manens bibehållande, utan att deraf draga någon
I motsvarande nytta. Dessa hemmans utskylder äro
I nemligen icke högre. än om de egde skattenatur,
Toch då åbos barn eller anhöriga äro berättigade
latt, utan serskild afgift, vid åboledighet öfvertaga
Themmanet, som innehafvaren jemväl eger att, om
klander af förmånsrätts egande icke mei!ankommer,
till oskylda öfverlåta, hvarförutan dylikt hemman
kan af åboen lösas till skatte, inträffar det sällan
eller aldrig, att ett kronohemman hemfalier till
statens fria disposition, och äfven i sådant fall upp-
står icke derigenom någon inkomst, enär annan
åbo bör utses att, endast emot den stadgade rän-
tans utgörande, hemmanet emottaga. Staten har
således af sin jordeganderätt till kronohemmanen
ieke annan fördel, än rättigheten att, om åbo å
dylikt hemman vill förvärfva skattemannarätt, der-
för erhålla lösen. Den derigenom uppkommande
lårliga inkomst är dock vanligen föga betydlig, ser-
deles uti andra län, hvarest räntorna icke utgå i
persedlar, efter förvandling, och skattelösen för ett
mantal, hvars grundränta utgör cirka 40 rdr, såle-
des endast uppgår till omkring 400 rdr bko: och
har densamma, på sätt underd. bifogade uppgifter
visa, efter medeltal för 40 år, här i länet endast
utgjort 65 rdr 40 sk., samt lärer för hela riket
blott bestigit sig till 5 å 6000 rdr årligen. Dere-
mot förloras flera årliga inkomster, som skuile till-
flyta staten, derest ifrågavarande hemman egde
kronoskattenatur, i hvilket afseende må nämnas,
att de, i sistnämnde fall, i följd af vidsträcktare
dispositionsrätt och bättre odling, ofelbart erhöile
högre värde, hvarigenom bevillningsafgifterne öka-
des; att afhandlingar om åbo-ombyten å kronohem-
man endast beläggas med hälften af den karta, som
vid köp skulle erfordras, hvarförutan de fall, då
dylik kartering. ifrågakommer, säkerligen mindre
ofta inträffa, än om hemmanen egde skattenatur
och försäljning i vanlig ordning kunde verkställas,
i hvilken sednare händelse ökad charte-sigillatez-
inkomst således med säkerhet vore att påräkna;
samt att åtskilliga andra eafgifter, hvartill ifråga-
varande hemman, såsom skatte, skulle föranleda, :
nemligen för kartering af fastebref, inteckningar
och bouppteckningar m. m., gå förlorade så länge
de bibehålla krononatur. Om allt detta beräknas,
kan för temligen säkert antagas, att de sålunda nu
förlorade inkomsterna fullt skulle motsvara det be-
lopp, som i skattelösen inflyter. . Men härförutan
bör i betraktande tagas, att kronohemmanen för-
orsaka en mängd göromål för statens embets- och
tjenstemän, såsom: att syner å dylika hemman
skola, ej mindre hvarje tredje år, än ock då åbo-
ombyten eller andra tillfälligheter dertill föranleda,
förrättas af kronobetjeningen, för hvilken sådant,
särdeles i detta vidsträckta län, utgör ett högst
betungande och för dess öfriga trägna tjenstegöro-
mål hinderligt åliggande, hyarjemte dessa syner ofta
påkalla åtgärder af lärsstyrelserna; att alla frågor
om åbo-ombyten och afsöndrinogar af kronojorden
samt deraf uppkommande tvister böra af länssty-
re!iserne och sedermera af Eders Kongl. Maj:ts och
rikets kammarkollegium, handläggas; att på lika
sätt skall förfaras med frågor om .skatteköp; samt
alt vid alla rättegångar, som röra dylika hemmanhs
rätt, kronoombud för dess bevakande måste för-
ordnas, hvilket ej sällan, vid jäf för den inom di-
striktet varande kronobetjenten, föranleder kostna-
der. .Om alla dessa göromål skulle kunna försvin-
na, medförde sådant otvifvelaktigt en så stor för-
del, att dess ernående ensamt skulle motsvara upp-
offringen af skattelösen, äfven om den icke, hvad
likväl i det föregående är visadt, blefve godtgjord
genom de förhöjda inkomster, som, under andra
titlar, erhålles derest kronohemman egde skattena-
tur: och synes nämnde omständighet förtjena ser-
skild uppmärksamhet i en tidpunkt då fråga upp-
stått att, genom möjligaste förenkling uti statsför-
valtningen och inskränkning uti embetsmannaper-
sonalen, bereda utväg att, så vidt ske kan, utan
ytterligare tunga för staten, åstadkomma de för-
bättringar uti lönevilkoren för åtskilliga af sta-
tens embets- och tjenstemän, och deribland Jland-
statspersonalen, som af behofvet påkallas, samt så-
ledes hvarje ätgärd, som kan bidraga till göromå-
lens förminskande, är af vigt.
Mycket mera skulle visserligen kunna anföras
för att utveckla detta, ur många synpunkter sär-
deles vigtiga ämne; men hvad här förut blifvit ytt-
radt, torde tillräckligen ådagalägga, att med de
stadganden, som nu äro gällande i afseende å de
under åborätt upplåtna kronohemman, skulle det
vara med statens sanna intresse instämmande att,
med frånträdande af den jordeganderätt till dessa
hemman, som ännu bibehålles, utan lösen tillägga
dem kronoskattenatur, enär en dylik åtgärd, utan
att medföra den ringaste pekuniära uppoffring,
skulle bereda staten flera stora fördelar, hvarför-:
utan en talrik samhällsklass, eller åboerne å dessa
bemman, derigenom biefve försatt i förmänligare:
ekonomisk ställning, än för närvarande, hvilket ej
heller är utan vigt för det allmänna.
Till dessa skäl tillägges för Jemtlanddet serskilda,
att i detta landskap finnas högst betydliga odlings-
lägenheter, som skulle komma att begagnas och
underhålla en stor folkmängd, om de band soml:i
fjettra -landtbrukaren borttoges. Hr landshöfdin-
gen hemställer derföre, om icke, äfven i händelse
någon allmännare åtgärd ej anses böra ifrågakom-!
ma, K. M. skulle finna skäl, att jemväl åt åboer-j
ne å de Kronohemman och Nybyggen i länet, som
före utfärdandet af K. B. den 10 Febr. 4824 voro
skattlagda, så vidt de behörigen uppfyllt sina skyl-
digheter, i afseende å hemmanens skötsel, må för-
unnas enahanda förmån att utan lösen erhälla
skattemannarätt, som blifvit medgifven för de ef-
ter samma tid anlagde Nybyggen , med förbehåll,
alt denna förmån icke finge tillgodonjutss af an-
dra än dem, som äro till åbor antagna, eller till
värdskapet finnas lagligen berättigade och skulle
ega att efter nu gällande författningar, innehafvan-
de hemman till skatte lösa, samt följaktligen i de
fall, då åborätten förvärfvats med afliden maka
och således, jemlikt stadgandet i 1 mom. af K. M.
och RB. K. C. den 29 Febr. 1808, vid innehafva-
rens död bör till den aflidna makans närmaste arf-
vinge öfvergå, hemmanets skattenatur först via
den sistnämndes tillträde vidtagas. Slutligen får
upplysas, att skattetalet å de Kronohemman i lä-
net, som funnos före år 1825, utgör något mer än
520 tunnland eller 86 2. mantal, hvaraf dock en
a RA - 0 BR rr mn oo - rå -
— -— AV pr