ULCK5SA PUSPLLIJjtHINBYN VI 20000 — En traktör på Ladugårdslandet hade till sist. gårdag låtit till poliskammaren uppkalla ett litetT sällskap, bestående af en lifbeväringskorporal, en 4 permitterad artillerist och tre tobaksbindarelärlin-å gar, af hvilka den ene gick på krycka, och anklaH gade dem för det de skulle hafva esomoftast fört)!? oväsen och haft allehanda bullersamma och o0anständiga upptåg för sig, så väl hos honom som ål3 andra näringsställen; de tilltalade skulle i synner-9, het sistl. lördag hafva förgått sig; det uppgafs att!T deras beteende vid nämnde tillfälle varit närmastla jemförligt med markattors och andra vilddjurs, la som blifvit utsläppta från något menageri; krymplingen skulle bland annat hafva utsiagit ett fönster med sin krycka. Polisbetjeningen beklagade sig, att dess närvaro vid ett och annat tillfälle, då de tilltalade varit tillsammans och väsnats på krogarne, alldeles icke hejdat framfarten af denna vilda jagt, som erinrade om ett dylikt sällskap, hvilket för ett par årsedan rasat i Adolf Fredrikstrakten. De tilltalade nekade i allo för hvad dem till last fördes; några bevis funnos ej för tillfåla let att tillgå, och målet fick alltså bero på ny anmälan. — Vid den i gårdagens blad, uti berättelsen om stölden hos skräddareäldermannen Spångberg meddelade uppgift, att nemligen f. d. korrektionisten Apelqvist skulle hafva i sin systers vård lemnat en del af de stulna effekterna, har hos redaktionen blifvit begärd den rättelse, att det stulna ieke blifvit af systern emottaget, utan, henne alldeles ovetande, undangömdt i rummet, medan hon för någon stund varit utgången, samt att hon, vid återkomsten till sin bostad, funnit polisbetjening, som genast anställde visitation, den hon, i förlitande på sin oskuld, utan invändning underkastade sig. Hon har ock endast upplysningsvis blifvit i målet hörd. Tillika bör nämnas, att hvarken modren eller systern de sednare åren umgåtts med tilitalade Apelqvist, utan var hans påträffande i deras bostad, dit han avkommit kl. !v. 9 på morgonen, endast en olycklig tillfällighet. i RR S Wu — -— Nr mA Vi AA rn MM AS Hur det går när husbonde och dräng supa tillsamman. Hos bonden Andreas Larsson från Moa i Weddinge socken af Wiske härad, Halmstads län, tjenade drängen Börje Andersson, som kommit uti husbondens tjenst redan är 4840. Både drängen och husbonden voro begifne på fylleri, hvarunder de ofta kifvade sig emellan. Lördagen den 26 April 1845 började de som X vanligt supa tillsammans, tills de sednare på aftonen gingo till hvila, drängen på hörännet i sällskap med en piga. Der uppsöktes han efter en stund af husbonden, och ett gräl uppstod. Drängen bad Andreas komma upp, men denne svarade: jag vågar icke, ty jag vet du har en liten skarp knif på dig. Ja, den räcker igenom bleketn, yttrade Börje, och sparkade derefter loss ett läkte eller bräde, så att det träffade Andreas, som derföre förebräddel. Börje. Följande dag eller söndagen söpo åter drängen : och husbonden tillssmman, som goda kusiner, och sammaledes gjorde de måndagen, så att de under dessa dagar gingo uti ett jemnt rus. Först grälades derom, att Börje varit) nära stt köra husbondens hästar förderfvade, och vidare derom, i att han slagit husbonden med läktet. Andreas sade härvid till Börje: du är så stor i gapen,. Likså stor är du,, svarade Börje, men jag skall göra dig större; jag skall skära upp digl till öronen. Andreas fattade då tag uti Börjes näsa och Börje gjorde genast detsamma med husbonden tilibska och nöp denne hårdt i näsan. Andreas Larsson blef då arg och skyndade upp, att. i en vrå af stugan, på sidan om en der stående väfstol, der en piga satt och väfde, hemta en käpp, för att dermed e8ga Börje. Denne gensköt imedlertid ifrån väfstolens andra sida husbonden och nedryckte en der hängande betsman af jern. Fattande der med båda händerna om smaländan, tilldelade han Andreas, innan denne hann framtaga käppen, ett slag i hufvudet, så att blodet stänkte omkr ng på väggen. Andreas vacklade väl något vid detta slag, men föll dock ej, utan rusade på Börje, hvilken sökte att med betsmannen återigen tilldela husbonden slag, men derifrån hindrades af en annan i stugan varande karl. Slutligen fattade Andreas, som ver en man af ovanliga kroppskrafter, Börje i håret och utföste honom. Börje sprang nu omkring på gården, nedstänkt af blod, utan att å bonom sjelf syntes något sår, höll betsmannen i handen och svor, att han skulle åter in, för att slå ibjel vhonom; han kom likväl icke in. Vid efterseende fann man att Andreas hade erhållit tre sår i hufvudet, som blödde starkt, men tvättades och förbundos. Han fortfor likväl att gå uppe och förrätta några mindre sysslor, men klagade jemnt öfver smärta och yrsel och sade att han kände sig oredig, hvilket han också-ofta var, och icke underligt, emedan han fortfor att förtära bränvin till nästan lika stor mängd som förut. Detta hans tillstånd fortfor till måndagen den 35:te Maj, då han begaf sig på resa till Götheborg. Ifrån denna resa, hvarunder ban söp, fast mindre än förut, återkom han om aftonen den 8 Maj och syntes då till helsan icke försämrad. Imedlertid klagade han ännu öfver värk i hufvudet samt yrsel, men tycktes icke vara öfverlastad. Klockan 7 följande morgon uppsteg han, men klagade åter öfver tyngd i hufvudet, hvarföre han på förmiddagen lade sig på sängen. Han inslumrade snart, såsom det tycktes lugnt, men vaknade klockan 44 förmiddagen och föll uti konvulsioner, hvilka med få afbrott fertforo till klockan half tre eftermiddagen samma dag, då han afled. Efter anställd obduktion, förklarade läkaren att Andreas ljutit döden af de honom i hufvudet tillfogade slag, och Börje blef åerföre häktad. Inställd för Wiske häradsrätt, förnekade han sitt brott, och kunde icke förmås till bekännelse. Häradsrätten kände honom imedlertid skyldig och dömde honom att mista lifvet genom halshuggning. Götha hofrätt har giilat detta utslag, som för närvarande är underställdt Kongl. Majt.. Det infordrade prestbetyget rörande Börje innehåller, att ———