ligbet och ännu mindre samma nationalpregel
hos grefve Rosendorn och den äldre grefve Dan-
neburg; karrikering hos den ene bland dess:
figurer och den öfverspända idealiseringen ho:
den andre förflytta begge utom sannolikheten:
område. Ett fel emot rimligheten är det utan
tvifvel äfven, att Ivan Wasiliewitsch inblandai
uppgiften om sina kärleksplaner i en spionrap.
port. Den sistnämnda inkonseqvensen hade på
det enklaste kunnat undgås, om författaren låtit
den politiska rapporten och kärleksrapporten
få plats i två särskilda bref, till två olika per-
soner; men han har ej gilvit sig tid dertill,
utan låtit Ivan skrifva lika obetänksamt som
han sjelf, sedan han en gång kommit väl i faor-
ten med brefskrifning.
Oaktadt dessa anmärkningar torde man dock
kunna sluta till ref:s öfvertygelse, att den lilla
Tomanen skall läsas med stegradt intresse, af
hvar och en, som tager kännedom om de för-
sta sidorna; det är sedan omöjligt att lägga den
ifrån sig. Händelserna äro så ovanliga och de-
ras inveckling så ny, att man nödvändigt vill
veta mer derom och se huru allt skall slutas.
Särskildt måste den friska fosterländska eller
rättare skandinaviska luft, som genomfläktar det
hela, äga någonting lifvande för hvar och en
vän af Skandinaviens sjelfständighet och förkof-
ran; men lika sannolikt är ock att denna ro-
man, redan innan-andra häftet hade utkommit,
befann sig på det moskovitiska index öfver för-
bjudna böcker, och att om någon i Finnland
händelsevis får tillfälle att genomögna ett in-
smugegladt exemplar, så vågar han icke förråda
bekantskapen. -