1 ANICONIUB MPHatal fUrStalldgiaes or BIVUVIVBUVI alt, så snart uppbördsstämmorne blifvit förrättade, I genast hit inkomma med fullständig berättelse om TI förhållandet med uppbörden och resterne inom fögI deriet, samt dervid bifoga restlärgder, utvisande Iså väl de restskyldiges namn och hemvist, som det hos hvar och en innestående belopp. Stockholm i Landskontoret d. 5 Februari 1846. C. F. Horn. B. U. P. Normelli. Hvad ofvannämnde tidningsredaktioner i öfrigt anföra, såsom egna reflexioner eller under ansvarighet för andras yttranden, äfven med insinuationer af den skymfligaste art, måbända påkallande den offentliga åklagaremaktens uppmärksamhet, anses likväl icke förtjena någon beifran af C. F. Horn. Stockkolm d. 24 Mars 1846. Läsaren finner, att den nu på en tid så namnkunnig blifne hr landshöfdingen grefve Horn tagit en ganska allvarsam mine på sig mot Aftonbladet och Dagligt Allehanda, och då redan br grefvens vanliga uppsyn icke bör till de blidaste, kunde man nästan börja att blifva rädd derför, i fall nemligen sakerna förhölle sig så, som det angifves i den här införda artikeln. Imedlertid kommer den beräknade effekten sannolikt att uteblifva, sedan vi fått talas vid.ett ord om de uti artikeln gjorda uppgifterna. Då nemligen hr grefven säger sig hafva erfarit, att uppsatser med hans namns underskrift af både Aftonbladets och Dagligt Allehandas redaktioner förändras, stympas eller förtydas, och deraf svårligen kan dragas annan slutsats än att grefven till dessa tidningar insändt en eller flera skrifter, hvilka blifvit på sådant sätt behandlade af bemälde tidningsredaktioner, så nödgas. vi, åtminstone hvad Aitonbladet beträffar, bestämdt förklara ett sådant påstående osannfärdigt, och uppmana hr grefven att utvisa om och när sådant skett en enda gång under hela den tid.hr grefven innehaft landshöfdingeembetet. Hvad hr grefven anför angående sessionsdagarnas vid embetet inskränkning till två dagar i veckan, kunde egentligen ej behöfva besvaras, emedan det endast innefattar ett slags upplysning. Vi anmärka således blott det egna deruti, att hr grefven skjuter skulden för detta beslut, som likväl icke kunde fattas af någon annan än honom, ensamt på sin underordnade, landssekreteraren. Måhända skadade det då icke att tilllka upplysa huru mycket hr grefven sjelf varit till finnandes: på embetsrummet, innan en påminnelse härulinnan inflöt i tidningarne, och cm icke stundom dagar passerat, då det haft sina svårigheter för landssekreteraren att der få se br grefven så lång stund på förmiddagen, att tid funnits att justera expeditionerna. Hvad som yttrats om vägarbetena kunna vi likaledes förbigå, emedan det rör anmärkningar, hvari Aftonbladet hållit sig neutralt. Hvad som yttras om undsättningen till Almunge socken är likaledes af samma beskaffenhet. Aftonbladet har i frågor af denna art hvarken kunnat eller bordt vägra att lemna rum åt insända förfrågningar. Men det är egentligen den sista punkten ij. artikeln som vi anse af den märkvärdiga egenskap, att den förtjenar ett närmare skärskådande. Hr grefven uppgifver nemligen der, att i sista måndagens Aftonblad diktades ett cirkwär till kronofogdarne, sådant som i närnde Aftonblad finnes infördt; och för att göra än mera san: nolikt för Posttidningens läsare — kanske också för någon högre upp — att derna handling verkligen vore diktad, har hr grefven låtit i artikeln inrycka ett bref till samtlige kronofogdarne i länet af den 42 sistlidne Februari, af helt annan lydelse än det i Aftonbladet befintliga, samt slutar derefter med att, under påpekning af det möjliga behofvet för åklagaremakten att fästa sin uppmärksamhet vid de insinuationer af den skymfligaste art, som ofvannämnde tidningsredaktioner, tillåtit sig, likväl för egen dell: förklara, att dessa insinuationer anses icke förtjena någon beifran af C. F. Horn Detital handlingssätt är visserligen förbålt högsinnadt ål hr grefvens sida, som i öfrigt, enligt hvad man har sig väl bekant, ingalunda är någon vän afl tidningspressen, alltifrån den intressanta omvändelsen i hr grefvens egen politiska roll, som hr grefven till en hufvudsaklig del hade att tacka för sin nu innehafvande landshöfdingebefattning. För vår del få vi imedlertid betacka oss: för ädelmodet,dels derföre, att vi temligen väl tro oss kunna iakttaga den skyldiga gränsen för anmärkningsrätten å embetsmän, dels ock. af det enkla skälet, att vi alldeles icke anse oss behöfva, vare sig med eller utan åklagaremaktens mellankomst, hålla till godo med den gjorda tillvitelsen, med undantag likväl af den fullkomligt likgiltiga. omständigheten, att öfverskriften på det i. Aftonbladet införda brefvet, som lyder: till kronofogdarre i länet, i sjelfva verket borde: varit: till hr kronofogden, N. N. Hvad åter det anförda innehållet beträffar, så få vi förklara, att dermed bafver sin riktighet, och det skall blifva högligen intressant att se-om hr grefven tilltror sig att ännu en gång bestr.da detta, med erinran om bre!vets eller brefvens datum, den 42 Ja-! nuari. Men då detta bestridande utan tvifvel torde hafva. sina svårigheter, hvad skall man väl då tänka om det moraliska uti hr gre!vens handlingssätt, att nu framlägga en officiell skrifvelse af: Konungens befallningshafvande, daterad en hel månad sednare, blott för att, emot bättre vetande, få allmänheten att tro, att något annat föregående bref från hr grefven sjelf, och