deraf allmänt framkallade t2cksamhetskänslor för vår höfding blefvo således icke mindre lifliga än Munktorpsboernas serskilda, vid ett för ej längesedan i länets tidning omordadt sammanträde på Kohlbäck, då från honomrden ridderliga och vackra helsningen bringades desse, om lindring i deras utskylder till landshöfdingelönen. Huru dermed vidare gick, har ej af tidningen fdrsports; och lärer således få antagas, att den der införda hyll ningen var väl förtjent. Vår glädje blef deremot ej lång; ty just i dessa dagar hafva ytterligare uppbördsstämmor bållits, enligt kronofogdens kungörelser, för indrifvande af hvad på de ordinarie uppbördsmötena icke blifvit af 41845 års kronoutskylder betaldt, och dessutom stämmoböter. Emot befogenheten af denna sednare åtgärd lärer ingenting kunna lagligen anmärkas, så länge icke något Kongl. Maj:ts nådiga inhibitionsbeslut i ofvannämnda fråga anländt; men säkert är, att mången, som förmodade hr landshöfdingen hafva, i och med den rådgifvande kungörelsen, uppå sig tagit all risk, beträffande dithörande stämmdböter, och derföre vid den egentliga uppbördsstämmän beräknade på anstånd halfva sitt utskyldsbelopp, till födoämnen eller utsädesspånmål, nu; med vida större svårighet, än eljest varit fallet, nödgats brädskyndande bereda sig utväg att, om också icke just så frivilligt, liqvidera det resterande af dessa utskylder, och derutöfver sett sig bedragen på de förhoppningar, som det efter allt utseende nog tidiga förklarandet ingaf. Månne icke således detta sistnämnda kunnat, tilldess detsamma fått stödjas på någon Regeringens föreskrift, utan afsaknad lemnas ogjordt? Derigenom hade man åtminstone icke, såsom nu vill synas, vållat ett slags förbistring i den för en mängd skattskyldige vigtiga ansökningsfrågan, hvars slutliga resultat torde hädanefter komma för sent: Skatltskyldige Westmanlänningar. ss ER