N
På hvilka omständigheter möjligheten beror at
erhålla goda handtverksvaror för billigt pris, sam
att kunna bilda en handtverksklass af anseende och
värde, och att skaffa handtverkare trygghet mo
iptrång af obehöriga personer.
För att uppnå dessa, för så väl allmänheten som
idkarne sjelfve, vigtiga ändamål, synes ej anna
återstå, än att öppna en friare täflan inom handt
verkerierna. — I detta afseende hafva äfven Riket:
Ständer bland annat föreslagit, att hvar och en
som kan visa sig äga skicklighet att åstadkomm:
handtverksvaror, må äfven utan att hafva hos skrå
handtverkare genomgått läro och tjensteår, vid 2
års ålder medgifyvas rättighet att tillverka desamma
Det är otvifvelaktigt att en sådan tillåtelse, jemte
det att den skulle tillfredsställa hvar och en sam-
hällsmedlems billiga fordran att få söka sin berg-
ning med utöfning af det yrke, han lärt och för-
står, skulle borttaga det mest onaturliga hinder
för täflan inom handtverkerierna; men, med afse-
ende ä hvad kollegium ofvanföre i underdånighet
anört, är kollegium af den tanke, att om bur-
skapssökande ovilkorligen skall åläggas att styrka
sin skicklighet, innan honom tillåtes att åstad-
komma - en vara, det svåraste hindret för handt-
verkeriernas fortkomst och ytterligare utbildning
likväl skulle komma att qvarstå. Troligen af detta
skäl har icke heller sådant blifvit påbjudet i de
länder, der näringsfrihet blifvit införd och handt-
verkerierna uppnått högre grad af fullkomlighet.
Kollegium bar äfven af de mångfaldiga frågor
om mästareprofs beskaffenhet, som varit under
kollegii pröfning, inhemtat huru ensidigt skråem-
embetena vanligen förfara vid mästareprofs åläg-
gande och granskning. De mindre fulländade bändt-
verksvaror, som dagligen utgå från de flesta verk-
städer, hvilka nu innehafvas af personer, som er-
bållit betyg öfver aflagdt mästareprof eller så kal-
ladt mästarebref, vittna för öfrigt tillräckligen der-
om, att ett sådant bref ej innebär någon säkerhet
för allmänheten att erhålla ett godt arbete af den,
som innehar en dylik bandling. Mästaren, särde-
les i större och mera anlitade verkstäder, tillverkar
dessutom sjelf föga eller intet af det arbete, som
der förfärdigas. Arbetets godhet beror således huf-
vudsakligen på gesällers skicklighet och mästarens
noggrannhet, att efterse huru de arbeta. Allmän-
heten kontrollerar och bedömer äfven säkrast, om
handtverkaren är skicklig eller ej; och hvar och
en, som med eftertanke förfar, innan han köper
eller beställer en handtverksvara, frågar vanligen
andra, så framt han sjelf är okunnig derom, af
hvem han får varan pålitligast gjord och för bästa
pris. Säkerhet härom vinnes ej genom några stad-
ganden, och synas sådana ej mera behöfliga, då
fråga är om beställning och uppköp af handtverks-
varor, än då fråga är om upphandling af varor i
köpmansbodar, hvarvid handeln beror af köparens
egen omtanke och urskillning.
Det synes icke heller stå tillsammans med en
rätt ordnad lagstiftning, att ingen får inrätta verk-
stad för åstadkommande af de enklaste arbeten,
som ej är försedd med mästarebref, då deremot
några bevis om skicklighet ej erfordras, för att få
anlägga fabrik för tillverkning af de konstigaste
fabrikater. Behöfs ej mästareprof i sednare fallet,
lärer det icke heller med skäl böra begäras i det.
förra fallet, och bevis derpå är, att i allmänhet
svenska händtverksarbeten, ehuru gjorda af så kal-
lade mästare, tå!a vida mindre jemförelse med dy-
lika utländska, än svenska fabrikater med enahan-
da sägs utländska tillverkningar. .
Äfven må anmärkas, att det är tillåtet att in-
föra en mängd handtverksvaror, utan att det be-
höfver stYrkas. att de äro gjorda af utländska mä-
stare, eller någon kontroll å dessa varors beskaf-
fenhet erfordras, innan de få hållas tillsalu; hvar-
emot samma varor ej få i landet tillverkas af an-
dra än burskapsegande borgare. Om den sednare
föreskriften är vidtagen för allmänhetens betryg-
gande, kunde rned lika skäl fordras, att ej någon
utländsk handtverksvara fick införas, eller ock att
den borde undergå allmän granskning, innan den
fick försäljas, — en lagstiftning, hvars lämplighet
eller behöflighet, svårligen kunde försvaras.
Icke heller kan bestridas, att mången, som har
penningestyrka att drifva en handtering och der-
jemte besitter de egenskaper, ,som fordras af en
klok husbonde och husfader, nu är utestängd från
möjligheten att inrätta verkstad, då han ej kan af-
lägga mästareprof och icke vill i egenskap af för-
läggare sätta sig i beroende af en i handtverket
utlärd person.
Allt detta har hos kollegium stadgat den öfver-
tygelse, att, om än det skulle lyckas att utfinna
sådana föreskrifter, hvarigenom man vore försä-
krad, att vid alla tillfällen fullkomlig oväld iakt-
tages vid mästareprofvets föreläggande och bedö-
månde, samt att den, som erhöll mästarebref, vore
frullkomligen skicklig, hvilket likväl, efter kollegii
tanka, ingalunda vinnes genom Rikets Ständers un-
derdåniga förslag att i hvarje stad inrätta en ser-
skild handtverkssocietet; som, ehuru bestående af
edamöter af olika slags handtverkare, hade ett ge-
nensamt korporationsintresse att upprätthålla och .
örsvara, står dock alltid fast, att afläggandet af
mästareprof leder till omgång och kostnad, samt
Itt mästarebref ej innebär någon säkerhet, att den, i!
om innehar det, han må vara så skicklig som!t