ULCK5SA PUSPLLIJjtHINBYN VI 20000 -
— En traktör på Ladugårdslandet hade till sist.
gårdag låtit till poliskammaren uppkalla ett litetT
sällskap, bestående af en lifbeväringskorporal, en 4
permitterad artillerist och tre tobaksbindarelärlin-å
gar, af hvilka den ene gick på krycka, och ankla- H
gade dem för det de skulle hafva esomoftast fört)!?
oväsen och haft allehanda bullersamma och o0an-
ständiga upptåg för sig, så väl hos honom som ål3
andra näringsställen; de tilltalade skulle i synner-9,
het sistl. lördag hafva förgått sig; det uppgafs att!T
deras beteende vid nämnde tillfälle varit närmastla
jemförligt med markattors och andra vilddjurs, la
som blifvit utsläppta från något menageri; krymp-
lingen skulle bland annat hafva utsiagit ett fön-
ster med sin krycka. Polisbetjeningen beklagade
sig, att dess närvaro vid ett och annat tillfälle, då
de tilltalade varit tillsammans och väsnats på kro-
garne, alldeles icke hejdat framfarten af denna
vilda jagt, som erinrade om ett dylikt sällskap,
hvilket för ett par årsedan rasat i Adolf Fredriks-
trakten. De tilltalade nekade i allo för hvad dem
till last fördes; några bevis funnos ej för tillfål- a
let att tillgå, och målet fick alltså bero på ny an-
mälan.
— Vid den i gårdagens blad, uti berättelsen om
stölden hos skräddareäldermannen Spångberg med-
delade uppgift, att nemligen f. d. korrektionisten
Apelqvist skulle hafva i sin systers vård lemnat
en del af de stulna effekterna, har hos redaktionen
blifvit begärd den rättelse, att det stulna ieke blif-
vit af systern emottaget, utan, henne alldeles ove-
tande, undangömdt i rummet, medan hon för nå-
gon stund varit utgången, samt att hon, vid åter-
komsten till sin bostad, funnit polisbetjening, som
genast anställde visitation, den hon, i förlitande på
sin oskuld, utan invändning underkastade sig. Hon
har ock endast upplysningsvis blifvit i målet hörd.
Tillika bör nämnas, att hvarken modren eller sy-
stern de sednare åren umgåtts med tilitalade Apel-
qvist, utan var hans påträffande i deras bostad, dit
han avkommit kl. !v. 9 på morgonen, endast en
olycklig tillfällighet. i
RR S
Wu —
-— Nr mA Vi - AA rn MM AS
Hur det går när husbonde och dräng supa
tillsamman.
Hos bonden Andreas Larsson från Moa i Wed-
dinge socken af Wiske härad, Halmstads län, tje-
nade drängen Börje Andersson, som kommit uti
husbondens tjenst redan är 4840. Både drän-
gen och husbonden voro begifne på fylleri, hvar-
under de ofta kifvade sig emellan.
Lördagen den 26 April 1845 började de som
X vanligt supa tillsammans, tills de sednare på afto-
nen gingo till hvila, drängen på hörännet i sällskap
med en piga. Der uppsöktes han efter en stund
af husbonden, och ett gräl uppstod. Drängen bad
Andreas komma upp, men denne svarade: jag vå-
gar icke, ty jag vet du har en liten skarp knif på
dig. Ja, den räcker igenom bleketn, yttrade Börje,
och sparkade derefter loss ett läkte eller bräde, så
att det träffade Andreas, som derföre förebräddel.
Börje.
Följande dag eller söndagen söpo åter drängen :
och husbonden tillssmman, som goda kusiner, och
sammaledes gjorde de måndagen, så att de under
dessa dagar gingo uti ett jemnt rus. Först gräla-
des derom, att Börje varit) nära stt köra hus-
bondens hästar förderfvade, och vidare derom, i
att han slagit husbonden med läktet. Andreas
sade härvid till Börje: du är så stor i ga-
pen,. Likså stor är du,, svarade Börje, men
jag skall göra dig större; jag skall skära upp digl
till öronen. Andreas fattade då tag uti Börjes
näsa och Börje gjorde genast detsamma med hus-
bonden tilibska och nöp denne hårdt i näsan.
Andreas Larsson blef då arg och skyndade upp,
att. i en vrå af stugan, på sidan om en der stå-
ende väfstol, der en piga satt och väfde, hemta en
käpp, för att dermed e8ga Börje. Denne gensköt
imedlertid ifrån väfstolens andra sida husbonden
och nedryckte en der hängande betsman af jern.
Fattande der med båda händerna om smaländan,
tilldelade han Andreas, innan denne hann fram-
taga käppen, ett slag i hufvudet, så att blodet
stänkte omkr ng på väggen. Andreas vacklade väl
något vid detta slag, men föll dock ej, utan ru-
sade på Börje, hvilken sökte att med betsmannen
återigen tilldela husbonden slag, men derifrån hin-
drades af en annan i stugan varande karl.
Slutligen fattade Andreas, som ver en man af
ovanliga kroppskrafter, Börje i håret och utföste
honom.
Börje sprang nu omkring på gården, nedstänkt
af blod, utan att å bonom sjelf syntes något sår,
höll betsmannen i handen och svor, att han skulle
åter in, för att slå ibjel vhonom; han kom likväl
icke in. Vid efterseende fann man att Andreas
hade erhållit tre sår i hufvudet, som blödde starkt,
men tvättades och förbundos. Han fortfor likväl
att gå uppe och förrätta några mindre sysslor,
men klagade jemnt öfver smärta och yrsel och sade
att han kände sig oredig, hvilket han också-ofta
var, och icke underligt, emedan han fortfor att
förtära bränvin till nästan lika stor mängd som
förut. Detta hans tillstånd fortfor till måndagen
den 35:te Maj, då han begaf sig på resa till Göthe-
borg. Ifrån denna resa, hvarunder ban söp, fast
mindre än förut, återkom han om aftonen den 8
Maj och syntes då till helsan icke försämrad. Imed-
lertid klagade han ännu öfver värk i hufvudet samt
yrsel, men tycktes icke vara öfverlastad. Klockan
7 följande morgon uppsteg han, men klagade åter
öfver tyngd i hufvudet, hvarföre han på förmidda-
gen lade sig på sängen. Han inslumrade snart,
såsom det tycktes lugnt, men vaknade klockan 44
förmiddagen och föll uti konvulsioner, hvilka med
få afbrott fertforo till klockan half tre eftermid-
dagen samma dag, då han afled.
Efter anställd obduktion, förklarade läkaren att
Andreas ljutit döden af de honom i hufvudet till-
fogade slag, och Börje blef åerföre häktad.
Inställd för Wiske häradsrätt, förnekade han
sitt brott, och kunde icke förmås till bekännelse.
Häradsrätten kände honom imedlertid skyldig och
dömde honom att mista lifvet genom halshuggning.
Götha hofrätt har giilat detta utslag, som för när-
varande är underställdt Kongl. Majt.. Det infor-
drade prestbetyget rörande Börje innehåller, att
———