Det sändebud, som efter -hertigens af Morte-mart afresa stadnade qvar i Petersburg, tycksl ej hafva varit särdeles hemmastadd på orten; han skref hem den 34 Augusti 1834, med af-l: seende på kammarens ofvannämnda adress, att kammeren har deri uttryckt en önskan, som kejsarens formliga och återupprepade försäkrinngar låta betrakta såsom ganska grundad. Efter allt hvad man förnummit annars om kejsarens yttranden öfver denna punkt, ut:n undantg, kan man ej annat än här förutsätta ett missförs!ånd. I fall det franska sändebudet, efter sin uppgift, hade talat med grefve Nessel-l: rode om att mildra polackarnes öde, (adouecir le sort des Polonais) så bör ej tviftas att han! funnit all beredvillighet för sådana önskningar; : ty de kunna hänföras till klassen af förböner.; Men förböner utgöra ingen diplomatisk förmed-: ling, och än mindre. någon mellankomst. När ban vidare förmäler, att han sökt beveka grefve! Nesselrode att -låfva polackarne den genom för-! dragen åt dem försäkrade sjelfständigheten, så! är det uppenbart att han icke vågat åberopa fördragen såsom ännu gällande i deras fulla ; kraft. Ve t Derefter kom marskalk Mortier till Peters-le burg. Hans mottagande lemnade, lika litet som! lord Durhams, någon önskan öfrig. Men mar-t skalkens framställningar . angående Polen vorol! ljumma och betänksammap (titdes ä röservces). Kejsaren stod fast vid sitt anspråk att ordnaj, polska angelägenheterna i kraft af sin suverävitetsrätt; skämtande skall ban ha yttrat tilll de begge diptomaterna: Man örskar väl att! jag skulle rätta mig efter Herrar deputerades! adress; men så långt ba vi ej hunnit änru! Låt oss se, min bästa lord, hvad ni skulle sä; ga, om jag ville inblanda mig i edra kåtolska. Juli-dynastien visste med sig, att dess aktierjs icke stodö på någon Jysande fot i Petersburg; det fordrades att Pozzo di Börgo först uttalade välsignelsen deröfver: Han lät beveka sig, och : försonade sig med Sebastioni. Kofungen skall sjelf ha öfvertagit förlikningsmödan, och följande omständighet torde ha medverkat: Casimir Perier hade låtit Le Moniteur yttra att en artikel i Journal de S:t Petersburg vore af pbeskaffenhbet att fordra skyndsåmma, öpppa, tillfredsställande förklariogar: sådana voro be-l gärds Ryska sändebudet erhöll häröfver afl Sebastisni — den suveräna viljans verkligej 4 vangelägenuheter i Irland — eller ni, Hr marskalk , om jag ville orda till förmån för upp-l4 roret i Vende?p z 1 j förtroexdeminsterb — en försäkran att detta vore blott sagdt för sysslolöst folk i kammaren och för hetlefrade opinionsmenniskor. Visserligen låg i denna för:äkran en borgen för !: godt förstånd, hvilken ej var passande att lål plats i Le Moniteur; men när Sebastiani yttrade från tribunen: sburu viljen J rädda Polens nationalitet? . . .. -Månne med vapen? Omöjligt! — Genom flottan? Omöjligt! — Genom penningar? Hvar finna utväg att skaffa dem?, då gjorde ham verkligen en god tjenst. Imedlertid kunde Juli-dynastien hysa de mest önskansvärda tänkesätt för Ryssland, men ändå stå på svaga fötter; Pozzo di Borgo for alltså till Petersburg, föratt personligen förklara sin öfvertygelse om Franska regeringens styrka och lifskraft. Han kom just dit i lagom tid för att försäkra, att denna regering var fullkomligt vuxen de hårda prof, hvarpå den sattes den 5 och 6 Juni 1832. r Den 22 Oktober 4832 slöto England och Frankrike öfverenstommelse om gemensamt användande af tvångsmedel emot Holland. När Ryssland lät dem: hållas, så måste man tillstå, att det icke gjorde någon uppoffring, ! icke utsatte sig för någon olägenhet, icke afstod från något af sina syften; ty Rysslands ändamål var redan vunnet; eller, om mean dit äfven vill räkna skingrandet af det popularitetsskimmer, som omstrålade julirevolutionen i Frankrike och reformministeren i England, så var tillåtelsen från ryska sidan just egnad dertill. England öch Frankrike handlade nemligen icke härvid efter hågon storartad ingifvelse, icke med det oförskräckta medvetandet af makt, som känslan af rätt förlänar; de utförde blott, efter långt dröjsmål — hvad Lonrdonerkonferensen hade beslutat. I afseende på Nederländerna förforo de tvärtemot Wienerkoöngressens beslut; huru skulle de sedan kuvna åberopa dessa beslut med hän:seende till Polen? : De nyttjade våld, för att omstörta 4845 års diplomatiska byggnad; hurw skulle de på samma gång kunna hota med våld för densammas upprätthållande? . . Julirevolutionen bortspelade tillfället att öfverflygla 4789: års revolution -i populeritet, tillfället -nemljgen att ställa sig i spetsen för en europeisk rörelse emot Ryssland. Sedan Edmund Burke hade svurit sitt vöppna och-ärliga haty emot franska revolutionen, talade han med ungdomlig hänförelse (ty hans bättre naturs frihetsbehof förnekade sig aldrig) om polska författningen af år 1791. Han förebrådde bittert de nya Whigs — de urartade XVhigs, Fraskrikes vänner, i hans tanka — at de betraktade polska resningen i ett kallt och underordnädt ljus: : Reformministeren kar under sitt förbund me isarATfiianeNn icke röt hättra hiarta