AE
O! jag vet, jag vet, jag uttryckte mig orätt
Ni var alltför patriotiskt sinnad, för att lyssna
till öfversten S:t Auban, som anhöll om el
band — och jag påminner mig ännu ganska
väl, att jag då hos er föll i onåd, emedan —
nu riskerar jag väl ej något att erkänna det —
emedan jag var något kur:iserad af de fransy-
ska officerarne, som voro inqvarterade istaden.
Baroaessan igenkände sin ungdomsbekanta på
dessa så litet grannlaga häntydningar, hvilka
vidrörde de ömtåliga strängarne af gammal dis-
harmoni. Men lyckligtvis öfvergick fru von
Eulen snart tl afsigten med sitt besök.
Gör dig beredd på afsörande af en fasans-
full historia hviskade fröken Gabriela til
Helena. Min tant har, såsom hon klagar, såll
egendomen till din far för alltför lågt pris oc!
finuer ett slags tröst uti, att med skarpa förgej
förstora orsaken, som förmått henne dertill)
Denna vink var ej förr gilven, än fru von Eu
len höjde sin stämma.
Jag är skyldig er förklaring öfver den för-
blo nmerade skritliga varningen, mea må:te,
fortfor hon, seende på uret, bemöda mig, a!
vara kort, eburu mycket tilldragelserna tordt
väcka allmänt in!re:se.n Ocb, uan att märk:
Vietors och hans systers vexlade blickar, bör
jade hon: Mia salig bror hade, sedan cgen
domen genom hans svärfars testamente tillfalli
ho2om, fuanit i en gömd vinkel af slottet e
sor kista, uppfylld med gamla ti!l en del upp
multnade böcker och manuskripter, men hvilk
ban först i sin sista långvariga sjukdom erin
rade sig. Han hoppades deruti finna någo
tidsfördrif, och så lät han tid efter annan före