inNUUalRKTU UCH DenS UnUuCIfdlarc, Ulanl vat tU.
regelburden samhällsform, införd af konungen, :
med den skilnad blott i begge rikena, att i!
Danmark hade förläningarne, som konungen ut- :
delade, icke förut blifvit med våld tagna från
små ursprungliga ägare, utan hade af ålder va-.
rit kronbjord. Danmark befann sig imedlertid :;
i alltför nära förhållanden och alltför talrika
invecklipgar med Tyskland; för att kunna und-
gå omedelbar inverkan från sistnämnda land;
och det nordiska konungadömets förläningar
fingo till följd häraf småningom en mera full-
ständig likhet, än Eöglands, med vasallförhål-
landet på Europas fasta land. Sålunda lät Wal-
demar II — för öfrigt en ibland de utmärkta-
ste konungar, som Danmark ägt — af tyskal
ingifvelser hänföra sig att skifta sitt rike i stora
förläningar mellan sina söner, och lade härige-
nom grunden till de inbördes strider, hvilka
sedermera bärjade riket. Bland dessa län varl
Södra Jutland det ansenligaste, det öfverläts åt!
Waldemars son Abel, hvilken dermed :antog:
titel af Hertig i Södra Jutland. Hans jefter-l
trädare, beslägtade med de tyska Grefvarne af!
Holstein och flera tyska furstebus, lika medl
Hanseförbundet angelägna att försvaga Dan-
marks makt, började med deras biträden en
strid emot Danmark, hvilken sedan fortsattes
i hbalftangat årbundrade, hade till ändamål
att göra sig oberoende af danska kronan,
och siutades- med ett nära fullkomligt un-
derkufvande af konungamakten. Detta danskal
hertigliga hus utslockhade på svärdssidan år
4375 och grefvarne af Holstein gjorde nu,
på grund af sin slägtskap med detsamma, an-
språk. på att bekomma hertigdömet såsom ett
scarf för sig, eburu det ii sjelfva verket aldrig
hade varit afsöndradt från danska kronan. Drott-
ning Margaretha var vid den: tiden helt och
hållet sysselkatt med krigen i Sverige och Nor-
rige samt Kalmare Union, och för att under
dessa stora planer äga fred på sina rikens sö-
dra gräns, öfverlät hon åt GerHard VI, grefve
af Holstein, större. delen af Södra Jutland så-
som län. Nu började denna del att kallas
Slesvig, samt styras i syftning att utsträcka ty-
ska väldet, till trots af den danska befolknin-
gens rättigheter och danska kronans efteråt fler-;
faldigt upprepade försök att lägga detta län o-!
medeibart tillbaka under sitt välde. Vid sam-!4
ma tid infördes äfven tyska språket; såsom det
officiella, i Slesvig, och den tyske hertigen ut-l!1
nämde en mängd undervasaller och embets-lt
män, allesammans tyskar. Hertigdömets : dan-:
4
j
;
ska adel utarmades småningom; eller drog sig
tillbaka till det öfriga Danmark och efterträddes
af tyskar, från hvilka nästan alla de nuvarande
adliga slägterna i Slesvig härstamma. Den högre!
civilisation, som länge utmärkte Tyskland fram- t
för Danmark, så väl som -handelsförbindelserna !
mellan - Slesvig och det norra Tysklands storajs
sjöstäder och den ständiga inflyttningen af ty-l1
ska handtverkare och köpmän, bidrogo äfven !
till utbredandet i Siesvig af tyska språket;- men :
kraftigast af alit medverkade reformationen till
Slesvigs förtyskande. : Anländande -från Tysk-
land, blef den nya trosförbättringen förkunnad !!
i Slesvig af tyska apostlar; och hvar helst man c
förstod. det minsta af deras språk, öfvergaf fol- 1
ket den latinska messamn och församlade sig kring s
de tyska predikstolarne.: :Häraf uppkom den l:
ännu fortfarande besynnerligheten, att i Södra li
Slesvigs socknar, och äfven i åtskilliga bland!
Norra Holsteins städer, hvarest danskan är all-1
männa talspråket, utgör tyskan kyrkans språk. 1
Fastän Christian af Oldenburg, stamfadern föra
det nu regerande danska konungahuset, blefle
kort efter sin thronbestigning i Danmark valdc
till hertig af Slesvig, så väl som Holstein, ochis
det förra sålunda lades under samma dynastilri
som hela riket, fortforo tyska språkets inkräkt-t
ningar i Slesvig; ty landet förb!ef, med hänse-d
ende till styrelse och förvaltning, i nära för-v
ening ned Holstein, och Danmarks tyske mo-t
nark öfvergaf ej sina tyska tycken, för sitt nyan
konungadömes skull. Under hans efterträdarelo
gick förtyskningen ännu vidare. Tysk lag ha-lö
de i Slesvig på minga ställen utträngt denis
danska; hertigdömet delades och underafdeladesk
efter tysk arfsrätt, emellan prinsarne af detls
kungliga huset; och de många småhof,som här- d
igenom uppstodo i landet, bidrogo väsendtligene
till befästandet af det utländska språket; — ja, l
hertigarne af Gottorp, de mäktigaste bland dessa lt
små furstar, sökte slutligen att, med Sveriges n
biträde, göra sig alldeles oberoende af Dan-d
L
e
k
b
n
b
a
s
1
I
I
a
k
y
d
T
g
st
mark. Men Sveriges öfvervigt sjönk med Carl
XII, och vid fredsslutet på Fredensborg år
1720, blef hertigdömet Slesvig, hvilket i sek-
ler hade varit afsöndradt ifrån moderlandet,
återstäldt till Danmark, och så väl England
och Frankrike som Sverige och Ryssland ga-
ranterade det som en irlegrerande och vaf-
händlig del af danska konungariket.
Men fastän danska kronan sålunda återbekom
sina fornåldriga rättigheter, fortfor den tyska
suprematien icke dess mindre i allt annat in-Ir
om Slesvig. Väl klagade invånarne i Norra
Slesvig tid efter annan, när man hos dem till-
satte tyska prester i sådana församlingar, som
ej förstodo de nya själasörjarnes språk, eller
när man derstädes inrättade skolor, i hvilka
undervisning endist meddelades på tyska, och
slutligen förordnade vil Fredrik IV, att i alla
de trakter af Slesvig, hvarest folket talade dan-
a rn ARA ARR