måste vara försummad, behöfves blott den enkla
anmärkningen, att år 4837 endast 54,0C0 af de
444,000 barn, som funnos i Gal:zien och kunde
mottaga skolundervisning, verkligen besökte sko-
lorna. Således är resningen i Galizien, till sitt
ursprung och sin grundkarakter, helt och bål-
letrigtad emot den högre aden och regeringen
gemensamt; å böndernes sida med det enda
ändamålet, att befria sig från känbara bördor,
och utan klart medvetande af den ytterligare
planen för nationens befrielse; å de mera bil-
dade ledarnes af upproret sida med ändamål,
att återställa polska nätiona!friheten, för hvilket
ändamåls ernående bönderne skulle begagnas
såsom nitiska bundsförvandter,- eller snarare så-
som brukbara verktyg. Under sådana förhål-
landen i afseende på ändamål cch anförare öf-
verföllos samtidigt af 3:ne serskilda bondskaror,
anförde af adelsmän, de kejserliga städerna
Pilsno och Tarnow samt den adliga staden
Dembice. De upproriske marcherade i Pilsno
upp till: den kejserlige embetsmanvens hus, be-
gärde att han skulle förena sig med dem; och
mördade honom då han sökte bedraga dem.
I Dembice begåfvo de sig till amtmannens hus
och mördade hönom, då han sökte sstilta dem.
På samma sätt hade de till Tarnow: förutskic
kade bönder föreskrift, att då den efterföliande
hopen gjorde anfall på staden; falla öfver de
kejserliga embetsmännen och militären och mör-
a dem. Om således intet tvifvelsmå! kan äga
m, att de upproriske bönderne ursprungligen
reste sig så väl emot regeringen som emot
godsegarne, så tog saken i Tarnow plötsligen
en vändning, som å ena sidan vid törsta an-
blicken verkligen öfverraskar, men vid närmare
betraktande af de dels redan antydds2, dels sed-
nare tillkomna omständigheter förefaller natur-
ligt nog, men lätteligen torde bereda regeringen
vida större förlägenheter, än den för ögonblic-
ket synes hafva hjelpt henne. Händelserna i
Tarnpow, amtmannens uppmaning till bönderne,
de af autoriteterna utfästa belöningar, hvarige-
nom stormen emot regeringen väl lugnades:
men liksom sankt onerades emot adeln, och med
fördubblad styrka rasade emot denna, allt detta
är redan tillräckligen bekant.
Oesterreichischer Beobachter bedragersig helt
och hållet, då denna tidning säger: ardtfolket
försvarar: ordningens och regeringens sak, och
öfverlemmar :insurgenterne i hennes händer
De upproriske bönderne upphöra nu med sica
anfall emot regeringen, hvars o:ganer -lofvat
dem allt skydd, således kanske äfven afbjel-
pandet af deras nöd — och denna omkastning
sker så mycket lättare, ju djupare tillgifvenhe-
ten för regeringen slagt rot i folkets: sinne,
och ju fastare dess förtröstan är, attöregeringen
skall hålla hvad dess organer lofvat — men de
upproriske äro och förblifva samma vilda lös-
släppta hop, som), uppäggad af hat emot sina
förtryckare och uppmuntrad af den belöning,
som de kejserliga -autoriteterne utlofvat, faller
öfver allt hvad adel heter, icke blott uppvig-
larne bland den lägre adeln, utån äfven destore
adlige godsägarne, min, qvinhor och barn. Det
är icke lätt attäinse på hvsd sätt vederbörande
embetsmän, såvida annars hvad som offentligen
om: dem yttras är sant, skola kunna godtgöra
sitt högst obelänksamma förfarande och försona
det blod, söm :flutit, i icke ringa mån genom
deras förvållande; men så mycket är för o:s
tydligt och klart, att. det blir en svår uppgift
för regeringen, att varaktigt lugna det i sitt
innersta sönderslitna, djupt i grunden upprörda
landet. Äganderättsförbållanderne hafva på ett
så våldsamt sätt här blifvit bragta under dis-
kussion, att genomgripande åtgärder blifva nöd-
vändiga, så väl för reglerandet af godsägarnes
rättigheter; som lindring åf bondeståndets bör-
dor och till återställandecaf det förstörda lugnet.