emot hvarje sådant förslag. I prinsens palats
och under hans eget ordförandeskap hafva sjelf-
va slutsessionerna hållits för några dagar sedan.
Vid dessa rådslag hafva ministrarne Uhden,
Fiottwell, Boyen, Canitz, Stollberg och Bodel-
schwing biträdt; och konstitutionsutkastet är.
redan understäldt Konungen, från hvars kabi-
nett det också egentligen har sitt ursprung.
Med utfärdandet ärnar man imedlertid att dröja
tills vidare; d. v. s. till dess att nödvändighe--
ten så fordrar, eller omständigheter inträffa,
som göra kungörelsen om en konstitution ön-
skansvärd för vederbörande sjelfva. Meningen
är att hålla urkunden i beredskap och fullfär-
dig, för trängande behof, så att man icke måtte
öfverraskas vid oförutsedda händelser. Det in-
ses lätt hvilken anda som ombestyrt detta nöd-
tvungna framsteg; och med denna insigt kan
man äfven vara förvissad att allt hvad som
man ärnar beskära oss är blott en hop halfhe-
ter, hvarmed ingen lärer vara belåten, om ej
för så vida, att de ändtligen blifva början till
slutet,. Det förstås att man söker hålla detta
konstitutionsutkast utomordentligen hemligt;
men sådant har ej hindrat spridningen af em
del, och man känner tillräckligt nog för att
veta att det icke stadgar någonting annat än
de förut bekanta förslagen, nemligen att ett
slags utskott af provincialständerna skola sam-
mankallas hvart fjerde år till rådplägning öf-
ver lagstiftnings- och beskattningsärender, och
alt man åt detta utskott vill förläna namn och
värdighet af Riksständer. Dessa så kallade riks-
ständer skola få en utförlig budget sig förelagd,
till utlåtande; men om någon dem tillkomman-
de rättighet att bevilja nya skatter (att ej tala
om dessas vägrande) är så mycket mindre nå-
gon fråga, som den nya konstitutionen uttryck-
ligen har till grundsats, att ständernas prero-
gativer icke på minsta sätt kunna träda i vä-
gen för monarkens oinskränkta makt. Ni för-
står lätt af dessa profstycken hvars andas barn
den grundlag är, med hvilken man tänker för-
lyckliga oss samt återställa lugnet och belåten-
heten.
Medan man sålundå har en konstitution i
bakhåll för kinkigaste fallet, går man så mye-
ket mera oförskräckt på med förföljelserna emot
tidens fria syften. Böcker och skriiter förbju-
das mer än någonsin; vissa bokhandel:firmors
samtliga förlager skrifvas på index, utan vidare
granskoing än förläggarens blotta namn på ti-
telbladet; och man är i synnerhet bätsk emot
de prestmär, som icke vilja underkasta sig sym-
bolernas obetingade välde. Allt detta sker i
samma ögonblick då vår polska provins jäser
af uppror och då missnöjet inom de tyska pro-
vinserna är omisskännligt öfver allt. Dessa-
yttranden i handling, från styrelsens sida, säga
oss tillräckligt att den icke ärnar ändra det
minsta i sitt vanliga system. Vore något tvif--
vel hbärom ändå öfrigt, så drager man försorg
om dess skingrande genom hvarje ny befordran
af någon vigt; utnämningarne till högre råds-
embeten falla utan undantag på anhängsrne och
befrämjarne af en ofruktbar pietism , och i spet-
sen för denna intoleranta byråkrati stå fanati-
ska prester. Här bildar sig, kort sagdt, ett man-
darinvälde, hvarifrån blott en stor och all-
män omhvälfniog kan förlossa oss.
Styrelsens yttre och synbara verksamhet tycks
imedlertid för stunden vara upptagen af Polen
och Posen. Såsom eit slags skådespel väntar
folket under tiden på den ofantliga högmåls-
ransaknpingen med de sammansvurne, hvilken
efter vår rättegångsordning kan komma ait räc-
ka i åratal. Fängelserna i Posen, Graudentz.
och Glogau äro så öfverfyllda, att man nöd-
gats åt 450 bland de förnämsta fångarne in-
rymma det nya cellfängelset i Sonnenburg.
Derifrån och från de andra fängelserna komma
sammansvärjningens hufvudmän att föras till
Berlin och inställas inför kammarrätten, hvil-
ken enligt preussisk lag är enda domstolen i
högmål. Berlins cellfängelse, inrättadt efter
Pennsylvaniska systemet, har nyss blifvit fär-
digt, och skall herbergera de olycklige, hvilkas
suckar och veklagan sålunda komma att aldra--
först inviga detta rysliga häkte. Fångarnes an-
tal stiger för närvarande till emellan 500 och
600, hvaribland grefvar och baroner, män och
ynglingar af landets förnämsta och rikaste ät-
ter, prester, doktorer, köpmän, borgare, bön-
der, gymnasister, studenter, ja till och med för-
näma fruntimmer. Men detta antal vexer dag-
ligen, och om arresteringsifvern icke slutar snart,
så nödgas man inspärra halfva Posens befolk-
ning; ty det har redan visat sig att de flesta
deribland varit åtminstone medvetande i sam-
mansvärjningen och gynnat den, om de än icke
personligen tagit del i densamma.
Många bland polska adeln komma genom
detta upprorsförsök att förlora allt hvad de
ctarna duatilas