hemmastadda, som icke varit underkastade nä-
ringstvånget, utan få idkas af hvem som helst,
till exempel Norrköping och Nyköping, som
idka manufakturer, Gefle genom sitt skepps-
rederi och.Götbeborg, der båda dessa näringar
bedrifvas såsom hufvudsak.
Tager man nu dessa facta tillsammans i be-
räkning, så måste häraf den tydliga slutsats
uppstå, hvilken vi tro icke nog allvarligt kun-
na behjertas, alt näringstvånget hufvudsakligen
inverkat till skada för städerna sjelfva, d. v. s.
för Borgareståndet, till hvars skydd det eljest
just skulle vara ämnadt, och att detta förmenta
skydd således i sjeliva verket icke blott är en
fullkomlig illusion, utan i sina resultater ofel-
bart visat sig verka motsatsen af hvad dermed
varit åsyftadt.
Denna sistnämnda omständighet skulle vid
första påseendet säkert förekomma en och an-
uan såsom en paradox; en oförklarlig sak, om
man icke hade -sakförhållanderna framför sig,
som icke kunna förnekas. Om man imedlertid
gör sig mödan att ingå i en närmare under-
sökning, så skall det, kanske till förvåning för
mången af näringstvångets anhängare, snart visa
sig, alt följden nödvändigt måste blifva sådan
den hos 05s visat sig. i
Det är nemligen gifvet, att huru inskränkan-
de tvångsförfattningarna i öfrigt än må vara, så
kan inskränkningen aldrig sträckas så långt, att
staten kan öfverlemna åt de redan befintliga
idkarne af hvarje näring att godtyckligt hindra
all tillökning af idkarnes antal inom samma
näring.
Äfven med skråförfattningarnas bibehållande
måste det således ofta hända, att flere idkare
af ett handtverk sätta sig ned inom en stad,
än som der hafva sin tillräckliga bergning.
Samma förbållande kan äfven inträffa utan
tillökning i antalet, i följd aftillfälliga konjunk-
turer, uphörande af andra näringar, hvarpå ett
eller annat handtverk har sin existens 0. s. V.
När det imedlertid, för dem som sålunda kom-
ma i bekymmer för ett handtverk, är förbju-
det, både att efter eget val egna sig åt elt an-
nat handtverk inom samma stad, hvaraf de
skulle kunna med lätthet föda sig, och att flytta
ut i en landsort, som kunde vara i behof af
deras arbetsskicklighet, och slutligen rättigheten
för den ena stadens handtverkare,- att fritt af-
sätta sina alster i en annan stad, är förbunden
med flera chikaner och svårigheter, så kan ju följ-
den ej blifva någon annan, än att stockning i
rörelsen med svåra brödbekymmer och utarm-
ning för många måste inträffa. Det är alldeles
samma förhållande, som om man ville före-
skrifva för handeln i stapelstäderna, att den
ene grosshandlaren skall handla endast med
kaffe, en annan endast med socker, den tredje
med peppar och chokolad, några endast få ex-
portera, andra importera, 0. s. Vv. Vi önskade
att hvarje läsare måtte sjelf tänka efter, om
det icke är alldeles enahanda förhållande att
föreskrifva handtverkaren att endast få arbeta
ien viss artikel. Likaså är det vid det med han-
deln, serdeles i småstäderna.. Huru ofta hän-
der det icke nu; att köpmännen i en sådan li-
ten stad blifva för många, för att hafva sin,
goda utkomst. Imedleriid har en sådan köp-
man, om han än är aldrig så skicklig i sin
sak, i följd af ett förbud i lagen, icke rät-
tighet att sätta sig ned i en landsort några mil
derifrån, som kunde vara i stort behof af hans
verksamhet. Följden är den man ser för ögo-
nen, att många handlande i småstäderna blifva
krasslare, medan en smyghandel i följd af sa-
kens nödvändighet och allmogens behof, be-
drifves af inspektorer, kringresande krämare o.
s. v. på landet, till mera förfång för städerna, än
om en fullkomlig frihet i detta afseende ägde
rum och en naturlig fördelning af affärerna i
följd deraf uppstod, jemte flere nya och nu
ohegagnade näringskällor.
Allt ådagalägger således, att om näringstvån-
get är ofördelaktigt för landet i allmänhet, i
så måtio, att det hindrar utvecklingen af en
del bland landets naturliga näringsvägar, så är
det likväl den borgerliga klassen sjelf, som i
synnerhet drabbas deraf.
Detta är den ena sidan af saken: Vi skole
i det följande taga frågan i betraktande från
ännu några andra synpunkter, som, efter hvad
vi tro, skola lemna icke mindre bestämda slut-
följder till förmån för en oinskränkt, endast af
den allmänna ordningen under den borgerliga
lagen begränsad näringsfrihet.
CEO ER NOETrOEt
LANDSHÖFDINGEN GREFVE HORN UPP-
KET TT EE SS