hans uppfattning af kristendomens bokstaf och
:anda ej måtte komma i kollision med de gam-
des förklaring af Skriften, samt mekaniskt sköta
sitt kali såsom ett blindt verktyg i sina förmäns
händer, siler ock måste han, i fall han ej kun-
nat qväfva sin något mäktigare andes verksam-
het, göra sig till en skrymtare, som lärer hvad
:han icke tror. och hvad han icke gillar, samt,
man kan väl tillägga det, hvad som icke öfver-
sensstämmer med kyrkans grundlag, Bibeln; ty
det kan icke bestridas, att åtskilligt finnes i
vårt degmstiska system, som icke äger stöd af
Ordeis rätt uppfattade mening. Vore jag den
ende, som hyste en sådan tanke, borde derpå
ej något afseende fästas; men min mening der-
om deliss af-många, både inom och utom vårt
land. Redan den omständigheten, att man ej
vill tillåta den fria forskningen, utgör en an-
ledning att fatta misstankar rörande systemets
läror; tv ingen, som strider för en rättskaffens
sak, bör söka undanhålla densamma offenttig-
hetens );ranskning. Ett sådant förhållande hän-
visar omisskänneligen pv hvad man kallar en
sjuk sak, och den himmelska läran behöfver
sannerligen icke ett sådant onaturligt skydds-
system; den är bättre belåten med den fria
forskningen, som aldrig kan. förringa det gu-
domliszas värde, men väl bidraga att framställa
detsamma i sin rätta dager, för det upplysta
-menniskosinnet. Och huru annorlunda beskaf-
fadt skvile ej under sådana förhållanden pre-
stens kall blifva? Nu deremot bör det med-
gifvas, alt hans kall ofta måste blifva tungt,
och ingen, som uppgör det naturliga samban-
det emellan orsaker och verkningar, bör heller
undra, att kyrkan under sådana omständigheter
icke bar ett bältre utseende än det närvarande,
hvilket är en nödvändig följd af det länge följda
systemet att hålla menniskoanden inom band;
och kurde detta system blifva någorlunda oskad-
ligt under menlöshetens fordna dagar, men så
snart menniskoanden började få aning om sin
egen ioneboende kraft och om sin framtida be-
stämmelse, att ej gå i ledband af andra, utan
att inträda i sin myndigbetsålder, hämnade den
sig sjelf genom alla de aberrationer, som ägt
rum jå kyrkans område och som, saknande all
förnu!tig lednivg, fortgått i ständig progression,
så alt de inför våra ögon antagit em betänklig
skepnsd i sin mest karrikerade form. Och i
sin tvungna ställning kan äfven den duglUge pre-
sten icke grundligt bota dessa sjukdomar i det
religiösa Hhfvets företeelser. Denna olägenhet
kunde dock betydligt afbjelpas derigenom, att
han åtminstone ägde rätt, atti tryckt skrift be-
träda den fria forskningens väg, samt sålunda
göra andens gåfvor tillgängliga för andra.
Så varmt jag än intresserar mig för yttrande-
rättens helgd, skall jag dock, om Eders Kongl.
Mäj:t finer min uppfattning af grundlagen vara
oriktig, gifva vika för den bjudande nödvändig-
heten cen beqväma mig till den moraliska tor-
tyrens undergäende, i det jag munteligen åter-
kallar och förnekar tankar och åsigter, som un-
der inre strider hos mig uppstått cch för mig
blifvit köra, på det jag ej må taga brödet från
en talrik familj, helst som jag genom en sådan
sjelfuppoffring icke kunde gagna det allmänna,
utan biott skada mig sjelf och gifva bevis på
en oförståndig halsstarrigbet. Efter Eders Kongl.
Maj:ts algörande af denna fråga skall jag således
väl veta, hvad steg jag bör taga, och i värsta fall
bör ingen med skäl kunna tillräkna mig, om
jag icke längre spjerpar emot udden, utan re-
tirerar i god ordning, sedan jag fått öfvertyga
mig, ait en )rest af våra lagar är förbjuden att
vara sjelfständig i sina åsigter, och att han der-
igenom endast sitter sin timliga välfärd på spel.
Jag byser väl det hopp, att Eders Kongl. Maj:t
icke gilar en sådan sakernas ordning; men
skulle likväl Eders Kongl. Maj:t finna betänk-
ligt att sanktionera kyrkans fria yttranderätt,
som efter min tanke utgör en af dess största
lifsfråzor, så avhåller jag underdånigst, att Eders
Kongl. Mali, oberoende af bufvudfrågans afgö-
rande, ticktes i nåder pröfva följande omstän-
digheter, som synas stridande emot gällande
lagar. Upsala Domkapitel bar nemligen först
dömt mig ohörd, emedan jag ej fått tillåtelse
alt förklara och försvara mig, utan nödgats be-
svara vissa frågor med antingen ja eller nej,
hvilka båda alternativer gifva ett temmeligen
inskränkt utrymme för ett svaromål. Afvenle-
des bar samma Domkapitel, sedan den ådömda
suspensionstiden af sex månader gått till ända,
godtyckligt prolongerat densamma på behaglig:
tid. Derngenom har det bändt, att mig förvä-l