1824 är, till uppmuntran för nybyggens anläggande
uti Jemtlands län, nådigst medgifvet, att de nybyg-
gen, som derefter blefvo anlagde skulle, ifrån den tid
de, efter fullbordade odlingsskyldigheter, begynte att
erlägga skatt och ränta, utan lösen, genast få an-
ses och i jordeböckerne upptagas såsom skattehem-
man. Den sålunda medgifna förmånen är visser-
ligen af vigt; men då den icko får åtnjutas förr
än frihetsåren tilländagått och, under den långa
tidrymd, som dessförinnan förflyter, ofta måste
inträffa, att förste odlaren imedlertid, genom döds-
fall eller annorledes, frånträdt nybygget, i hvilket
fall ofvannämnde belöning för hans arbete tillgo-
dokommer en annan person, hvarförutan, om en
nybyggare, som aflider före frihetsårens slut, har
flera barn, hvilka alla delat hans mödor, frukten
deraf icke får af dem gemensamt tillgodonjutas,
utan ensamt tillfaller äldste sonen; så torde utsig-
terne till ifrågavarande aflägsna fördel föga inverka
på nybyggarnes odlingsföretag. Deremot skulle för-
hållandet otvifvelaktigt blifva annorlunda, samt det
åsyftade ändamålet snarare uppnås, om skattemanna-
rätten erhölles genast efter det nybyggaren fullgjort
odlings- och byggnadsskyldigheterne, enär i sådant
fall hvar och en kunde påräkna att, genom arbet-
samhet, icke allenast skyndsamt vinna den egande
och fria dispositionsrätt, som utgjorde lönen för
hans sträfvande, utan ock, medelst den sålunda
förvärfvade egna egendomens ökade värde, se sin
ekonomiska ställning förbättrad, samt derigenom
bereda sina barn något understöd för deras fram-
tida bergning. Det synes ock vara billigt att, då
nybyggaren, genom verkställda odlingar och bygg-
nader, behörigen fullgjort sina förbindelser, han
får åtnjuta den honom deremot utlofvade fördel af
skattemannarätt, utan att dermed fördröjdes intill-
dess en annan förmån, eller viss tids skattefrihet.
upphört. Ett dylikt medgifvande skulle ej heller
medföra den ringsaste uppoffring för staten, och jag
anser mig derföre, på nu anförde skäl, böra un-
derdånigst bemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte
i nåder täckas medgifva den förändring uti högst-
berörde nådiga stadgande, att de der ifrågavarande
nybyggen må erhålla kronoskattenatur så snart i
föreskrifven ordning ådagalägges, att byggnads- och
odlivgsskyldigheter, i! förhållande till skattetalet,
blifvit ordentligen fullgjorda, utan afseende derå,
om vid samma tid frihetsären ännu icke tillända-
lupit, dock att någon ändring i afseende å tiden,
hvarifrån utskylders erläggande bör vidtaga, der-
igenom icke uppkommer:
Någon tillämpning af ofvan omförmäldte nådiga
stadgande, som ej varit i länet kungjordt förr än
jog sistl. år derom besörjde och hvarom nybyggarne
således synas hafva saknat kännedom, har ännu
icke egt rum; men då sådana numera påkallas,
förekomma åtskillige omständigheter, hvilka jag,
till förebyggande af tvister, anser mig böra under-
ställa Eders Kongl. Maj:ts nå diga ompröfvande.,
Här uppräknas de. särskilda kategorierna af
nybyggen, som i Jemtland förekomma, och det
undersökes i hvad mån hvardera för sig må
anses förtjente att komma i åtnjutande af den
genom ofvanberörde KE. Bref af den 10 Febr.
4824 afsedda förmån. K. Befbde fortfar der-
eter:
Då afsigten med nu ifrågavarande nådiga stad-
gande varit att, genom medgifvandet af skatte-
mannarätt till nya hemman, uppmuntra odlings-
företag, har jag ansett mig icke böra underlåta,
att vid detta tillfälle jemväl fästa Eders Kongl.
Maj:is nådiga uppmärksamhet å de fördelar, så i
detta, som flere andra hänseenden, som otvifvel-
aktigt skulle uppkomma om äfven de i länet be-
fintlige äldre Kronohemman kunde, utan lösen, er-
hålla skattenatur. j
Då Kronohemmansåboen icke har egande- utan
blott besittningsrätt, samt hans disposition öfver
hemmanet jemväl är i flera afseenden inskränkt,
hvarigenom han icke af detsamma kan draga de
fördelar, som annars vore möjliga, blifver deraf en
lätt förklarlig följd, att han icke med samma nit
och omsorg kan bedrifva ett dylikt hemmans
uppodling, som i händelse det vore hans verk-
liga egendom, samt att han ej heller är hugad
att å dess förbättrande nedlägga några större kost-
nåder, om han ock vore i tillfälle dertill, enär, i
händelse han har flera barn, sådant endast kom-
mer äldste sonen till godo; hvarförutan en Krono-
hemmansåbo, som icke kan lemna säkerhet uti
den egendom han besitter, har svårt att förskaffa
sig medel, hvaraf han tilläfventyrs för hemmans-
brukets bättre skötande kan finna sig i behof. I
ännu större mån minskas intresset hos hans barn,
då endast äldste sonen har rätt att tillträda hem-
manet och således draga fördel äfven af syskonens
arbete, hvilken omständighet, efter hvad erfaren-
heten ådagalagt, mången gång stört det goda för-
hållandet inom dylika familjer samt vanligen väl-
ar, att de yngre barnen, så snart som möjligt,
undandraga sig att biträda föräldrarne, hvilka icke
ens alltid af den äldste sonen få erfara den hjelp
och tillgifvenhet, som de borde påräkna, helst han,
oberoende deraf, eger att vid föräldrarnes död,
lillträda egendomen, hvilket betraktas såsom en
rättighet, hvarför han icke står i någon förbin-
delse till föräldrarne. För att tillvägabringa nå-
gon jemkning uti detta obilliga förhållande upp-
göras väl, ganska ofta af Kronohemmansåboer, då
le blifvit ålderstigna, afhandlingar, hvarigenom
hemmansbruket afstås, vanligast till äldste sonen,
emot viss betingad ersättning, hvilken emellan bar-
nen fördelas, men sådane åtgärder bero dock helt
och hället af den till åboskapet berättigades fri-
villiga medgifvande och medföra ofta flerfaldiga
ekonomiska olägenheter för den nya åboen, enär
han vanligen måste skuldsätta sig, utan att kunna
erbjuda någon verklig säkerhet, hvarigenom ej säl-
an händer, att en sådan person har svårt att er-
nålla de för honom behöfliga medel, samt saknar
utväg att ordentligen sköta hemmanet och slutli-
gen ser sig nödsakad att afträda detsamma till nä-
son, som är i tillfälle och bugad att derför med-
iela ersättning, hvilken likväl, af många skäl, må-
te blifva ringare än egendomens verkliga värde,
relst hvar och en naturligtvis föredrager att för-
värfva egendom med full eganderätt och således
oetalar vida mindre för erhållandet al en egendom,
varmed dylik rättighet icke är förenad, än om mot- Ir
att förhbällande egde rum. Dylika afhandlingar hvar. ha