öfver alt denna tvungna kemmendering skell vara synnerligen besvärande för kavalleriets, i synnerhet den indel:a delens, befäl; och Morgenbladet ifrågasätter grundlagsenligbeten af sjelfva sättet att beordra, officerare till ett rivilligt garde. 235 grundlagen säger: Kosgen kan dog i Sverige have Norsk Garde af Frivillige. Morgenbladet yttrar åtskilligt, som visar, att det aner öaskvärdt om hela det lilla obetydliga detachementets bitkommendering upp: hörde, åberopande det redan längesedan gängse ryktet, att Konungen skall hafva haft för afsigt att återsända det ull Norge. BbMorgenbladet, berättar äfven, att i Trondhjem är man i ständig ångest för mordbrandsanläcgningar. Nyligen hafva två dylika försök blifvit gjorda; ett i en sidobyggnad af theatern, ett annat i Sandveiten. Det var sjunde gången brandsignal der hade hörts sedan sistl. Jul I Christiania uppmanas autoriteterna att tänka på en särskild assuransinrättning för staden, emedan de ständiga utgfterna för de af trä byggda landsortsstäderna blifva så betungande. Kongsbergs smälthytta hade i 4:de bergsmånaden lemnat öfver 1300 mark gediget silfver. NÄRINGSFRIHET OCH PAUPERISM. Dessa begge samhällsföreteelser stå omedelbart bredvid hvarandra i våra prohibitisters och skråmäns ordbok; der näringsfribet finnes eller ivlåtes, der, påstå de, finnes eller inställer sig pauperismen, lika oafvisligt som skuggan bredvid ljuset. Ägde detia påstående sin grund i verkligheten, så tyckes ej annat råd å:erstå till samhällenas räddninpg, än just det, hvarmed påståendets härolder genast äro färdige, nämligen att hvar stat för sig bör på sin inhemska produktion lägga så många band af skrån och privilegier som möjligt, och inskräcka sina handelsförbindelser med andra stater till det aldraoumbärligaste; eller helst, efter Japans föredöme, afsöndra sig från all gemensksp med den öfriga verlden. Väl bör man antaga at europeisk statsklokhet omöjligen kan i vår tid lyssna till rådet i kela dess fanatiska ytterlighet; men blotta misstankan att den förutsätt ning, lvarpå det hvilar, kunde vara rigg innebär skäl nog till betänkligheter mot der industrielia verksamhetens ostörda utveckling och skall således alltid föranleda hinder hos lagstiftaren mot all verklig frihet i produktion och bandel. Inträffar imedlertid nu, hvad erforenheten andra länder ändtligen begynnt uppdaga, at hela förutsättningen befinn:s vara grundfalsk och stt frihet i handel och näringar tvärton viser sig som det erda botemedlet emot pau perismen; då är det onekligen tid för den eko nomiska lagstiftningen alt rent af kasta öfve bord denna prohibitismens och skråandans före gifna trosartikel — föregifna sade vi, ty) ganska visst tro partiets skarpsyntare män all deles icke på den sjelfva, utan göra deraf b!o! samma bruk, som förkunvnarne af så minge annan fördom, det att leda den, som tror derpå efter partiets enskilda interessen. För att både inse grundtösheten af föregifvardet om näringsfrihetens verkan till pauperismens förökande, och upptäcka hyckleriet ho: dem, som påstå deita orsaksförkållande, behöf föga mer, än att erinra huru skriket ora pau perismen först uppkommit och genom hvilk: det blifvit inblandadt i jemmerropen öfver in dustriens samhällsutbiidavde verkan. I ett föreg. JZ af detta blad är redan anmörkt att namnet pauperism, likasom hvad dermed ursprunglizen betecknades, är af engelsk härkomst fastän af latinsk sprikstam. Det begagnade: först af engelska författare, om engelska samhällsomständigheter, samt blef egentligen mec anledning af de engelska fattigtexorna föremål för en allmännare uppmärksamhet. Man betecknade dermed det missförhållandet, att en stor mängd engelsmän saknade utväg til lifsbergning gerom ärfdaeller förvärfda tillgånga eller genom arbet flit, och måste linöras, utan ersältning, af de bitre lottade, genom frivilliga eller ålagda allmosor. — Att ett visst antal af befolkningen finnes, som måste för sitt lifsuppehälle understödjas genom offentliga anstalter och åtgärder, utgör alltså pauperisraens grundbegrepp; ty ville man med detta nya ord icke säga annat, än att antalet af de obemedlade bland den arbetande klassen är större än antalet af rika, så visar bistorien alt sådant ägt rum i alla länder och alla tider, och pauperismer vore icke då, hvad man pistått, någon moderr samhällsolycka. För vår del tro vi ock at pauperismen icke är så ny som dess namn utan att den funnits fordom så väl som nu ehuru litet mer i det ena samhället och 1: tet: mindre i det andra. Men att man förs i England gjort den till ämne för en särskilc doktrin, med sira teorier och konseqvenser SS mh Srsrle m4 oo oo Ca