o-ZZ---— -Ä-- 222 -—- 2nQ - 0 00Q --—-—— -—?—— — — KV a
fjerdedels mil från hemmet, med hufvudet kros-s
sadt mot en sten. Hon gifte sig andra gången 1
med en man af samma yrke, en rask och mo-
dig soldat, som hade varit med vid flera krigs- t
tillfällen, och månget betydande ärr viltnadel1
att han icke lefvat gagnlöst för fosterlandet, ili
Zars tjenst han ock slutligen blef så svårt så-
rad, att han nödgades taga afsked ur krigstjen-.
sten, och sedermera alltid behöll ett friskt min-:
ne från affiren vid Kreplin. Makarnes ekono-
miska ställning var, i följd af ofvannämnde för-
hållande, icke i bästa författning. Mannen, sem
förlorat den enda inkomstkällan för sig och de
sina, beslöt, på vänners och gynnares inrådan,
begifva sig till Stockholm för att söka någon
tjenstbefattning vid tullverket, hvartill ban ha-
de goda rekommendationer, eller ock, i hän-
delse detta misslyckades, begära pension. Den
tappre krigaren mötte dock der en mäktigare
fiende, än dem, mot hvilka han hittills stridt,
och hvars svärd bet skarpare. Koleran rasade
i bufvud.taden och sökte snart upp den stac-
kars fremlingen. Det berättas ännu om honom,
alt han efter 4 dygrs svåra kramplidanden, då
sjukbåren ankom, på hvilken han, enligt läka-
rens befallning skulle föras till sjukhuset, ste;
upp och klädde sig sjelf. Då bärarne sågo den
kraftfulla gestalten och det mod mannen visa-
de, sade de: Det vore skada om en så dugtig
karl skall dö så här förlåten; berrn blir nog
snart bra igen, då han får rigtig läkarevård.
— Åh ja, jag blir välv, svarade denne; annars
är jag just inte rädd för döden, gos:ar; den bar
jag sett förr en gang i ögonen på slagfältet —
men att dö af en sådan här usel sjukdom —
det vore bårdi! — och derpå gick han utan
biträde utför trapporna — tog forvälaf fränder
och vänner, som helsade honom på gården och
från fönstren — lofvade att :snart komma igen.
samt vandrade så, hurtigt, ända från Timmer-
mansgatan, der hån bodde, till dets k. Kullen: