första delen af middagen. Det var i honom
två slags menniskor: såsom affärsman, förtröff-
lig; såsom verldsman, dref han ej alltid eu
godt skämt. Jag svarade i samma ton, och jag
sårade honom utan tvifvel Efter måltiden,
frågade han mig, om jag sökte sak med honom.
Jag svarade, att jag icke sökte affär, men att,
efter han bjöd mig en,så upptog jag den. Jag
lemnade salen och gick till FAmbigu.
Fr. Hvad skäl bade då Pujarier, att an-
falla er? :
Sv. Jag hade riposterat honom med skämt,
med epigrammer, utat: personligheter liKväl.
Också begriper jag icke hans anfall på mig från
början.
Fr. Månne Dujarier var, hvad man kallar,
en man som söker gräl?
Sv. -Så långt vill jag icke gå. Men jag fann
konom sårande för mig, i synnerhet den af-
tonen.
Fr. Hade ni reat honom?
Sv. Jag ville aldrig väcka tvist med honom.
Fr. Hvad tilldrog siz under middagen?
Sv, Uttsyck af dålig smak från Dujariers
sida. Han drack skålar för damerna; mon i
ordalag, som jag tror mg böra förtiga.
Fr. Af anständighet utan tvifvei?
Sv. Nigot litet.
Ieon Duval. Här måste man säga allt.
- Roger de Beauvoir. Nåvöll Hr Dujarier
steg upp, drack dem. Ligvenne till och sade:
Anais! jag skall ega din person inom en månad.
PV UFS EE