H. Exc, yttrar vidare: vatt bos hvarje fol
finnes en nationel grund, hvarur. dess san
hällsinrättningar under årbundradens lopp up
skjutit, och från hvilken de icke böra våld
samt uppryckas, så framt de af folket skol
omfattas med kärlek och förtroende,. Se de
en af d.essa bannala fraser, som ständigt ut
gjort en käpphäst för de stationära, men som
sjelfva verket icke hafva mycken betydels
och dess upptagande vid detta tillfälle är så
ledes icke heller egnadt att väcka myck n för
hoppning. Hela det svenska folket, de lefvan
de och verkande individerne, hafva nemlige
väl också uppvuxit på en nationel grund, oc
det är således detta folks intresse i det hel:
som bör -afses såsom det hufvudsakliga ögna
märket. Om man deremot frågar sig, huru
vida någon kärlek och förtroende finns till d
politiska inrättningar, som uppenbara sig i de
nu rådande klassväsendet — här är ej fråg
om individerne — så lärer svaret icke blifv
tvetydigt.
Vi vilja nu icke längre fortsätta gransknin
gen af detta tal; men vi boppas, på grun
af hvad här blifvit yttradt, för sakens eger
skull, för möjligheten att kommitten må kunn:
tillfredsställa nationens billiga anspråk, för re
geringens ära, och, om det må tilläggas, fö)
vår egen skull, på det vi måtte kunna få egn:
vårt bifall åt dess tillgörande, att Hans Exc
grefve Posses mening icke måtte vara at
denna framställning skall utgöra något egent-
ligt programm till ledning för det slutliga ut-
låtandet, utan verket gripas an med något mera
kraft, än hvad här antydes.
————— mee or