Det sändebud, som efter -hertigens af Morte-
-mart afresa stadnade qvar i Petersburg, tycksl
ej hafva varit särdeles hemmastadd på orten;
han skref hem den 34 Augusti 1834, med af-l:
seende på kammarens ofvannämnda adress, att
kammeren har deri uttryckt en önskan, som
kejsarens formliga och återupprepade försäkrin-
ngar låta betrakta såsom ganska grundad. Ef-
ter allt hvad man förnummit annars om kejsa-
rens yttranden öfver denna punkt, ut:n undan-
tg, kan man ej annat än här förutsätta ett
missförs!ånd. I fall det franska sändebudet, ef-
ter sin uppgift, hade talat med grefve Nessel-l:
rode om att mildra polackarnes öde, (adouecir
le sort des Polonais) så bör ej tviftas att han!
funnit all beredvillighet för sådana önskningar; :
ty de kunna hänföras till klassen af förböner.;
Men förböner utgöra ingen diplomatisk förmed-:
ling, och än mindre. någon mellankomst. När
ban vidare förmäler, att han sökt beveka grefve!
Nesselrode att -låfva polackarne den genom för-!
dragen åt dem försäkrade sjelfständigheten, så!
är det uppenbart att han icke vågat åberopa
fördragen såsom ännu gällande i deras fulla ;
kraft. Ve t
Derefter kom marskalk Mortier till Peters-le
burg. Hans mottagande lemnade, lika litet som!
lord Durhams, någon önskan öfrig. Men mar-t
skalkens framställningar . angående Polen vorol!
ljumma och betänksammap (titdes ä röservces).
Kejsaren stod fast vid sitt anspråk att ordnaj,
polska angelägenheterna i kraft af sin suverä-
vitetsrätt; skämtande skall ban ha yttrat tilll
de begge diptomaterna: Man örskar väl att!
jag skulle rätta mig efter Herrar deputerades!
adress; men så långt ba vi ej hunnit änru!
Låt oss se, min bästa lord, hvad ni skulle sä- ;
ga, om jag ville inblanda mig i edra kåtolska.
Juli-dynastien visste med sig, att dess aktierjs
icke stodö på någon Jysande fot i Petersburg;
det fordrades att Pozzo di Börgo först uttalade
välsignelsen deröfver: Han lät beveka sig, och :
försonade sig med Sebastioni. Kofungen skall
sjelf ha öfvertagit förlikningsmödan, och föl-
jande omständighet torde ha medverkat: Casi-
mir Perier hade låtit Le Moniteur yttra att
en artikel i Journal de S:t Petersburg vore af
pbeskaffenhbet att fordra skyndsåmma, öpppa,
tillfredsställande förklariogar: sådana voro be-l
gärds Ryska sändebudet erhöll häröfver afl
Sebastisni — den suveräna viljans verkligej
4
vangelägenuheter i Irland — eller ni, Hr mar-
skalk , om jag ville orda till förmån för upp-l4
roret i Vende?p z 1
j
förtroexdeminsterb — en försäkran att detta
vore blott sagdt för sysslolöst folk i kamma-
ren och för hetlefrade opinionsmenniskor.
Visserligen låg i denna för:äkran en borgen för !:
godt förstånd, hvilken ej var passande att lål
plats i Le Moniteur; men när Sebastiani yttrade
från tribunen: sburu viljen J rädda Polens na-
tionalitet? . . .. -Månne med vapen? Omöjligt!
— Genom flottan? Omöjligt! — Genom pen-
ningar? Hvar finna utväg att skaffa dem?, då
gjorde ham verkligen en god tjenst. Imedler-
tid kunde Juli-dynastien hysa de mest önskans-
värda tänkesätt för Ryssland, men ändå stå på
svaga fötter; Pozzo di Borgo for alltså till Pe-
tersburg, föratt personligen förklara sin öfver-
tygelse om Franska regeringens styrka och lifs-
kraft. Han kom just dit i lagom tid för att
försäkra, att denna regering var fullkomligt vu-
xen de hårda prof, hvarpå den sattes den 5 och 6
Juni 1832. r
Den 22 Oktober 4832 slöto England och
Frankrike öfverenstommelse om gemensamt an-
vändande af tvångsmedel emot Holland.
När Ryssland lät dem: hållas, så måste man
tillstå, att det icke gjorde någon uppoffring, !
icke utsatte sig för någon olägenhet, icke af-
stod från något af sina syften; ty Rysslands
ändamål var redan vunnet; eller, om mean dit
äfven vill räkna skingrandet af det populari-
tetsskimmer, som omstrålade julirevolutionen i
Frankrike och reformministeren i England, så
var tillåtelsen från ryska sidan just egnad dertill.
England öch Frankrike handlade nemligen
icke härvid efter hågon storartad ingifvelse,
icke med det oförskräckta medvetandet af makt,
som känslan af rätt förlänar; de utförde blott,
efter långt dröjsmål — hvad Lonrdonerkonfe-
rensen hade beslutat.
I afseende på Nederländerna förforo de tvärt-
emot Wienerkoöngressens beslut; huru skulle
de sedan kuvna åberopa dessa beslut med hän-
:seende till Polen? :
De nyttjade våld, för att omstörta 4845 års
diplomatiska byggnad; hurw skulle de på sam-
ma gång kunna hota med våld för densammas
upprätthållande? . - .
Julirevolutionen bortspelade tillfället att öf-
verflygla 4789: års revolution -i populeritet,
tillfället -nemljgen att ställa sig i spetsen för
en europeisk rörelse emot Ryssland.
Sedan Edmund Burke hade svurit sitt vöppna
och-ärliga haty emot franska revolutionen, ta-
lade han med ungdomlig hänförelse (ty hans
bättre naturs frihetsbehof förnekade sig aldrig)
om polska författningen af år 1791. Han fö-
rebrådde bittert de nya Whigs — de urartade
XVhigs, Fraskrikes vänner, i hans tanka — at
de betraktade polska resningen i ett kallt och
underordnädt ljus: :
Reformministeren kar under sitt förbund me
- isarATfiianeNn icke röt hättra hiarta