manens bibehållande, utan att deraf draga någon I motsvarande nytta. Dessa hemmans utskylder äro I nemligen icke högre. än om de egde skattenatur, Toch då åbos barn eller anhöriga äro berättigade latt, utan serskild afgift, vid åboledighet öfvertaga Themmanet, som innehafvaren jemväl eger att, om klander af förmånsrätts egande icke mei!ankommer, till oskylda öfverlåta, hvarförutan dylikt hemman kan af åboen lösas till skatte, inträffar det sällan eller aldrig, att ett kronohemman hemfalier till statens fria disposition, och äfven i sådant fall uppstår icke derigenom någon inkomst, enär annan åbo bör utses att, endast emot den stadgade räntans utgörande, hemmanet emottaga. Staten har således af sin jordeganderätt till kronohemmanen ieke annan fördel, än rättigheten att, om åbo å dylikt hemman vill förvärfva skattemannarätt, derför erhålla lösen. Den derigenom uppkommande lårliga inkomst är dock vanligen föga betydlig, serdeles uti andra län, hvarest räntorna icke utgå i persedlar, efter förvandling, och skattelösen för ett mantal, hvars grundränta utgör cirka 40 rdr, således endast uppgår till omkring 400 rdr bko: och har densamma, på sätt underd. bifogade uppgifter visa, efter medeltal för 40 år, här i länet endast utgjort 65 rdr 40 sk., samt lärer för hela riket blott bestigit sig till 5 å 6000 rdr årligen. Deremot förloras flera årliga inkomster, som skuile tillflyta staten, derest ifrågavarande hemman egde kronoskattenatur, i hvilket afseende må nämnas, att de, i sistnämnde fall, i följd af vidsträcktare dispositionsrätt och bättre odling, ofelbart erhöile högre värde, hvarigenom bevillningsafgifterne ökades; att afhandlingar om åbo-ombyten å kronohemman endast beläggas med hälften af den karta, som vid köp skulle erfordras, hvarförutan de fall, då dylik kartering. ifrågakommer, säkerligen mindre ofta inträffa, än om hemmanen egde skattenatur och försäljning i vanlig ordning kunde verkställas, i hvilken sednare händelse ökad charte-sigillatezinkomst således med säkerhet vore att påräkna; samt att åtskilliga andra eafgifter, hvartill ifrågavarande hemman, såsom skatte, skulle föranleda, : nemligen för kartering af fastebref, inteckningar och bouppteckningar m. m., gå förlorade så länge de bibehålla krononatur. Om allt detta beräknas, kan för temligen säkert antagas, att de sålunda nu förlorade inkomsterna fullt skulle motsvara det belopp, som i skattelösen inflyter. . Men härförutan bör i betraktande tagas, att kronohemmanen förorsaka en mängd göromål för statens embetsoch tjenstemän, såsom: att syner å dylika hemman skola, ej mindre hvarje tredje år, än ock då åboombyten eller andra tillfälligheter dertill föranleda, förrättas af kronobetjeningen, för hvilken sådant, särdeles i detta vidsträckta län, utgör ett högst betungande och för dess öfriga trägna tjenstegöromål hinderligt åliggande, hyarjemte dessa syner ofta påkalla åtgärder af lärsstyrelserna; att alla frågor om åbo-ombyten och afsöndrinogar af kronojorden samt deraf uppkommande tvister böra af länsstyre!iserne och sedermera af Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium, handläggas; att på lika sätt skall förfaras med frågor om .skatteköp; samt alt vid alla rättegångar, som röra dylika hemmanhs rätt, kronoombud för dess bevakande måste förordnas, hvilket ej sällan, vid jäf för den inom distriktet varande kronobetjenten, föranleder kostnader. .Om alla dessa göromål skulle kunna försvinna, medförde sådant otvifvelaktigt en så stor fördel, att dess ernående ensamt skulle motsvara uppoffringen af skattelösen, äfven om den icke, hvad likväl i det föregående är visadt, blefve godtgjord genom de förhöjda inkomster, som, under andra titlar, erhålles derest kronohemman egde skattenatur: och synes nämnde omständighet förtjena serskild uppmärksamhet i en tidpunkt då fråga uppstått att, genom möjligaste förenkling uti statsförvaltningen och inskränkning uti embetsmannapersonalen, bereda utväg att, så vidt ske kan, utan ytterligare tunga för staten, åstadkomma de förbättringar uti lönevilkoren för åtskilliga af statens embetsoch tjenstemän, och deribland Jlandstatspersonalen, som af behofvet påkallas, samt således hvarje ätgärd, som kan bidraga till göromålens förminskande, är af vigt. Mycket mera skulle visserligen kunna anföras för att utveckla detta, ur många synpunkter särdeles vigtiga ämne; men hvad här förut blifvit yttradt, torde tillräckligen ådagalägga, att med de stadganden, som nu äro gällande i afseende å de under åborätt upplåtna kronohemman, skulle det vara med statens sanna intresse instämmande att, med frånträdande af den jordeganderätt till dessa hemman, som ännu bibehålles, utan lösen tillägga dem kronoskattenatur, enär en dylik åtgärd, utan att medföra den ringaste pekuniära uppoffring, skulle bereda staten flera stora fördelar, hvarför-: utan en talrik samhällsklass, eller åboerne å dessa bemman, derigenom biefve försatt i förmänligare: ekonomisk ställning, än för närvarande, hvilket ej heller är utan vigt för det allmänna. Till dessa skäl tillägges för Jemtlanddet serskilda, att i detta landskap finnas högst betydliga odlingslägenheter, som skulle komma att begagnas och underhålla en stor folkmängd, om de band soml:i fjettra -landtbrukaren borttoges. Hr landshöfdingen hemställer derföre, om icke, äfven i händelse någon allmännare åtgärd ej anses böra ifrågakom-! ma, K. M. skulle finna skäl, att jemväl åt åboer-j ne å de Kronohemman och Nybyggen i länet, som före utfärdandet af K. B. den 10 Febr. 4824 voro skattlagda, så vidt de behörigen uppfyllt sina skyldigheter, i afseende å hemmanens skötsel, må förunnas enahanda förmån att utan lösen erhälla skattemannarätt, som blifvit medgifven för de efter samma tid anlagde Nybyggen , med förbehåll, alt denna förmån icke finge tillgodonjutss af andra än dem, som äro till åbor antagna, eller till värdskapet finnas lagligen berättigade och skulle ega att efter nu gällande författningar, innehafvande hemman till skatte lösa, samt följaktligen i de fall, då åborätten förvärfvats med afliden maka och således, jemlikt stadgandet i 1 mom. af K. M. och RB. K. C. den 29 Febr. 1808, vid innehafvarens död bör till den aflidna makans närmaste arfvinge öfvergå, hemmanets skattenatur först via den sistnämndes tillträde vidtagas. Slutligen får upplysas, att skattetalet å de Kronohemman i länet, som funnos före år 1825, utgör något mer än 520 tunnland eller 86 2. mantal, hvaraf dock en a RA 0 BR rr mn oo rå — -— AV pr