Jaf naturen skall alltid blifva efter den som är
TI begåfvad. med godt hufvud. Den råa sinnliga
I naturen. skulle. aldrig kunna utrotas ur menni-
skanj; uten fortfarande drifva henne: till. exces-
ser, hvilka icke: blott för -ögonblieket- skulle
Jåstadkomma rubbningar i samhällsbyggnaden,
utan äfven varaktiga förändringar och på dem
Igrundade inrättningar. För att befrämja andras
och din egen lycka, vill man. inspärra dig i en
stor bumanitetskasern. Men, om du allsicke
Isträfvar efter rikedomar, nö:er- dig -med litet
och -finner- din -lycka i attefva för dig sjelf,
öfverlemnad åt betraktelser öfver Gud - och
IT verlden och det kommande lifvet — hvem kan
öfsertyga dig om, att det.strider-mot naturen
och historien att lefva ensam i.en koja, fjerran
från verldens hvimmel? Ej: en. gång hoppet om
en andel i alla jordens rikedomar skulle kunna
förmå mig- till att innesluta mig i en kommu-
nistisk kasern.
Polemiken kan icke vara det sanna i kom-
munismen, om icke en aning om det rätta lig-
ger bos denna sednare. Den är tillstäides, men
uttryckes på förvändt sätt. Jag gillar grund-
tankärne i.denna läras (om hvilken många för
att rekommendera henne sagt, att hon är krist-
lig, och fördenskull utstyrt henne med bibel-
språk. Jag beundrar den sköna, harmoniska
utveckling af en kommunistisk sambällsgemen-
samhet, som några kommunistiska skriftställare
åstadkommit. Men tillstå ändå, att såväl denna
communautd, som Rousseaus Contrat social och
många rättsfilosofers urstat endast är den iftan-
karne: uppgjorda planen för verlden, sådan den
borde. vara! - Förstör. icke med klumpiga hän-
der en själens fantasmagori! Communauteen är
en tankens fata morgana, en förnuftets och hjer-
tats föreställning, hvilken vi böra så upptaga i
vår politik och statshusbållningslära, som möj-
ligheten af-en odödlig kropp och en evig helsa
föresväfvar läkarekonsten. Barnet räcker ut
händerna för att fatta tag i regnbågen, troende
sig dermed röra jordens-änsdar. Det är ett
brött att förespegla den arbetande klassen dröm-
men, att en sådan kommunistisk urstat kan
blifva något annat än ett teoretiskt ideal.
Fordrade Rousseau, när ban framlade sitt
Contrat social, att menniskorna skulle begifva
sig ut i skogarna? Hans motståndare drefvo
gäck med honom och sade: Genevaren vill att
vi skola krypa på fyra fötter. Detta var. icke
Rousseavs af-igt. Han ville, att politiken, lag-
farenbeten och moralen skulle förbättra sig efter
planen för hans bästa stat, att de skulle sträfva
från orätt till oförgänglig rättvisa; men honom,
som. började med uppfostran, har aldrig en så
grofkornig tillämpning af hans princip fallit in,
som kommunisternas.
Den kommunistiska staten är en förbättring
af de samhällsidealer, som blifvit - uppställda
sedan Plato skapade sin republik. Det är den
stat, som drager försorg, ej blott om våra po-
litiska rättigheter, utan äfven om vårt materi-
ella välstånd... Denna idealstat skall i sig upp-
taga universiteterna, kabinetten, konungarnes
samveten och, efter dess förespeglade möjliga
trädande i verkställighet, motsvara deras läror,
deras styrelsegrundsatser, deras: anspråk. Ur
den. nuvarande verldens - chaos skola vi söka
frambringa den kommunistiska urstaten, liksom
vi sträfva att ur vira bristfälligheter i sedligt
afseende komma till. ett ideal af dygd, hvilket,
enligt den kristna tron, aldrig varit förverkli-
gadt annat än genom Jesus. Himmelriket är
bardt när,, trodde apostlarne fordom och an-
sågo dess snara ankomst för möjlig. Dylika
chiliaster äro vår tids kommunister, de der
lära, att deras. communaute är någonting mate-
rieilt, och väcka de arbetande folkklasserna ur
deras tanklösa försoffoing medelst illusioner, som
omöjligen kunna förverkligas.
I trots af sina förespråkares bakvända förfa-
rande, skall den rena kommunistiska principen
bryta sig väg och frambringa en stor omhvälf-
ning både i våra lärvcböcker och vårt lif, tills
kanske äfven -dess sköna resultater, hvilka torde
komma att bestå i en längre europeisk fred,
omintetgöras af en någorstädes utbrytande, rå
naturens, lidelsens eller historiens kraft. Ty,
jemte den kommunistiska urstaten, är den san-
ningen outplånligen inskrifven i vårt ek att
lifvets gåta icke löses bärnedan.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.z
— Polisundersökningen rörande häktade han-