N På hvilka omständigheter möjligheten beror at erhålla goda handtverksvaror för billigt pris, sam att kunna bilda en handtverksklass af anseende och värde, och att skaffa handtverkare trygghet mo iptrång af obehöriga personer. För att uppnå dessa, för så väl allmänheten som idkarne sjelfve, vigtiga ändamål, synes ej anna återstå, än att öppna en friare täflan inom handt verkerierna. — I detta afseende hafva äfven Riket: Ständer bland annat föreslagit, att hvar och en som kan visa sig äga skicklighet att åstadkomm: handtverksvaror, må äfven utan att hafva hos skrå handtverkare genomgått läro och tjensteår, vid 2 års ålder medgifyvas rättighet att tillverka desamma Det är otvifvelaktigt att en sådan tillåtelse, jemte det att den skulle tillfredsställa hvar och en samhällsmedlems billiga fordran att få söka sin bergning med utöfning af det yrke, han lärt och förstår, skulle borttaga det mest onaturliga hinder för täflan inom handtverkerierna; men, med afseende ä hvad kollegium ofvanföre i underdånighet anört, är kollegium af den tanke, att om burskapssökande ovilkorligen skall åläggas att styrka sin skicklighet, innan honom tillåtes att åstadkomma en vara, det svåraste hindret för handtverkeriernas fortkomst och ytterligare utbildning likväl skulle komma att qvarstå. Troligen af detta skäl har icke heller sådant blifvit påbjudet i de länder, der näringsfrihet blifvit införd och handtverkerierna uppnått högre grad af fullkomlighet. Kollegium bar äfven af de mångfaldiga frågor om mästareprofs beskaffenhet, som varit under kollegii pröfning, inhemtat huru ensidigt skråemembetena vanligen förfara vid mästareprofs åläggande och granskning. De mindre fulländade bändtverksvaror, som dagligen utgå från de flesta verkstäder, hvilka nu innehafvas af personer, som erbållit betyg öfver aflagdt mästareprof eller så kalladt mästarebref, vittna för öfrigt tillräckligen derom, att ett sådant bref ej innebär någon säkerhet för allmänheten att erhålla ett godt arbete af den, som innehar en dylik bandling. Mästaren, särdeles i större och mera anlitade verkstäder, tillverkar dessutom sjelf föga eller intet af det arbete, som der förfärdigas. Arbetets godhet beror således hufvudsakligen på gesällers skicklighet och mästarens noggrannhet, att efterse huru de arbeta. Allmänheten kontrollerar och bedömer äfven säkrast, om handtverkaren är skicklig eller ej; och hvar och en, som med eftertanke förfar, innan han köper eller beställer en handtverksvara, frågar vanligen andra, så framt han sjelf är okunnig derom, af hvem han får varan pålitligast gjord och för bästa pris. Säkerhet härom vinnes ej genom några stadganden, och synas sådana ej mera behöfliga, då fråga är om beställning och uppköp af handtverksvaror, än då fråga är om upphandling af varor i köpmansbodar, hvarvid handeln beror af köparens egen omtanke och urskillning. Det synes icke heller stå tillsammans med en rätt ordnad lagstiftning, att ingen får inrätta verkstad för åstadkommande af de enklaste arbeten, som ej är försedd med mästarebref, då deremot några bevis om skicklighet ej erfordras, för att få anlägga fabrik för tillverkning af de konstigaste fabrikater. Behöfs ej mästareprof i sednare fallet, lärer det icke heller med skäl böra begäras i det. förra fallet, och bevis derpå är, att i allmänhet svenska händtverksarbeten, ehuru gjorda af så kallade mästare, tå!a vida mindre jemförelse med dylika utländska, än svenska fabrikater med enahanda sägs utländska tillverkningar. . Äfven må anmärkas, att det är tillåtet att införa en mängd handtverksvaror, utan att det behöfver stYrkas. att de äro gjorda af utländska mästare, eller någon kontroll å dessa varors beskaffenhet erfordras, innan de få hållas tillsalu; hvaremot samma varor ej få i landet tillverkas af andra än burskapsegande borgare. Om den sednare föreskriften är vidtagen för allmänhetens betryggande, kunde rned lika skäl fordras, att ej någon utländsk handtverksvara fick införas, eller ock att den borde undergå allmän granskning, innan den fick försäljas, — en lagstiftning, hvars lämplighet eller behöflighet, svårligen kunde försvaras. Icke heller kan bestridas, att mången, som har penningestyrka att drifva en handtering och derjemte besitter de egenskaper, ,som fordras af en klok husbonde och husfader, nu är utestängd från möjligheten att inrätta verkstad, då han ej kan aflägga mästareprof och icke vill i egenskap af förläggare sätta sig i beroende af en i handtverket utlärd person. Allt detta har hos kollegium stadgat den öfvertygelse, att, om än det skulle lyckas att utfinna sådana föreskrifter, hvarigenom man vore försäkrad, att vid alla tillfällen fullkomlig oväld iakttages vid mästareprofvets föreläggande och bedömånde, samt att den, som erhöll mästarebref, vore frullkomligen skicklig, hvilket likväl, efter kollegii tanka, ingalunda vinnes genom Rikets Ständers underdåniga förslag att i hvarje stad inrätta en serskild handtverkssocietet; som, ehuru bestående af edamöter af olika slags handtverkare, hade ett genensamt korporationsintresse att upprätthålla och . örsvara, står dock alltid fast, att afläggandet af mästareprof leder till omgång och kostnad, samt Itt mästarebref ej innebär någon säkerhet, att den, i! om innehar det, han må vara så skicklig som!t