nasium förr, än de ordinerades till prester. Fordom bhöllos också på gymnasierna ordentliga predikodeklamatorier. Skulle nu gymnasierna och skolorna fortfarande stå under biskoparnas ensamma styrelse, måste de (biskoparne), då elementarläroverket icke längre betraktas uteslutande som prestbildningsanstalt, antingen ännu merz2, än som hittills skett, distraheras från kyrkans vård och falla i händerna på den verldsliga makt, som skolan är egnad att grundlägga, eller också mera än som skett motarbeta skolornas och gymnasiernas reform. Den skada, biskoparne till följe af sin ställning såsom politiska personer och skolornas och gymnasiernas nästan ensamma styrelsemär, jemte styrelseskyldigheten af kyrkan, åstadkommit, har dels varit direkt genom odugliga eller föråldrade skoloch (gymnasiilärares inskaffande i kyrkan — hvarigenom de bafva ansett sig uppfylla sin pligt emot skolan) — dels indirekt genom den anda, som utvecklats bos dem under den beständiga beröringen med statens och skolans angelägenheter och de män, som icke egentligen tillhört kyrkan, hvilken anda åter från biskoparna spridt sig ib!and hela presterskapet.