måste vara försummad, behöfves blott den enkla anmärkningen, att år 4837 endast 54,0C0 af de 444,000 barn, som funnos i Gal:zien och kunde mottaga skolundervisning, verkligen besökte skolorna. Således är resningen i Galizien, till sitt ursprung och sin grundkarakter, helt och bålletrigtad emot den högre aden och regeringen gemensamt; å böndernes sida med det enda ändamålet, att befria sig från känbara bördor, och utan klart medvetande af den ytterligare planen för nationens befrielse; å de mera bildade ledarnes af upproret sida med ändamål, att återställa polska nätiona!friheten, för hvilket ändamåls ernående bönderne skulle begagnas såsom nitiska bundsförvandter,eller snarare såsom brukbara verktyg. Under sådana förhållanden i afseende på ändamål cch anförare öfverföllos samtidigt af 3:ne serskilda bondskaror, anförde af adelsmän, de kejserliga städerna Pilsno och Tarnow samt den adliga staden Dembice. De upproriske marcherade i Pilsno upp till: den kejserlige embetsmanvens hus, begärde att han skulle förena sig med dem; och mördade honom då han sökte bedraga dem. I Dembice begåfvo de sig till amtmannens hus och mördade hönom, då han sökte sstilta dem. På samma sätt hade de till Tarnow: förutskic kade bönder föreskrift, att då den efterföliande hopen gjorde anfall på staden; falla öfver de kejserliga embetsmännen och militären och möra dem. Om således intet tvifvelsmå! kan äga m, att de upproriske bönderne ursprungligen reste sig så väl emot regeringen som emot godsegarne, så tog saken i Tarnow plötsligen en vändning, som å ena sidan vid törsta anblicken verkligen öfverraskar, men vid närmare betraktande af de dels redan antydds2, dels sednare tillkomna omständigheter förefaller naturligt nog, men lätteligen torde bereda regeringen vida större förlägenheter, än den för ögonblicket synes hafva hjelpt henne. Händelserna i Tarnpow, amtmannens uppmaning till bönderne, de af autoriteterna utfästa belöningar, hvarigenom stormen emot regeringen väl lugnades: men liksom sankt onerades emot adeln, och med fördubblad styrka rasade emot denna, allt detta är redan tillräckligen bekant. Oesterreichischer Beobachter bedragersig helt och hållet, då denna tidning säger: ardtfolket försvarar: ordningens och regeringens sak, och öfverlemmar :insurgenterne i hennes händer De upproriske bönderne upphöra nu med sica anfall emot regeringen, hvars o:ganer -lofvat dem allt skydd, således kanske äfven afbjelpandet af deras nöd — och denna omkastning sker så mycket lättare, ju djupare tillgifvenheten för regeringen slagt rot i folkets: sinne, och ju fastare dess förtröstan är, attöregeringen skall hålla hvad dess organer lofvat — men de upproriske äro och förblifva samma vilda lössläppta hop, som), uppäggad af hat emot sina förtryckare och uppmuntrad af den belöning, som de kejserliga -autoriteterne utlofvat, faller öfver allt hvad adel heter, icke blott uppviglarne bland den lägre adeln, utån äfven destore adlige godsägarne, min, qvinhor och barn. Det är icke lätt attäinse på hvsd sätt vederbörande embetsmän, såvida annars hvad som offentligen om: dem yttras är sant, skola kunna godtgöra sitt högst obelänksamma förfarande och försona det blod, söm :flutit, i icke ringa mån genom deras förvållande; men så mycket är för o:s tydligt och klart, att. det blir en svår uppgift för regeringen, att varaktigt lugna det i sitt innersta sönderslitna, djupt i grunden upprörda landet. Äganderättsförbållanderne hafva på ett så våldsamt sätt här blifvit bragta under diskussion, att genomgripande åtgärder blifva nödvändiga, så väl för reglerandet af godsägarnes rättigheter; som lindring åf bondeståndets bördor och till återställandecaf det förstörda lugnet.