— Minerva för i dag gör sura miner öfve att inga ordensdrägter sågos i processionen 0 densdagen, blott uniformer, och ser deri för bud till den möjligen inträffande gräsliga hä delsen, att förenämnde dräögter hädanefter e dast komma att begagnas af sina respekti innehafvare till svepning,. Det är ganska mö ligt, att Minerva kan häri blifva sannspåd men vi anse det icke omöjligt, att det gam Sverige dock skall kunna hålla sig uppe, äfven o man ej mera den 28 April hvarje år får skå dessa brokigheter af sammet, atlas och spets: hvilka utgöra en så kär ögonfägnad för vå Stockholmska tanter, med eller utan vishet uggla. En förundran egnas sedermera åt det mör värdiga förhållardet, att Aftonbladet ej kän alt grefve von Sallza, såsom banerförare i su vivance, intagit friherre Palmsfjernas plats. Up riktigt sagdt taga vi i allmänhet så liten kä nedom af den del af statskalendern, som afhan lar ordensväsendet, att vi ej kunna göra a språk på att der vara särdeles hemmastadd men då vi hört att åtskilliga förändrin:ar skul vara i fråga inom de högre embetena och me öfverofficianterna vid de kungliga ordnarne, hvi ket sedermera äfven bekräftades af det officiel bladet, så ansågo vi ej otroligt, att grefve vo Saltzas å:derstigna arm kunnat draga sig ifrå det tunga ordensbaneret, då vi sågo det för: af grefve Lewenhaupt. Minerva har i samma blad en uppmanin till Aftonbladet att gifva svar på en reklam: tion, af henne framställd i bladet för den 4 dennes, hvilket svar hon påstår o:s ännu var skyldige. Detta synes visa, att Minerva kom mit att förbise, att vi redan samma afton, JM B4 af Aftonbladet, uppfyllde Minervas åstun dan genom följande korta förklaring, som v till besvärs undvikande att uppsöke det numre af Aftonbladet, här upprepa: pSvenska Minerva reklamerar i dag emot e uppgift i Aftonbladet för den 6 April, hva Mizerva uppräknades bland de tidningar, sor förordat ett bränvinsförbud. Det är möjligt at! minnet här bedragit oss, och att vi förvexla Minerva med någon annan tidning, äfvensor vi gerna medgifve, att det vid närmare efter tanka bordt gensst förefalla oss såsom tydlig att Minerva icke skulle låna sig till förordand af någon prohibitism rörande bränvin, vare si angående tillverkning eller supande; men i all fall kunde det ej skada att Minerva frågar si insändare, hvartill då de uppskrämmande fabu lösa uppgifterna om den stora bristen och de: kotande hungerspöden skulle tjena ?