rande hand till sin syster Gabriela skrifna bref
var ett svar på den sorgliga underrättelsen om
Alvinas död, och innehöll den glada förhopp-
ningen, att saart få följa den hemligt älskade.
Till detta yttrande slöt sig den, med en döen-
des siarblick, såsom visshet förutsatta förhopp-
ning, att Alfred i Gabrielas kärlek skulle finna
ersältaing för sin förlust.
sympathi verkade, att baronessan
a af dena lidande, ehuru icke så
djupt smiriade familjen, deltagandets tröst in-
nerligare, än hos sina öfriga vänaer. Alfred
deremot fann icke en sådan lättnad i sin smärta.
I den ökade sorgen öfver vännens förlust blan-
dade sig den bittra förebråelsen, att hafva gif-
vit rum åt en mi-stanke emot honom, som han
ej kunde förlåta sig. Victor hade i sina sista
gtunder med rörande trohet tänkt på honom,
såsom den aflidnes moder i sorgbrefvet till sin
dotter icke Iemnat oförmäldt. Gabriela hade
meddelat konom denna del af brefvet, och den
ömma systren väckte, vid omnämnandet af der
begråtnes alla ädla egenskaper, hos Alfred och
andra ett minne, som flätade en oförvissnelig
blomster krans på brodrens aflägsna graf.