att resa ti!l sitt fädernesland, Detta var icke förr
verkstäldt än Pswlofski angaf alla dem, som bjelpt
honom, för ryska ministern vid hofvet i Wirtem-
berg, och deane fordrade straff på dem.
Pawlofski reste derpå, innan hans förräderi ännu
kom i dagen, och for genom Preussen, der han
begagnade sig af samma medel för att störta den,
som gynnade polackarne. Han fick en orden af
konungen i Preussen och en dito af kejsaren i
Ryssland tillika med majorsrang. Då-han kommit
till Krakau, skyndade han att begagna de kredi-
tiver han erhållit af emigrationen, för att uppspeja
de flyktingar, som voro dolda i staden, och förleda
så många som möjligt af inbyggarne i de angrän
sande österrikiska och rysk-polska provinserna att
kompromettera sig genom deltagande i den nära
förestående uppresningen, hvilken ban föregaf sig
vara sänd att förkunna. Han spelade således icke
blott en stöfvares roll, utan var tillika, hvad fran-
ska polisen kallar, en agent provocateurn, d. Vv.
s. en person, som lockar sina offer att företaga
det, som han anger, då det efter hans föranledande
väl skett. i
Jag hade t lfälligtvis vid samma tid sökt en till-
flykt i staden Krakau. Ryssarne hade satt ett pris
på mitt hufvud, och ifall jag blefve upptäckt, hade
den så kallade fristaten intet annat val, än att ut-
lemna mig.
Jag hade nyss blifvit underrättad om Pawlofskis
förräderi, då jag igenkände honom sittande vid ett
bord i samma hötel, der jag uppehöll mig, och
hvarest värden, en frimurare, var mig tillgifven:
Jag yttrade ej ett ord om sammanhanget, men få
minuter derefter kom värden till mig, blek som
döden, och underrättade mig om att den fremman-
de nämnt mig vid mitt rätta namn och sagt, ati
jag icke hade något att frukta af honom.
Sedan jag lugnat värden och öfvertänkt huru
jag borde förhålla mig, bad jag atwt blifva införd
till den nye gästen.