pl — UH CLL VI pOLHNSSalnmnaron allddUBlB BJVorgd
t mål, angående oloflig bränvinsminutering, uppgs
den tilltalade, på fråga huruvida han försålt brän
vin i mindre quantum än en kanna, att sådai
minutering ej af honom idkats, men väl att ha
under den åtalade tiden åt arbetsfolk och andr
BLANDADE ÄMNEN.
— HANDBREF IFRÅN KEJSAR JOSEF II till et
fruptimmer, som sökte en militärsyssla för sin son
(Ur Lettres indites de Joseph 11.)
Jag anser icke en monark vara förbunden at
gifva embeten åt någon af sina undersåtare, en
-Idast på den grund, att han är adelsman. Likvä
iltyckes detta vara meningen af den böneskrift, hvar:
Imed ni till mig inkommit. Er salig man var er
Jutmärkt general, säger ni, en adelsman af en be.
Trömd ätt; och häraf slutar ni, att min bevågenhe
Tför er familj icke kan för densamma göra någo
lI mindre än gifva ett infanterikompani åt er andre
son, som nyss återkommit från sina resor.
Min fru! Man kan vara son af en general och
det oaktadt icke hafva någon skicklighet att föra
ett befäl; man kan vara adelsman af gammal ätt,
och likväl icke ega någon annan förtjenst, än den
man af slumpen erhållit, adelsnamnet.
Jag känner er son, och vet hvad det är som
utgör soldaten; denna dubbla kännedom har öf-
vertygat mig derom, att er son icke besitter en
krigares egenskaper, och att han är för mycket in-
tagen af sin börd, för att någonsin kunna låta fä-
derneslandet af sig hoppas några betydande tjenster.
Ni är i det afseendet att beklaga, min fru, alt
er son hvarken är skicklig att blifva officer, stats-
man eller prest; med ett ord, att han icke är nå-
gonting annat än adelsman, i detta ords hela be-
märkelse.
Deremot kan ni tacka ödet, som, då det nekade
er son lyckliga naturgåfvor, likväl har satt honom
i besittning af stora egendomar, hvilka tillräckli-
gen kunna hålla honom skadeslös derför, och med
detsamma göra, att han kan umbära min ynnest.
Jag hoppas, att ni är nog opartisk för att gilla
de skäl, som hafva förmått mig att besvara er an-
hållan med ett afslag. Det kan vara er obehsg-
ligt, men jag har ansett det för nödvändingt. Far-
väl min frus Eder bevågne
Joseph.
Sachsenburg d. 4 Aug. 1787. .
— Siks, eller egentligare Seiks, hvilka under
sednare tiden ofta omnämnas i anseende till deras
krig mot engelsmännen, är namnet på ett folkslag,
boende i nordvestra delen af Hindostan mellan flo-
derna Rawi och Sutledsch. Deras namn betyder
,lärjungar och de bära det sedan 16:de seklet, då
de? antogo den i Brahmanismen införda reformation,
som utgick från Baka Nanak. Man kan kalla dem
Hinduernas protestanter. De förkasta helt och hål-
let bilddyrkan och ceremonierna; deras religions-
öfningar inskränka sig till böner och afsjungandet
af psalmer eller heliga sånger i templen, dit man
icke medförer något annat än den heliga lagboken.
I början utgjorde Seiks endast en förfö!jd religiös
sekt. En af dess föreståndare förstod dock att
förena den verldsliga makten med den andliga. Han
började föra krig och gynnades af lyckan. Hans
anhängare tillväxte snart i antal, bildad? en trupp
och gjorde sig till herrar af Pendschab. Anda till
19:de århundradet utgjorde de likväl endast en för-
ening. Rundschit Sing gjorde sig först till suverän
herrskare öfver Siks. Han bragte en arme om
80.000 man på benen och orgamserade den helt
och hållet på europeisk fot, hvarvid han hetjenade
sig af europeiska officerare, generalerna Allard, Court
och Ventura. Man har efter landets hufvudstad
gifvit hela konungariket namnet Lahore.
— EN RIK USLING. En evka, Mes Cuney,
hade länge bott i ett smutsigt kyffe vid Cannon
Street Road i London, då kommunalstyrelsen upp-
täckte att hon ägde 135,000 i statspapper, fastän
hon i allt lefde som en tiggerska. Man anställde
nu en undersökning, som hade till följd att hon
förklarades mindre vetande och ställdes under för-
myndarevård, samt förflyttades från sitt eländiga
näste och försågs med en comfort, som svarade
mot räntan på hennes tillgångar. Vid utrymman-
det af hennes förra boning, upptäcktes att hon
äfven hade i åtskilliga vrår undanstuckit bank-
noter, klingande mynt och silfver, till omkring
7000 värde; hennes förmögenhet uppgick alltså
till 22.000 (264.000 rdr bko). .
— NY RÄDDNiNGSANSTALT ViD ELDSVÅDOR. Med
denna uppfinning, som är olik alla äldre för samma
ändamål, anställdes allmänt tillfredsställande försök
i London, den 45 Maj, genom The Fire Protecting
and General Buildings Improvement Companyp.
Inrättningen liknar till sitt yttre en balkong, och
kan som sådan begagnas; den är fästad utanför ett
fönster i det rum, genom hvilket man vid eldsvå-
dor önskar äga en säker utvag, i händelse elden i
undervåningsarne skulle göra trapporna otillgäng-
liga. Inuti den fasta balkongen sitter en rörlig.
försedd med golf, ty den fasta äger ej något så-
dant. Den rörliga balkongen har vidare ett system
af hästänger och motvigter, som tiliåta den att
helt sakta nedsjunka på gaten. För att medfölja
dit, behöfs blott att öppna fönstret, stiga ut på
balkongen och trycka på en fjäder; balkongen ned-
sjunker då, jemte den som befinnes derpå, och
när passageraren stigit af på gatan, upplyftes bal-
kongen af motvigterna til! sitt vanliga ställe, och
fastnar der, till nytt begagnande. Det märkvärdi-
gaste vid hela mekanismen består deruti, att bal-
kongens sjunkning går lika lugnat, antingen en tung
karl eller ett barn nedstiger med den.
— ETT UNDERVERK. Det hände nyligen att
en leopardhona bröt sig ut från Clif:on Zoological
Gardens och sprang omkring i grannskapet; hvar
och en flydde undan för benne, En lam tiggare,
som länge väckt allmänhetens medlidande, befann
sig bändelscvis i djurets väg, och man såg med
ängslan huru det nalkades den olycklige, då han
till åskådarnes förvåning hastigt kastade ifrån sig
begge sina kryckor, och sprang i kapp med gat-
pojkarne. Djuret blef snart lockadt in i en lada
CR Mr amn JA mö RR cn RR gl ar a a Mas a