o-ZZ---— -Ä-222 -— 2nQ 0 00Q --—-—— -—?—— — — KV a fjerdedels mil från hemmet, med hufvudet kros-s sadt mot en sten. Hon gifte sig andra gången 1 med en man af samma yrke, en rask och modig soldat, som hade varit med vid flera krigst tillfällen, och månget betydande ärr viltnadel1 att han icke lefvat gagnlöst för fosterlandet, ili Zars tjenst han ock slutligen blef så svårt sårad, att han nödgades taga afsked ur krigstjen-. sten, och sedermera alltid behöll ett friskt min-: ne från affiren vid Kreplin. Makarnes ekonomiska ställning var, i följd af ofvannämnde förhållande, icke i bästa författning. Mannen, sem förlorat den enda inkomstkällan för sig och de sina, beslöt, på vänners och gynnares inrådan, begifva sig till Stockholm för att söka någon tjenstbefattning vid tullverket, hvartill ban hade goda rekommendationer, eller ock, i händelse detta misslyckades, begära pension. Den tappre krigaren mötte dock der en mäktigare fiende, än dem, mot hvilka han hittills stridt, och hvars svärd bet skarpare. Koleran rasade i bufvud.taden och sökte snart upp den stackars fremlingen. Det berättas ännu om honom, alt han efter 4 dygrs svåra kramplidanden, då sjukbåren ankom, på hvilken han, enligt läkarens befallning skulle föras till sjukhuset, ste; upp och klädde sig sjelf. Då bärarne sågo den kraftfulla gestalten och det mod mannen visade, sade de: Det vore skada om en så dugtig karl skall dö så här förlåten; berrn blir nog snart bra igen, då han får rigtig läkarevård. — Åh ja, jag blir välv, svarade denne; annars är jag just inte rädd för döden, gos:ar; den bar jag sett förr en gang i ögonen på slagfältet — men att dö af en sådan här usel sjukdom — det vore bårdi! — och derpå gick han utan biträde utför trapporna — tog forvälaf fränder och vänner, som helsade honom på gården och från fönstren — lofvade att :snart komma igen. samt vandrade så, hurtigt, ända från Timmermansgatan, der hån bodde, till dets k. Kullen: