tyget i denna hofintrig; vi frukta att franska sändebudet i början blifvit. underrättad härom och att han snarare varit behjelplig vid den rörelse som utfördes, än försökt hämma den. Redan länge hafva statsmännen i Spanien beklagat sig. öfver det intima förhållande som rådt mellan vår minister och general Narvaez och den förres förkärlek för den absoluta makten i Spanien. — — 8Se der Spanien, öfverlemnadt i händerna på en öfvermoödig principlös soldat, en Polignac ifrån corps-de-gardet, ifall det icke är orättvist att jemföra våra ministrar af 1829, hvilka uppoffrade sig för en fånig konung, med dessa, KHvilka tillställa en statskupp i Spanien, lika som man gör en börskupp) — REVY AF LANDSORTSPRESSEN. Uti det nummer af Jönköpingsbladety, som anlände hit med gårdagsposten, förekommer en korrespondensartikel från Stockholm, hvilken vi anse förtjent att meddelas jemväl i Aftonbladet, serdeles som den afhandlar ungefär samma ämne, som vi här ofvan sjelfve vidrört i artikeln: Ställningar och Förhållanden. Ehuru äfven Aftonbladet der fått sig en liten släng, hvilken väl icke helt och hållet torde vara förskyllad, äfvensom det torde kunna sättas i fråga, huruvida icke något misstag kan äga rum i uppgifterna angående Hans Maj:t Konungens personliga omgiflning, då vi hafve hört sägas, att Konungen icke just plägar rådgöra med sin hofuppvaktning eller sina adjutanter om statsaffirer, så innehåller dock artikeln en i det hela träffande skildring af pressens och dess -gerskilda organers position, äfvensom en framställning om allmänhetens opinion, hvilken nära nozZ instämmer med hvad vi äfven förnummit angående densamma. Artikeln lyder sålunda: Man förundrarsig här mycket att se de bättre landsortstidningarna icke mera vinnlägga sig om direkta korrespondentartiklar från hufvudstaden, utan uteslutande hemta sina nyheter derifrån ur Stockbolmspressen. Det måste alltid intressera folket i landet, att ifrån mer än ett Låll få någon underrättelse om ställningar och förhållanden härstädes, och detta kan dock icke alltid hemtas hvarken af de -stora eller små tidningarna, som äro på alltför nära håll, för alt icke i vissa fall, om än med all frimodighet i principen, känna sig likasom litet bundna af vissa enskilta relationer, konsiderationer, eller åtminstone sällskapsbekantskaper, när frågan är om personer. Så ser det åtminstone ut i närvarande ögonblick, i afseende på det offentliga lifvets bedömande. Dagligt Allehanda, frisinnadt i sin syftning, är likväl så belåtet med de handlande personerna, och har dessutom nu sednast så tagit på hand genom det högtidliga introducerandet af vår nye Robert Peel, att det på visst sätt derigenom paralyserat en del af sin moraliska kraft. Altonbladet har, om man räknar tillsammans dess yttranden på de sista tvenne månaderna, väl börjat att rycka vederbörande: bra nog :allvarsamt i rocken emellanåt med en och annan påminnelse; men en viss varm affektion för Konungen i anseende till hans rättsinniga karakter — hvilken känsla visst icke är att klandra —I tyckes vara orsaken, att det ändock vitjemt står med hatten i hand och väntar och väntar : och väntar, och; sedan det på förhand uttalat sin tanka, likväl efteråt beskedligt nöjer sig med le-. faits accomplis, om dess önskningar också ickel: vinna gehör mer än till hälften eller en tredje-: del. Dagen, som lefver för dagen, som lirerl:i ha en ringa afsättning och således gå med be-j: tydlig förlust, utan att man vet hvem som betalar d.fferencen, hvartill hvarken förläggarenl: eller någon af de tre redaktörerna har råd, hbål-! ler sig ständigt fast i det usla halmstrået att ro ( upp sig på hofvet och byråkratien, som förr ut-s gjort redaktörernås argaste fiender, hvarföre de j!l få ledande artiklarne deri egentligen endast ut-! göras af stickord ellerutfall: af dåligt lynneli mot de båda förstnämnda bladen, dels af nål-1 1 p l I styng åt den liberala sidan af konseljen, medan arisiokratien och: dess koryfer smekas med sammetstassen, och till och med hrr von Hartmansdorff och grefve Horn behandlas med en omsorgsfull hygglighet i maner, hvilken sticker bjert af emot det ofta osmakliga personliga gyck-s let mot lir Dalman eller insinuationerna mot brr Wern och Richert. Postoch Tarikestid-: ningen dirigeras af br Hellberg, som dit inplan-( terat hela Morgonens politik och falskhet, se-l( dan ban med vederbörandes begilfvande, såsomli man tror af ett slags commiseration öfver bans!w ekonomiska ställning, der fick en spalt. . Helios) och Figaro äro i politiskt hänseende fullkom-t ligt obetydande. Söndagsblaget ändtligen, ettls paskilloch pöbelblad, som nästan icke är kändtc Ånn EEE