inflytande på dessa frågor, på det sättet, att d högå personerne förmodligen taga sitt bestämd: parti deruti, och derefter rätta valet af sin: ministrar. Hvad blir nu usus practiens häraf? Jol! at den skilnad, som i konstitutionelt hänseende finnes emellan Sverge å ena, och Frankrike el ler England å andra sidan, alldeles icke ligge i grundlagen, utan beror på Konungen sjelf at bibehålla eller undanrödja. Huruvida en för ändring de facto till fullkomlig likhet mellar vår förvaltningsform och den engelska åter vort att önska eller att frukta, är en annan fiåga som fordrar en särskild undersökning; det ha för oss varit nog att visa, det grundlagen ickt förbjuder förhållandet att blifva detsamma. Det kan, såsom tillägg till ofvanstående, ickt vara otjenligt att bifoga ännu ett ord om der verkliga orsaken, hvarföre ultrapressen så nöd vändigt vill få den tron inrotad, att den sven ska regeringsformen icke är konstitutionel. Den. na är ingen annan, än alt ju mera Konungens makt får anses godiycklig, desto mera spelrum skall naturligtvis finnas för intrigen och lyck. sökeriet inom den omgifning som man vanliger förstår under den gemensamma benämninger hofvet. I samma mån deremot, som den konstitutionella principen blir erkänd och starkare utpräglad, i samma mån miste hofvets inflytelse sjunka tillbaka för de lagliga rådgifvarnes och för representationens, hvilken alla hof och alla byråkratier betrakta med ett snedt öga, så fort den icke längre blir ett blindt verktyg i deras egna bänder. COSTS INET