insjuknat i scharlakansfeber och att under sex
veckor icke vore att tänka på att utsätta hen-
ne för fria luften och ansträngningen af en
längre resa. Bestört öfver denna berättelse, å-
stundade han få se den sjuka, för att öfvertyga
sig om hennes tillstånd. Ei ögonblicklig miss
tanka genomfor bonom, men snart blef han öf-
vertygad om sanningen. Fru von Erbach för-
de hovom till sin lilla fosterdotters säng, der
hon låg i feberaktig slummer. För att när-
mare se bennes ansigte, böjde 7den: misstrogne
sig öfver henne. I samma ögonblick uppslog
barnet ösonen, cch vid fostermodrens ord: He-
lena, se här. din far,, uppgaf hon ett gällt skri,
åtföljdt af krampaktiga ryckningar. Den tillkal-
lade läkarens bemödande lyckades väl att snart
hämma paroxysmen, men då han erfor anled-
ningen dertill, ålade han den bestörte fadren
såsom en pligt, att icke nalkas den lilla före
hennes fullkomliga tillfrisknande, för att icke
förnya det intryck, som hans. första anblick
måste hafva verkat på barnes nervsystem. —
Full af Jedsnad öfver denna förklaring, men
erkännande dess rigtighet, och i afseende tillika
på den afmätta tider, som icke tillät honom
ett lingt uppehåll, beslöt han att ofördröjligen
afresa och lemna Helena ännu någon kort tid
under fostermodrens vård. Denna gaf honom
härvid den skenbart upprigtiga försäkran att,
efter den bestämda tidens förlopp, sje:f tillföra
honom det älskade barnet. Men hivu litet
allvar hon måste haft med: detta löfte, wvisåde
ett bref, som Felsman erhöll från henve vid
den tid, då han väntade henne sjelf med bar-
net. Fru v. Erbach tillkännagaf deri, att He-