Jag fick i går bref ifrån Paris, som fordrar
min skyndsamma återresa dit. Det var mig
icke möjligt att säga dig ett muntligt farväl
och taga afsked af din fru Mor och din engla-
lika fästmö, men deras mivne följer den aldrig
återvändande och de förgäta honom väl icke
alldeles. Efter en timma är jag på vägen; så
snart jag framkommit, erbåller du ytterligare
underättelser ifrån din — : Victor S:t Auban.
Nå, hvad säger du härom ?) frågade Alfred,
i det han stoppade på sig brefvet och gaf ku-
:xen befallning att köra. Alvina dröjde med
SY-ret. Jag funderar på, började hon, hvad
enna väl skall säga, ty det har synts mig,
SOM vore ban för henne icke alldeles likgiltig.
Thy du det? sade Alfred och sjönk der-
10 I sftersinnande.
Ylla sökte förgäfves att slita honom derur.
Hennes hierta var beklämdt, och ovilkorligt suc-
kade hå, Tårar stego i ögonen och läto sig
icke tillbraträngas. Först efter en lång paus,
då målet ör deras färd blef synligt, tycktes
Alfred Måka hennes sinnesstämning. Förlåt
mig,, sade aon, i en stilla gråt, jag är så sorg-
sen till mot, liksom trängde ett dunkelt moln
emellan dig och mig; hon visade med handen
på en uthugining i skogen, derifrån en del af
det gamla sottet syntes; jag ryser för de
gamla murahe, för deras spöklika utseende;
jag ville helst återvända.
Hvilkea Skklig ide har intagit dig? afbröt
henne Alfred den vidskepliga frun, skulle
fira en trium om hon visste, att hon med sina
fabler bragt dit sanda förnuft, om blott för ett
ögonblick, utui den vanliga takten,
Vv