hemmastadda, som icke varit underkastade näringstvånget, utan få idkas af hvem som helst, till exempel Norrköping och Nyköping, som idka manufakturer, Gefle genom sitt skeppsrederi och.Götbeborg, der båda dessa näringar bedrifvas såsom hufvudsak. Tager man nu dessa facta tillsammans i beräkning, så måste häraf den tydliga slutsats uppstå, hvilken vi tro icke nog allvarligt kunna behjertas, alt näringstvånget hufvudsakligen inverkat till skada för städerna sjelfva, d. v. s. för Borgareståndet, till hvars skydd det eljest just skulle vara ämnadt, och att detta förmenta skydd således i sjeliva verket icke blott är en fullkomlig illusion, utan i sina resultater ofelbart visat sig verka motsatsen af hvad dermed varit åsyftadt. Denna sistnämnda omständighet skulle vid första påseendet säkert förekomma en och anuan såsom en paradox; en oförklarlig sak, om man icke hade -sakförhållanderna framför sig, som icke kunna förnekas. Om man imedlertid gör sig mödan att ingå i en närmare undersökning, så skall det, kanske till förvåning för mången af näringstvångets anhängare, snart visa sig, alt följden nödvändigt måste blifva sådan den hos 05s visat sig. i Det är nemligen gifvet, att huru inskränkande tvångsförfattningarna i öfrigt än må vara, så kan inskränkningen aldrig sträckas så långt, att staten kan öfverlemna åt de redan befintliga idkarne af hvarje näring att godtyckligt hindra all tillökning af idkarnes antal inom samma näring. Äfven med skråförfattningarnas bibehållande måste det således ofta hända, att flere idkare af ett handtverk sätta sig ned inom en stad, än som der hafva sin tillräckliga bergning. Samma förbållande kan äfven inträffa utan tillökning i antalet, i följd aftillfälliga konjunkturer, uphörande af andra näringar, hvarpå ett eller annat handtverk har sin existens 0. s. V. När det imedlertid, för dem som sålunda komma i bekymmer för ett handtverk, är förbjudet, både att efter eget val egna sig åt elt annat handtverk inom samma stad, hvaraf de skulle kunna med lätthet föda sig, och att flytta ut i en landsort, som kunde vara i behof af deras arbetsskicklighet, och slutligen rättigheten för den ena stadens handtverkare,att fritt afsätta sina alster i en annan stad, är förbunden med flera chikaner och svårigheter, så kan ju följden ej blifva någon annan, än att stockning i rörelsen med svåra brödbekymmer och utarmning för många måste inträffa. Det är alldeles samma förhållande, som om man ville föreskrifva för handeln i stapelstäderna, att den ene grosshandlaren skall handla endast med kaffe, en annan endast med socker, den tredje med peppar och chokolad, några endast få exportera, andra importera, 0. s. Vv. Vi önskade att hvarje läsare måtte sjelf tänka efter, om det icke är alldeles enahanda förhållande att föreskrifva handtverkaren att endast få arbeta ien viss artikel. Likaså är det vid det med handeln, serdeles i småstäderna.. Huru ofta händer det icke nu; att köpmännen i en sådan liten stad blifva för många, för att hafva sin, goda utkomst. Imedleriid har en sådan köpman, om han än är aldrig så skicklig i sin sak, i följd af ett förbud i lagen, icke rättighet att sätta sig ned i en landsort några mil derifrån, som kunde vara i stort behof af hans verksamhet. Följden är den man ser för ögonen, att många handlande i småstäderna blifva krasslare, medan en smyghandel i följd af sakens nödvändighet och allmogens behof, bedrifves af inspektorer, kringresande krämare o. s. v. på landet, till mera förfång för städerna, än om en fullkomlig frihet i detta afseende ägde rum och en naturlig fördelning af affärerna i följd deraf uppstod, jemte flere nya och nu ohegagnade näringskällor. Allt ådagalägger således, att om näringstvånget är ofördelaktigt för landet i allmänhet, i så måtio, att det hindrar utvecklingen af en del bland landets naturliga näringsvägar, så är det likväl den borgerliga klassen sjelf, som i synnerhet drabbas deraf. Detta är den ena sidan af saken: Vi skole i det följande taga frågan i betraktande från ännu några andra synpunkter, som, efter hvad vi tro, skola lemna icke mindre bestämda slutföljder till förmån för en oinskränkt, endast af den allmänna ordningen under den borgerliga lagen begränsad näringsfrihet. CEO ER NOETrOEt LANDSHÖFDINGEN GREFVE HORN UPPKET TT EE SS