i vexelbruk slitits så tappert, att den nu snart måite vara utnött, kan syfta på någon personlighet, samt i sådant fall på hvilken? Hvad det under JF 3 omtalta poemet angår, hvars benämning var Pompe, den prisvärde favoriten, så förekom deri icke ett ord om excellensen Brabe;j utan frågan var om Konung GCarl XII:s favorithund. Vidkommande slutligen den kritiska afbandlingen om excellensen Brahes perukp, så skulle det säkert icke blifva ntau intresse för publiken, om Du behagade upplysa den, att Du sjelf, gamle bekante, hade författat och till Aftonbladet insändt ifrågavarande stycke, med anledning af en mycket lång och torr artikel i Posttidniogen om peruker; äfvensom att denna uppsats af Din egen -hand, i sjelfva verket var ganska oskådlig, emedan den endast innehöll den upplysningen, att excellencen Brahe icke hade peruk, utan blott s. k. tur. Jag skulle måhända icke vidrört denna omständighet ur det inre af-tidningarnes historia, så framt jag icke vore öfvertygad, att dermed tillskynda Dig, såsom en vän af det pikanta, ett verkligt nöje: Farväl för denna gången, gamle bekante; måtte Din helsa snart förbättras och Ditt lynne förmildras, önskar Din fordne Confrater.