genom följande korta förklaring, som v
till besvärs undvikande att uppsöke det numre
af Aftonbladet, här upprepa:
pSvenska Minerva reklamerar i dag emot e
uppgift i Aftonbladet för den 6 April, hva
Mizerva uppräknades bland de tidningar, sor
förordat ett bränvinsförbud. Det är möjligt at!
minnet här bedragit oss, och att vi förvexla
Minerva med någon annan tidning, äfvensor
vi gerna medgifve, att det vid närmare efter
tanka bordt gensst förefalla oss såsom tydlig
att Minerva icke skulle låna sig till förordand
af någon prohibitism rörande bränvin, vare si
angående tillverkning eller supande; men i all
fall kunde det ej skada att Minerva frågar si
insändare, hvartill då de uppskrämmande fabu
lösa uppgifterna om den stora bristen och de:
kotande hungerspöden skulle tjena ?