ill den alldeles okände Schulzes namn, eller ill herrar Lindebergs, Crusenstolpes och Sandströms, som förhoppningen om framgång åt tidningen grundades af de sistnämnde? Om svaret härpå ej kan blifva tvifvelaktigt, och Redaktörerne likväl hade den öfvertygelse, som de här yttrat, att en daglig tidning icke under första året kan bära sig, hade det icke då, så väl för dess egen säkerhet, som för den moraliska förbindelse, som deras uppträdande egenskap af tidningens målsmän måste medföra bll prenumeranterna, varit skäl att, innan de inginge i företaget, litet närmare försäkrat sig om förliggarens förmåga att honorera sina förbindelser? Vi bedja, att det noga observeras, att detta egentligen är, hvad Aftonbladet uttryckte, då det i början af tidningens tillvaro gaf det rådet, att en garanti skulie ställas för tidningens ekonomiska existens under ett år: helst det ej lärer kunne bestridas, att en sådan garanti hade betydligt ökat debiten. Kan det föregående icke nekas, så återstår den frågan: huruvida redaktionen tagit något steg i sistnämnde hänseende; d. v. s. om de med öfvertygelsen, att ett ej ringa deficit skulle uppstå första året, vidtagit något steg för att förvissa sig att det kunde af Schulze betäckas? detta hänseende kunde det ej vara dem obekant, hvad många andra visste, att omständigheterna icke gåfvo anledning till att Schulze, som nyss förut köpt sitt tryckeri och var skyldig betydligt derpå, ägde tillräckliga tillgångar för att betala den lätt beräkneliga skilnaden mellan tidningens inkomster och utgifter första året. Vi hoppas att ingen skall anse syftet härmed vara, att öka det obehag, redaktörerne redan erfarit; men då å andra sidan, den anmärkning vi gjorde i början af året, åtminstone indirek! lägges oss till last af redaktionen, så lärer del ej kunna förtänkas, om vi framhållit ofvanstiående omständighet. Tidningen Helios för i dag tror sig veta, att Schulze vid afvikandet endast haft obetydligt penningar med sig, emedan han upplånat 20 rår bko nyss före afresan samt att han flere sånger tillförene yttrat sig vara förtviflad öfver sin financiella belägenhet. Om dessa omständigheter kunde utredas, skulle de sannolikt sprida någon dager öfver, huru det förbållt sig med Schulzes här ofvan omtalta belåtenhet.