REPRESENTATIONSFRÅGAN. Då frågan om en representation bör utgöra en enhet inom sig eller bildas af två eller flera s. k. karaktersskilda kammare, är en af de aldravigtigaste, och på visst sätt nära sammanhänger med den om företrädet af samfälda val eller ståndsval, så kunna vi ej underlåta att upptaga till en fortsatt vederläggning de, i vår tanka, skefva satser och oriktiga historiska exempel, som Posttidningen begagnat till försvar för den sednare åsigten, i den artikel, hvars granskning begyntes i gårdagsbladet. Posttidningen kommer nemligen i fortsättningen till tals om vårt svenska statsskick, dervid ordalagen låta som följer: 2 I vårt representativa system har visserligen hittills icke den konstitutionella aristokratien varit koncentrerad inom ett hus, såsom i länder der Tvåkammarsystemet antagits, mer det har derföre icke saknats; det har företrädesvis funnits inom de 2:ne första Stånden och det klokt beräknade förhållandet, att 50 å 6060 röster icke i vigtigare frågor . gälla för mer än en, hvarigenom tre fordras för att bildå beslut och i grundlagsfrågor fyra, lemnar samma trygghet mot förhastade beslut, som en Pärskammare i länder med Tvåkammarsystem; helst då Konungen emot sådana eger sitt nödvändiga veto. Den åsigten, att en stark konstitutionell aristokrati icke vid ombildningen af vårt representationssätt skulle behöfvas, hemtar således intet stöd från vårt närvarande, så enkammarsystem, som man föregifver att det är, och skulle leda till farliga följder, om den lyckades att göra sig gällande, hvilket vi dock anse omöjligt, med de exempel vi hafva för ögonen och det sunda förstånd samt den politiska upplysning som utmärker nationen., Härvid må med skäl frågas, om det är möjligt att yttra sig med ett fullkomligare åsidosättande af alla historiens vittnesbörd, än Postoch Inrikestidningen gjort det? Eller hvad trygghet mot förhastade beslut har då vårt representativa system lemnat? hvad garanti har det gifvit mot statskupper? Kan. någon, med häfderna och riksdagsbesluten framför sig, och med öppna ögon, neka att våra fyrdelade riksdagar, medan de ständigt lagt talrika hinder da AR TA RA RR ne