tyget i denna hofintrig; vi frukta att franska
sändebudet i början blifvit. underrättad härom
och att han snarare varit behjelplig vid den
rörelse som utfördes, än försökt hämma den.
Redan länge hafva statsmännen i Spanien be-
klagat sig. öfver det intima förhållande som
rådt mellan vår minister och general Narvaez
och den förres förkärlek för den absoluta mak-
ten i Spanien.
— — 8Se der Spanien, öfverlemnadt i hän-
derna på en öfvermoödig principlös soldat, en
Polignac ifrån corps-de-gardet, ifall det icke är
orättvist att jemföra våra ministrar af 1829,
hvilka uppoffrade sig för en fånig konung, med
dessa, KHvilka tillställa en statskupp i Spanien,
lika som man gör en börskupp) —
REVY AF LANDSORTSPRESSEN.
Uti det nummer af Jönköpingsbladety, som
anlände hit med gårdagsposten, förekommer en
korrespondensartikel från Stockholm, hvilken vi
anse förtjent att meddelas jemväl i Aftonbla-
det, serdeles som den afhandlar ungefär samma
ämne, som vi här ofvan sjelfve vidrört i arti-
keln: Ställningar och Förhållanden. Ehuru äf-
ven Aftonbladet der fått sig en liten släng,
hvilken väl icke helt och hållet torde vara för-
skyllad, äfvensom det torde kunna sättas i frå-
ga, huruvida icke något misstag kan äga rum
i uppgifterna angående Hans Maj:t Konungens
personliga omgiflning, då vi hafve hört sägas,
att Konungen icke just plägar rådgöra med sin
hofuppvaktning eller sina adjutanter om stats-
affirer, så innehåller dock artikeln en i det
hela träffande skildring af pressens och dess
-gerskilda organers position, äfvensom en fram-
ställning om allmänhetens opinion, hvilken nära
nozZ instämmer med hvad vi äfven förnummit
angående densamma. - Artikeln lyder sålunda:
Man förundrarsig här mycket att se de
bättre landsortstidningarna icke mera vinnlägga
sig om direkta korrespondentartiklar från huf-
vudstaden, utan uteslutande hemta sina nyhe-
ter derifrån ur Stockbolmspressen. Det måste
alltid intressera folket i landet, att ifrån mer
än ett Låll få någon underrättelse om ställnin-
gar och förhållanden härstädes, och detta kan
dock icke alltid hemtas hvarken af de -stora
eller små tidningarna, som äro på alltför nära
håll, för alt icke i vissa fall, om än med all
frimodighet i principen, känna sig likasom litet
bundna af vissa enskilta relationer, konsidera-
tioner, eller åtminstone sällskapsbekantskaper,
när frågan är om personer. Så ser det åtmin-
stone ut i närvarande ögonblick, i afseende på
det offentliga lifvets bedömande. Dagligt Alle-
handa, frisinnadt i sin syftning, är likväl så be-
låtet med de handlande personerna, och har
dessutom nu sednast så tagit på hand genom
det högtidliga introducerandet af vår nye Ro-
bert Peel, att det på visst sätt derigenom pa-
ralyserat en del af sin moraliska kraft. Alton-
bladet har, om man räknar tillsammans dess
yttranden på de sista tvenne månaderna, väl
börjat att rycka vederbörande: bra nog :allvar-
samt i rocken emellanåt med en och annan på-
minnelse; men en viss varm affektion för Ko-
nungen i anseende till hans rättsinniga karakter
— hvilken känsla visst icke är att klandra —I
tyckes vara orsaken, att det ändock vitjemt
står med hatten i hand och väntar och väntar :
och väntar, och; sedan det på förhand uttalat
sin tanka, likväl efteråt beskedligt nöjer sig med le-.
faits accomplis, om dess önskningar också ickel:
vinna gehör mer än till hälften eller en tredje-:
del. Dagen, som lefver för dagen, som lirerl:i
ha en ringa afsättning och således gå med be-j:
tydlig förlust, utan att man vet hvem som be-
talar d.fferencen, hvartill hvarken förläggarenl:
eller någon af de tre redaktörerna har råd, hbål-!
ler sig ständigt fast i det usla halmstrået att ro (
upp sig på hofvet och byråkratien, som förr ut-s
gjort redaktörernås argaste fiender, hvarföre de j!l
få ledande artiklarne deri egentligen endast ut-!
göras af stickord eller- utfall: af - dåligt lynneli
mot de båda förstnämnda bladen, dels af nål-1
1
p
l
I
styng åt den liberala sidan af konseljen, medan
arisiokratien och: dess koryfer smekas med
sammetstassen, och till och med hrr von Hart-
mansdorff och grefve Horn behandlas med en
omsorgsfull hygglighet i maner, hvilken sticker
bjert af emot det ofta osmakliga personliga gyck-s
let mot lir Dalman eller insinuationerna mot
brr Wern och Richert. Post- och Tarikestid-:
ningen dirigeras af br Hellberg, som dit inplan-(
terat hela Morgonens politik och falskhet, se-l(
dan ban med vederbörandes begilfvande, såsomli
man tror af ett slags commiseration öfver bans!w
ekonomiska ställning, der fick en spalt. . Helios)
och Figaro äro i politiskt hänseende fullkom-t
ligt obetydande. Söndagsblaget ändtligen, ettls
paskill- och pöbelblad, som nästan icke är kändtc
Ånn EEE