lade sitt mål, öfverenskommo de yngre af säll-
skapet, animerade af Alfred, att företaga en färd
till Stammbruch, hvilken blef utsatt till en af
nästföljande dagarne och hvarvid man redan
på förband gladde sig åt föreställningen af nå-
gon andeskådning. Endast Victor, sluten inom
sig, syntes sysselsatt med belt andra tankar,
men 1kväl tviflade ingen, att ju äfven han skulle
deltaga i partiet, allraminst Felsman, ehuru han
icke ogerna skulle sett motsatsen; ty den unge
mannen, som närmade sig Helena med en bro-
ders förtrolighet, ingaf honom elt visst bekym-
mer, hvartill oroande förenade sig Helenas vid
afskedet till honom ställda bön, att han till
Stammbruceh skulle medföra sin gamla gläd-
tighet.
IX.
Himlen var på den till färden bestämda da-
gen öfverdragen med moln, som vid luftens
tryckande hetta hotade med utbrott. Men för-
gäfves gjorde baronessan sin son uppmärksam
derpå, under yttrande, att det bästa vore, att
blifva hemma. Han ingiek icke på hennes åsigt,
ty orsaken syntes honom icke tillräcklig, at!
urskulda ett uteblifvande. Alvina biträdde a
välvilja hans mening, men till tantens lugnande
lofvade hon vid afskedet, att ovilkorligt åter-
vända före aftonen.
Låt se, att du håller ord! sade tanten, och
kysste det älskade barnet samt blickade emot
himlen, som i detta ögonblick visade sig moln-
friare.
Det ser ut som vi nästan skulle tvingats
följa din vilja yttrade Alvina i det hon efter
några minuter återvände till tantens rum: Vag