ligbet och ännu mindre samma nationalpregel hos grefve Rosendorn och den äldre grefve Danneburg; karrikering hos den ene bland dess: figurer och den öfverspända idealiseringen ho: den andre förflytta begge utom sannolikheten: område. Ett fel emot rimligheten är det utan tvifvel äfven, att Ivan Wasiliewitsch inblandai uppgiften om sina kärleksplaner i en spionrap. port. Den sistnämnda inkonseqvensen hade på det enklaste kunnat undgås, om författaren låtit den politiska rapporten och kärleksrapporten få plats i två särskilda bref, till två olika personer; men han har ej gilvit sig tid dertill, utan låtit Ivan skrifva lika obetänksamt som han sjelf, sedan han en gång kommit väl i faorten med brefskrifning. Oaktadt dessa anmärkningar torde man dock kunna sluta till ref:s öfvertygelse, att den lilla Tomanen skall läsas med stegradt intresse, af hvar och en, som tager kännedom om de första sidorna; det är sedan omöjligt att lägga den ifrån sig. Händelserna äro så ovanliga och deras inveckling så ny, att man nödvändigt vill veta mer derom och se huru allt skall slutas. Särskildt måste den friska fosterländska eller rättare skandinaviska luft, som genomfläktar det hela, äga någonting lifvande för hvar och en vän af Skandinaviens sjelfständighet och förkofran; men lika sannolikt är ock att denna roman, redan innan-andra häftet hade utkommit, befann sig på det moskovitiska index öfver förbjudna böcker, och att om någon i Finnland händelsevis får tillfälle att genomögna ett insmugegladt exemplar, så vågar han icke förråda bekantskapen.