1 ANICONIUB MPHatal fUrStalldgiaes or BIVUVIVBUVI
alt, så snart uppbördsstämmorne blifvit förrättade,
I genast hit inkomma med fullständig berättelse om
TI förhållandet med uppbörden och resterne inom fög-
I deriet, samt dervid bifoga restlärgder, utvisande
Iså väl de restskyldiges namn och hemvist, som det
hos hvar och en innestående belopp. Stockholm i
Landskontoret d. 5 Februari 1846.
C. F. Horn.
B. U. P. Normelli.
Hvad ofvannämnde tidningsredaktioner i öfrigt
anföra, såsom egna reflexioner eller under ansva-
righet för andras yttranden, äfven med insinuatio-
ner af den skymfligaste art, måbända påkallande
den offentliga åklagaremaktens uppmärksamhet,
anses likväl icke förtjena någon beifran af
C. F. Horn.
Stockkolm d. 24 Mars 1846.
Läsaren finner, att den nu på en tid så namn-
kunnig blifne hr landshöfdingen grefve Horn
tagit en ganska allvarsam mine på sig mot Af-
tonbladet och Dagligt Allehanda, och då redan
br grefvens vanliga uppsyn icke bör till de bli-
daste, kunde man nästan börja att blifva rädd
derför, i fall nemligen sakerna förhölle sig så,
som det angifves i den här införda artikeln.
Imedlertid kommer den beräknade effekten san-
nolikt att uteblifva, sedan vi fått talas vid.ett
ord om de uti artikeln gjorda uppgifterna. Då
nemligen hr grefven säger sig hafva erfarit, att
uppsatser med hans namns underskrift af både
Aftonbladets och Dagligt Allehandas redaktioner
förändras, stympas eller förtydas, och deraf svår-
ligen kan dragas annan slutsats än att grefven
till dessa tidningar insändt en eller flera skrif-
ter, hvilka blifvit på sådant sätt behandlade af
bemälde tidningsredaktioner, så nödgas. vi, åt-
minstone hvad Aitonbladet beträffar, bestämdt
förklara ett sådant påstående osannfärdigt, och
uppmana hr grefven att utvisa om och när så-
dant skett en enda gång under hela den tid.hr
grefven innehaft landshöfdingeembetet.
Hvad hr grefven anför angående sessionsda-
garnas vid embetet inskränkning till två dagar
i veckan, kunde egentligen ej behöfva besvaras,
emedan det endast innefattar ett slags upplys-
ning. Vi anmärka således blott det egna der-
uti, att hr grefven skjuter skulden för detta be-
slut, som likväl icke kunde fattas af någon an-
nan än honom, ensamt på sin underordnade,
landssekreteraren. Måhända skadade det då icke
att tilllka upplysa huru mycket hr grefven sjelf
varit till finnandes: på embetsrummet, innan en
påminnelse härulinnan inflöt i tidningarne, och
cm icke stundom dagar passerat, då det haft
sina svårigheter för landssekreteraren att der få
se br grefven så lång stund på förmiddagen, att
tid funnits att justera expeditionerna.
Hvad som yttrats om vägarbetena kunna vi
likaledes förbigå, emedan det rör anmärkningar,
hvari Aftonbladet hållit sig neutralt. Hvad som
yttras om undsättningen till Almunge socken
är likaledes af samma beskaffenhet. Aftonbla-
det har i frågor af denna art hvarken kun-
nat eller bordt vägra att lemna rum åt insända
förfrågningar.
Men det är egentligen den sista punkten ij.
artikeln som vi anse af den märkvärdiga egen-
skap, att den förtjenar ett närmare skärskådande.
Hr grefven uppgifver nemligen der, att i sista
måndagens Aftonblad diktades ett cirkwär till
kronofogdarne, sådant som i närnde Aftonblad
finnes infördt; och för att göra än mera san:
nolikt för Posttidningens läsare — kanske också
för någon högre upp — att derna handling verk-
ligen vore diktad, har hr grefven låtit i arti-
keln inrycka ett bref till samtlige kronofogdarne
i länet af den 42 sistlidne Februari, af helt
annan lydelse än det i Aftonbladet befintliga,
samt slutar derefter med att, under påpekning
af det möjliga behofvet för åklagaremakten att
fästa sin uppmärksamhet vid de insinuationer
af den skymfligaste art, som ofvannämnde tid-
ningsredaktioner, tillåtit sig, likväl för egen dell:
förklara, att dessa insinuationer anses icke för-
tjena någon beifran af C. F. Horn Detital
handlingssätt är visserligen förbålt högsinnadt ål
hr grefvens sida, som i öfrigt, enligt hvad man
har sig väl bekant, ingalunda är någon vän afl
tidningspressen, alltifrån den intressanta om-
vändelsen i hr grefvens egen politiska roll,
som hr grefven till en hufvudsaklig del hade
att tacka för sin nu innehafvande landshöfdin-
gebefattning. För vår del få vi imedlertid be-
tacka oss: för ädelmodet,- dels derföre, att vi
temligen väl tro oss kunna iakttaga den skyl-
diga gränsen för anmärkningsrätten å embets-
män, dels ock. af det enkla skälet, att vi all-
deles icke anse oss behöfva, vare sig med eller
utan åklagaremaktens mellankomst, hålla till
godo med den gjorda tillvitelsen, med undan-
tag likväl af den fullkomligt likgiltiga. omstän-
digheten, att öfverskriften på det i. Aftonbladet
införda brefvet, som lyder: till kronofogdarre
i länet, i sjelfva verket borde: varit: till hr
kronofogden, N. N. Hvad åter det anförda in-
nehållet beträffar, så få vi förklara, att dermed
bafver sin riktighet, och det skall blifva högli-
gen intressant att se-om hr grefven tilltror sig
att ännu en gång bestr.da detta, med erinran
om bre!vets eller brefvens datum, den 42 Ja-!
nuari. Men då detta bestridande utan tvifvel
torde hafva. sina svårigheter, hvad skall man
väl då tänka om det moraliska uti hr gre!vens
handlingssätt, att nu framlägga en officiell skrif-
velse af: Konungens befallningshafvande, daterad
en hel månad sednare, blott för att, emot bättre
vetande, få allmänheten att tro, att något an-
nat föregående bref från hr grefven sjelf, och