att resa ti!l sitt fädernesland, Detta var icke förr verkstäldt än Pswlofski angaf alla dem, som bjelpt honom, för ryska ministern vid hofvet i Wirtemberg, och deane fordrade straff på dem. Pawlofski reste derpå, innan hans förräderi ännu kom i dagen, och for genom Preussen, der han begagnade sig af samma medel för att störta den, som gynnade polackarne. Han fick en orden af konungen i Preussen och en dito af kejsaren i Ryssland tillika med majorsrang. Då-han kommit till Krakau, skyndade han att begagna de kreditiver han erhållit af emigrationen, för att uppspeja de flyktingar, som voro dolda i staden, och förleda så många som möjligt af inbyggarne i de angrän sande österrikiska och rysk-polska provinserna att kompromettera sig genom deltagande i den nära förestående uppresningen, hvilken ban föregaf sig vara sänd att förkunna. Han spelade således icke blott en stöfvares roll, utan var tillika, hvad franska polisen kallar, en agent provocateurn, d. Vv. s. en person, som lockar sina offer att företaga det, som han anger, då det efter hans föranledande väl skett. i Jag hade t lfälligtvis vid samma tid sökt en tillflykt i staden Krakau. Ryssarne hade satt ett pris på mitt hufvud, och ifall jag blefve upptäckt, hade den så kallade fristaten intet annat val, än att utlemna mig. Jag hade nyss blifvit underrättad om Pawlofskis förräderi, då jag igenkände honom sittande vid ett bord i samma hötel, der jag uppehöll mig, och hvarest värden, en frimurare, var mig tillgifven: Jag yttrade ej ett ord om sammanhanget, men få minuter derefter kom värden till mig, blek som döden, och underrättade mig om att den fremmande nämnt mig vid mitt rätta namn och sagt, ati jag icke hade något att frukta af honom. Sedan jag lugnat värden och öfvertänkt huru jag borde förhålla mig, bad jag atwt blifva införd till den nye gästen.