stå och, genom val af folket i det hela, ut
gången lika väl som den Första hafva vi me
detsamma yttrat vår tanke öfver denna kam
mares hurudanthet (se ofvan).
Det enda spörsmål, som nu återstår, är följ
aktligen, om en sådan Andra Kammare en
behöfves? Då den bloit utgör en afdelning a
Första Kammaren, samt af hufvudsakligen samm:
qvalifikationer, så kan man fråga: HRvartill tje
nar den? Derpå svara vi, att emedan den, ehun
utgörande endast ett slags JE 2 af Första Kam
maren, likväl öfverlägger, röstar och fattar be
slut, oberoende af den Första, samt i vissa riks
dagsimnen äfven eger initiativet, så bildar dei
just härigencm (jemte omständigheten, att med
lemmar, som ktkärtill ur Första Kammaren kunn
utses, böra ega en utstakad bögre ålder oci
hafva bevistat några riksdagar förut) det hinde:
mot förhastade riksdagsbeslut (hvartill fordra
begge kamrarnas öfverensstämmelse), som mar
begär och behöfver.
,Alltså se vi häruti tvenne krafter, hvilks
icke ;motväga och söka upphäfva hvarann (hvil.
ket är nonsens att önska), utan som arbeta til!
sammans för ett gemensamt mål cch endes
kunna hindra hvaraun i det enda fall, då et
verkligt förhastande förekomme.
Sådant är det slags Tvåkammarsystem vi
gilla, och hvilket vi öfverlemna åt hvarje tän-
kande fosterlandsvän att bebjerta. Vi veta gan-
ska väl, att mången kallar deita endast ett va-
rieradt Enkammarsystem, enär kamrarna icke
skiljas genom den enas sjelfskrifna prerogaliver.
utan begge stå på val af utmärkta personlighe-
ter allenast. Men denna namntvist skall icke
röra oss; och i den, såsom öfverflödig, ingå wi
icke.n